Kapitel 1 Jag gick nerför korridoren till mitt skåp."Trodde aldrig jag skulle säga detta, men jag saknar Amis pladdrande", tänkte jag. Korridoren hade nog aldrig känts så här ensam. Ami var sjuk idag i maginfluensan och jag var ensam. Jag öppnade skåpet och tog min gympaskass. Jag kollade på mitt armbandsur och såg att hon redan var tio över två."Shit, jag kommer försent", tänkte jag och började jogga lite. Jag kollade runt i korridoren, men såg ingen. Jag lyssnade efter fotsteg men det var tyst som muren."Alla har väl redan gått till sina klassrum, men det är tur för mig." Jag började springa snabbare och var framme utanför omklädningsrummet på femton sekunder."Nytt personbästa", tänkte jag och log för mig själv. "Bara mamma inte får reda på att jag använde mina vampyrkrafter i skolan." Jag öppnade dörren till det första omklädningsrummet och gick in. Jag gick in på toaletten och bytte om på rekordtid. Jag gick ut från omklädningsrummet och gick mot idrottshallen. Jag satte mina saker på en bänk på läktarna och satte mig ner."Jag hann. Jag är till och med två minuter för tidig." Jag hörde mina andra klasskamrater prata runt omkring. Det som är jobbigt med att vara vampyr är att man hör allt alla säger, till och med om de viskar. Så jag hör saker jag inte ens vill höra. Jag hörde hans röst innan jag såg honom. Chriss kom in i idrotthallen på andra sidan tillsammans med sina vänner. Jag kände hjärtat dunka snabbare och hur mina huggtänder växte. Jag tittade ner och andades djupt."Kom igen, Topaz. Kontrollera dig själv." De åkte in igen och jag suckade. Jag lyfte på huvudet och såg när Ruby gick fram till Chriss och kysste honom. Jag kände ett styng av svartsjuka och tittade ner igen."Då ska vi se. Idag ska vi ha lite bollträning", tänkte vår idrottslärare Mr. Kenneth. Det som också kommer med att vara vampyr är tankeläsning. Ibland kan det vara bra, men för det mesta är det bara jobbigt. Mr. Kenneth kom in."Då samlas vi på den vita linjen", sa han. Jag reste mig upp och gick ner från läktaren. Jag joggade till den vita linjen och satte mig ner. Mr. Kenneth ställde sig framför oss och tittade."Idag ska vi ha lite bollträning", sa han. "Ni ska lära er att vara schyssta med bollen, när ni passar också vidare. Är det någon som inte är här?""Ami Gersen är inte här idag", sa jag."Är det bara hon?""Ja, det är det.""Vad bra. Då delar jag in er två och två. Vi tar kille, tjej så länge det räcker."Han parade ihop alla på måfå. Hade Ami varit här hade jag fått henne. Det har jag alltid fått. Jag tittade på när han delade in alla. Jag tittade på Chriss genom min lugg."Chriss och Topaz", sa han. Mitt hjärta hoppade ett dubbelslag. Jag reste mig upp och gick fram till Chriss. Jag kände en brännande blick i nacken men vände mig inte om. Jag visste att det var Ruby."Hoppas att det inte gör något att du fick mig som partner?" sa jag och tittade blygt på honom."Det gör inget", sa han. "Lite omväxling är kul ibland." Han fyrade av sitt bländande leende mot mig och jag kände hur benen började kännas som gummi. Mr. Kenneth visslade i visselpipan och alla vände sig mot honom."Ni går och hämtar en boll till er lilla duo och sedan passar ni den till varandra.""Ska du eller jag hämta?" frågade jag och vred genererat på mig."Jag kan göra det", sa han och sprang mot bollkorgen. Jag tittade efter honom. Han kom tillbaka med en boll och vi började passa till varandra. Vi provade olika sätt att passa och Mr. Kenneth tittade gillande på oss. Timmen gick snabbt och Mr. Kenneth visslade igen."Då kan ni gå och lägga bollarna i korgen och sedan sätta er ner med er partner."Jag tog bollen frånChriss och slängde den i korgen."Snygg siktat" sa han berömmande."Tack", sa jag och kände hur det hettade till om kinderna. Vi satte oss ner bredvid varandra. Våra knän nuddade vid varandra och jag kände en stött åkte igenom min kropp."Undrar om han också kände det?" tänkte jag.Mr. Kenneth låste bollkorgen och sedan ställde han sig framför oss."Ni har varit väldigt duktiga idag", sa han. "Jag vill speciellt berömma Chriss och Topaz för de har presterat bäst idag. Ni borde följa deras exempel och samarbeta som de." Det hördes mummel i raden vi satt i. Mina kinder blev röda och jag tittade ner."Ni kan gå nu."Mummlet som hördes när alla reste sig upp skorrade i öronen, så jag reste mig upp och började gå. Då kände jag en hand om min handled. Jag vände mig om och såg Chriss."Du var riktigt duktig idag", sa han. "Du är nog den bästa partnern jag haft.""Tack", sa jag och fnittrade nervöst. "Du är inte så dålig själv.""Hehe. Men vi syns imorgon.""Mhm."Han vände sig om och sprang till sina vänner. Jag gick upp till läktaren och tog mina saker. Jag gick till närmaste omklädningsrum och satte mig ner. Jag väntade till alla hade lämnat alla omklädningsrum innan jag bytade om. Jag ville inte att alla skulle se mina stridsärr på min mage. De fick jag när jag hjälpte pappa att skydda vårt hem från onda vampyrer. De som inte följer vår drottnings order. Jag bytade om snabbt och gick ut ur omklädningsrummet. Jag gick den lilla korridoren till entrén. Precis innan jag skulle öppna dörren hörde jag något."Äntligen är hon här" tänkte Wallrick. Jag fick lite panik känslor och tryckte ner handtaget till dörren, men den öppnades inte. I och med jag visste att Wallrick och hans gäng var här någonstans kunde jag inte använda min styrka. Jag hörde fotsteg bakom mig och vände mig om."Vad vill du, Wallrick?" frågade jag vasst."Kolla hur det är med min sockertopp", sa han och ryckte på axlarna."Jag är inte din sockertopp. Så varför är jag inlåst här?" "För ingen kommer höra dig skrika här nere. Mr. Kenneth gick för 10 minuter sen och ingen annan är här förens vid sex.""Vad vill du?!"Han svarade inte utan gick fram till mig. Jag backade till jag slog jag i väggen. Wallrick satte sina armar på varsin sida om mitt huvud och på varsin sida om mig stod hans vänner."Jag vill ha lite kul", sa han och tittade rovlustet på mig."Du vill inte göra det här mot mig", sa jag så hotande jag kunde. Min röst skar sig och det lät alls inte så hotande som jag ville. Mamma hade sagt att jag inte fick använda mina vampyrkrafter eller mina häxkrafter på någon människa. Hon har till och med gjort så att jag inte kan använda någon magi på någon människa. Det är som all magi försvinner från min kropp, men just nu hade jag behövt det."Varför inte?""Snälla gör det bara inte.""Du nobbade mig för ett år sedan. Det kan jag inte tolerera, men jag har inte kunnat ge igen förens nu. Du har alltid haft Ami med dig och vi vill inte straffa oskyldiga." Han nickade mot de andra och de kom närmare mot mig. Den ena som jag tror heter Quil höll fast mig och den andra som jag tror heter Artin som hade stått med händerna bakom ryggen tog nu fram två små rep. Han tog tag i mina händer och bakband dem. Jag försökte sparka mot Wallrick men han tog tag i min fot. Han ställde ner den och sedan knöt Artin det andra bandet om mina fötter."Wallrick, snälla gör inte detta." Jag kände hur tårarna började klia inne i ögonen."Jag måste. Det är så här det går, för tjejer som nobbar mig.""Du är sjuk."Han gick närmare mig och började slicka på min hals. Det gick en rysning genom ryggen. Men det var inte en skön sådan."Du har så mycket kläder på dig", sa han. Han knäppte upp min kavaj och drog ner den så långt det gick i och med jag var bakbunden. Jag hade bara ett svart linne med knappar under och jag frös. Just nu ångrade så mycket att jag hade tagit just det linnet idag. Han tog tag i mig och drog mig närmare sig. Jag försökte backa men han höll mig hårt. Han kysste mig på halsen och gick vidare till min mun. Jag öppnade den och lät honom sticka in tungan. Sedan bet jag till."Aj!" skrek han till. "Din jävla hora. Detta ska du få betala för."Han slog till mig så jag svajade till. Den ena killen tog tag i mig och höll fast mig. Wallrick slog till mig igen."Nu gör vi så här. Jag slår till dig varje gång du gör något du inte borde. Oavsett vad jag gör ska du gilla det och göra tillbaka. Sedan när vi har hållit på här en stund ska vi åka till mitt ställe och avsluta det och om du berättar detta för någon kommer du inte leva länge till. Förstått?"Jag nickade."Då prövar vi igen."Han kysste min hals igen. Han kysste mig i halsgropen och jag rös till igen. Jag kände att han log mot mitt nyckelben. Han gick upp till min mun igen och började kyssas. Jag besvarade den och jag hatade varenda minut. Han flyttade sina händer från min rygg ner till min röv. Han klämde till och sedan flyttade han upp dem igen. Han slutade att kyssa mig och flyttade sig en liten bit ifrån mig."Nu ska vi till mitt lilla ställe", sa han och nickade mot de andra. Artin kom fram med ett svart tygstycke och satte det för mina ögon. Quil knöt upp banden runt fötterna så jag kunde gå. De vände mig om så vi gick mot omklädningsrummen. Vi gick förbi tjejernas mot Mr. Kenneths kontor. Vi gick in där och gick sedan igenom hans dörr. Vinden och regnet slog emot mig som pisksnärtar när vi kom ut. Vi kom ut på parkeringen och då såg jag att dimman låg som ett täcke över marken. De hade valt ett väldigt dåligt tyg, för med min vampyrsyn ser jag nästan helt igenom tyget. Men det kan ju inte de veta."Det är inte lönt att du försöker skrika", viskade han i mitt öra. "Det är ingen här vid den här tiden och ingen kommer se oss för dimman.""Du planerade detta eller hur?" väste jag fram."Jag har planerat en del. Men hur skulle jag kunna veta att Ami skulle vara sjuk just idag? Eller hur skulle jag kunna veta att det var dimma idag?"Jag ryckte på axlarna och jag hörde hur han skrattade tyst till. Vi gick mot grannskapet bredvid skolan."Det är här Chriss bor", tänkte jag. Vi fortsatte mot vägen där Chriss bor och efter en liten bit stannade vi utanför Chriss hus. Wallrick tog av mig ögonbindeln."Är det här bekant? frågade han."Vad gör vi utanför Chriss hus?" frågade jag förbryllat."Jag bor också här.""Men varför vet ingen att ni är bröder?""Vi har inte velat dela det med någon.""Åh.""Men nog med småpratet, vi har en sak att avsluta du och jag."Han knuffade till mig och jag började gå igen. Deras hus är ganska stort och trädgården med. Det är mer som en herrgård än en villa. Chriss familj är ganska rik så de har råd med det. Vi gick mot ingången men när vi var framme vid trappan till dörren svängde vi till vänster. Vi gick bak till baksidan och Artin öppnade en lucka i marken. Vi gick nerför den lilla trappen och när vi var nere öppnade de en dörr. Det var alldeles kolsvart där inne och Wallrick knuffade in mig. Han tände lampan och rummet lystes upp. Han nickade åt Artin och Quil och de gick ut. Han stängde dörren och vände sig mot mig."Välkommen till min lya", sa han och log. Jag kollade runt i rummet. Där fanns en säng, kylskåp, tv, dator och en mörklagd hörna som jag inte kunde se vad där fanns. Han kom fram till mig och tog tag i mig. Han drog mig mot sängen och satte ner mig där. Han knöt upp mina händer och jag slog till honom i ansiktet. Han backade och jag sprang mot dörren i andra ändan av rummet. Jag öppnade den och var på väg uppför trappan när han tog tag i min fot. Jag trillade och slog armarna. Han drog mig emot sig och jag försökte förgäves dra mig upp för trappan. Han ändrade sitt grepp från min fot till mitt linne. Han gick upp de sex stegen i två fotsteg jag hade hunnit upp och reste mig upp. Han lade mig över sin ena axel och gick ner i rummet igen. Han slängde ner mig på sängen och satte sig gränsle över min mage."Det var en av de dummaste sakerna du kunde göra", sa han och tittade ner på mig. "Snälla, gör det inte", bad jag till honom."Det kommer inte kännas ett dyft.""Gör det inte.""Det är ju roligast om man är vid medvetande, men du bara gnäller så..."Han lyfte upp sin arm och slog till mig i ansiktet, sedan blev allt svart. Jag vaknade av ett gnisslande ljud. Hela min kropp brann av smärta, speciellt i mitt underliv. Jag öppnade mina ögon och satte mig upp. Jag rös och insåg att jag frös. Jag kollade ner och såg att min kropp var helt naken."Så, du är vaken nu?" sa Wallrick."Hur länge har jag varit borta?" frågade jag och tittade mot där jag hade hört hans röst, den kom från den mörklagda hörnan."De minuter det tog för mig att göra min grej plus tjugo minuter. Hon är halv fem nu."Han pausade."Dina kläder ligger på golvet bredvid sängen.""Kan du gå?""Visst. Jag antar att du plågas tillräckligt."Han gick upp en bit i trappan, så han såg mig lite fortfarande, men jag orkade inte bry mig. Jag reste mig upp ur sängen och tog min kläder. Jag tog på mig mina trosor och min bh. Sen kollade jag ner på min mage. Mina stridsärr var blänkte mot det lilla ljuset. Jag tog på mig min kjol, sedan mina knästrumpor och mina knähöga stövlar. När jag tog på mig kjolen brände det till i ryggen, men jag brydde mig inte om det. Jag tog på mig mitt linne och sedan min kavaj. Jag vände mig om och såg Wallrick stå framför trappan. Han kom fram till mig och gav mig en fickspegel. Jag tittade förbryllat på honom. Jag öppnade den och kollade mig själv i spegeln. Då såg jag en stor blåtira runt mitt vänstra öga. Jag stängde spegeln och gav tillbaka den till honom."Du kan gå nu", sa han och kollade på mig."Det kan du slå vad om att jag ska", sa jag vasst."Kom ihåg, om detta kommer ut är du död."Jag bara nickade, tog mina saker och gick ut genom dörren jag hade kommit in igenom. Jag gick uppför trappan och gick lugnt till jag kom till skogen bakom Chriss hus. Då började jag springa och jag kände hur tårarna började komma. Jag grät hela vägen hem och när jag stod utanför mitt hus torkade jag bort dem. Jag skakade på huvudet och gick sedan in."Är du hemma så här tidigt?" frågade mamma när jag kom in."Ami är sjuk idag", sa jag och satte mig ner vid köksbordet. Mamma stod och diskade undan några grytor hon använt för att göra trolldrycker. Hon satte grytorna till torkning innan hon vände sig mot mig."Men herregud, Topaz vad har hänt?" frågade hon förskräckt."Jag har inte fått använda min magi mot människor, det är vad som har hänt. En kille i 9:an hotade, slog och våldtog mig.""Jag är ledsen gumman.""Det finns tyvärr inget att göra mot det nu. Får bara hoppas att det inte hänt något."Jag reste mig upp och gick upp till mitt rum. Jag ställde ner väskan på golvet och sedan bytade jag om till svarta mjukisbyxor och en ljusblå t-shirt. När jag drog upp byxorna kände jag den brännande smärtan i ryggen igen. Jag gick fram till helspegeln och kollade där det brände. Jag var tvungen att dra ner byxorna lite och då såg jag en liten stjärna med en ring runt. Jag kände på det och det kändes som torkat blod."Han märkte mig", tänkte jag. "Som ett boskap, som om han äger mig."Jag satte upp mitt hår i en hästsvans och sprang nerför trappan. Jag gick ut till mamma i köket och visade henne vad Wallrick hade gjort mot mig."Varför märkte han dig?" frågade hon, nog mest för sig själv."Jag vet inte", sa jag. "Det är precis som om jag är ägd av honom nu.""Ja, gumman."   "Undrar varför?""Jag önskade att jag visste varför, men det gör jag inte. Men slut på tråkigheterna, vad vill du ha och äta?""Jag vill inte ha något.""Du måste i alla fall ta en blodpåse.""Okej."Jag gick till kylskåpet och tog en blodpåse."Mamma, vi behöver fler blodpåsar."Mamma nickade och sedan gick jag och satte mig i vardagsrumssoffan. Jag satte på tv:n och bläddrade bland kanalerna. Tillslut fick det bli en film."Mamma!" skrek jag. "Ta med dig ett sugrör."Jag hörde hur hon rotade i lådorna och sedan kom hon in med ett sugrör till mig. Jag tog det, skar ett litet hål i påsen med min nagel och började suga. Mamma satte sig bredvid mig och trollade fram mat till sig själv. Hon högg in och jag fortsatte att suga mitt blod. Tiden gick och tillslut blev klockan halv elva. Jag reste mig upp och gick in i köket. Jag slängde påsen och sedan gick jag in till mamma igen. Jag pussade henne på kinden."God natt mamma", sa jag."God natt gumman", sa hon kramade min hand. "Vill du gå till skolan imorgon, med tanke på vad som hänt?""Ja. Jag vill inte att Wallrick ska tro att han har vunnit.""Okej, det är bra att du är stark."Jag skrattade till och sedan gick jag upp till mitt rum. Jag stängde dörren och gick in i mitt badrum. Jag borstade tänderna och gick sedan ut. Jag gick för att släcka lampan när jag kände mig iakttagen. Jag vände mig om mot det stora panoramafönstret och kollade ut, men jag såg ingen. Jag släckte och gick sedan och tog på mig min pyjamas. Sedan gick jag och lade mig. Jag lade och vände mig ett tag innan jag bestämde mig att det inte gick. Jag klättrade upp till bjälken ovanför min säng och hängde mig där. Det tog två minuter sedan somnade jag. * * * "Är det henne, vi letar efter?" frågade Moira."Ja, det är det", svarade Troumos. "Detta är vampyrhäxan som drottningen så värdefullt vördar.""Men varför kollar vi efter henne?""Därför hon besitter de mest fantastiska krafter. Hon kan göra saker inte ens drottningen kan. Om vi tar henne kan det bli slutet för drottningen.""Men hur ska vi få över henne på vår sida?""Vem har sagt att vi behöver? Om vi kidnappar henne och hotar drottningen med att vi dödar henne om hon inte släpper kronan, så behöver vi inte få över henne på vår sida. Jag har slagits med henne, hon är riktigt skicklig.""Hur ska vi då ta henne? Om hon nu är så skicklig och dessutom, på dagen kan vi inte vara ute och resten av dagen är hon omringad av människor.""Det löser sig. Detta kommer ändå inte hända nu." * * * "Topaz", sa mamma. Jag öppnade ögonen och släppte bjälken. Jag landade på fötterna och ställde mig framför mamma."Vad är det, mamma?" frågade jag."Jag skulle bara säga att du börjar om tio minuter. Men varför sov du på bjälken?""Jag gör alltid det när något har hänt.""Åh, okej. Men skynda dig nu så du hinner.""Mamma, jag har tio minuter."Mamma gick ut ur mitt rum och jag gick och klädde på mig. Jag tog på mig mina favoritjeans, en svartrutig skjorta och ett tjockt bälte. Jag satte det under bröstet. Jag gick in i badrummet och borstade igenom mitt hår. Jag putade bak det och sedan kollade jag mig i spegeln. Mitt hår går ner till midjan och är guldbrunt. Jag flätade det och sedan gick jag och tog min väska. Jag sprang ner till mamma i köket och tog en skål med flingor. Jag åt upp den snabbt och ställde sedan skålen i diskmaskinen."Hej då, mamma", sa jag och pussade henne på kinden."Hej då gumman", sa mamma. "Skynda dig nu, så du hinner.""Mamma om jag springer till skogen utanför parkeringen, så hinner jag. Jag kommer till och med bli fyra minuter för tidig.""Det är bra. Så iväg med dig."Jag tog på mig min jacka och mina skor, sedan gick jag ut. Jag gick till baksidan av vårt hus och sedan började jag springa. Det tog en minut sen stod jag i skogen bakom parkeringen. Jag gick över parkeringen och in genom entrén. Jag sprang lite försiktigt till mitt skåp och ställde in min väska. Jag hörde fotsteg och att de sedan stannade bakom min skåpslucka."Vad vill du, Wallrick?" frågade jag medan jag tog mina SO-böcker."Hur visste du att det var jag?" frågade han förvånat trots att han borde vant sig. Detta är inte första gången."Vild gissning." Jag stängde skåpet och började gå mot min sal. Jag hörde klapprandet från Wallricks skor när han joggade efter mig. Han tog tag om min midja och drog mig intill sig."Släpp mig", sa jag och försökte komma loss ur hans grepp."Var inte sådan nu", sa han och flåsade mig på huden bakom mitt högra öra."Vadå menar du arg? Jag hur mycket arg jag vill efter vad du gjorde igår.""Du vet att jag var tvungen.""Du var inte tvungen till någonting. Du har bara en sjuk idé att du måste göra det. Släpp mig nu, jag måste till min lektion.""Vi kan väl leka lite till? Vi måste ju ta räntan också. Jag tror inte din lärare kommer att sakna dig.""Släpp henne, Wallrick", sa en röst bakom oss."Varför skulle jag, lillbrorsan?"Wallrick vände sig om och drog mig med sig. Jag hade nog aldrig skämts så mycket i hela mitt liv som jag gjorde nu. Här stod jag som en hjälplös tjej med mitt livs största (och ända) kärlek framför mig i hans brors armar. Hur ser inte det ut?"Släpper du inte henne, kan du vinka hej då till ditt lilla ställe", sa Chriss hotfullt. Wallrick tittade överraskat på honom. "Ja, Wallrick. Jag vet om ditt lilla ställe under huset. Jag tror knappast mor och far skulle bli så glada om de fick reda på vad du gör där nere.""Du skulle inte...""Släpp Topaz, så håller jag tyst. Men du måste även lova att du låter henne vara till hon söker upp dig.""Jag lovar, bara berätta inte för mor och far."Wallrick släppte mig och sedan sprang han bort från mig och Chriss. Jag andades ut och insåg att jag hade hållit andan."Hur är det med dig?" frågade Chriss."Det är bättre nu", sa jag och tittade på honom. Hans guldbruna ögon visade oro och jag kunde knappt fatta att han kände oro för mig."Vad har hänt med ditt öga?"Jag var på väg att säga att det var hans bror, men kom sedan ihåg hans ord."Jag råkade knäa mig själv.""Åh. Men kom så går vi till lektionen. Vi börjar om två minuter."Då såg jag att han hade sina SO-böcker i armen. Han lade sin arm om mina axlar och sedan gick vi mot klassrummet."Verkar som om vi kom precis", sa han, samtidigt som han, tyvärr, släppte mig. Han gick fram till Ruby och hon kollade på mig som om jag hade slagit till henne i ansiktet. Chriss såg tydligen det och suckade."Lägg av Ruby", viskade han till henne. "Topaz blev attackerad av min bror och jag hjälpte bara henne hit.""Jag vill inte att du ska vara med henne.""Det bestämmer inte du ett skit om. Jag får vara med vilka vänner jag vill och om det inte passar dig kan du säga hej då till mig.""Vad menar du?""Vad jag menar är att om du inte accepterar att jag hänger med de personer jag vill, så gör jag slut."Mr. Werd kom och låste upp klassrummet. Jag suckade."Det hade varit kul att veta hur detta hade slutat", tänkte jag.Jag gick in klassrummet och satte mig på min plats. Det är en ganska bra plats enligt mig och Ami. Vi sitter i mitten av klassrummet närmast fönstret. Ami precis bredvid fönstret och sedan jag bredvid henne. Det visar att vi bryr oss om skolan, men inte är plugghästar. Men det visar även att vi inte är några av dem som sitter där bak som inte bryr sig. Mr. Werd ställde sig framför oss och klappade sina händer."God morgon elever", sa han och kollade på oss. "Idag ska vi börja med ett nytt studieprojekt.""Vad ska vi jobba med?" frågade någon framför mig."Vi ska jobba med Ryska revolutionen, kalla kriget, samt när Ryssland blev Sovjetunionen. Ni ska jobba enskilt och det blir inga undantag. Jag vill ha en uppsats på minst två sidor men gärna fler. Ni får själv välja vad ni vill skriva om som hände under den tiden. Ett exempel är, störtandet och mordet på tsaren och hans familj. Ni kan söka upp information på datorn eller i böcker. Uppsatsen ska lämnas in till mig om 3 veckor. Ni kan nu börja. Datorerna finns i skåpet bakom er."Ljudet av stolar som skrapade mot golvet brände i öronen. Jag satt kvar i stolen till alla hade tagit datorer och sedan tog jag en. Jag hade bestämt mig för att berätta om tsaren och hans familj. Jag loggade in och började söka runt."Sen ska jag ringa till pappa och fråga vad som mer specifikt hände", tänkte jag. "Det som är så bra med att ha en pappa som är vampyr är att han är gammal. Pappa hade varit med och bevakat halvbloden under den tiden. Han hade varit väldigt god vän med tsaren, har han själv sagt."Timmen gick snabbt och sedan var det dags att ställa in datorerna. Jag ställde in den och gick sedan och satte mig. Jag samlade ihop mina anteckningar som jag hade skrivit och sedan väntade jag på att Mr. Werd skulle avsluta."Hoppas ni använt tiden väl. Tack för idag."Alla reste sig upp samtidigt och sprang mot dörren. Det tog ett tag innan jag kom ut men tillslut var jag ute. Jag såg Ruby och Chriss gå iväg tillsammans och svartsjukan kom igen. Jag hörde att de pratade om något, men jag lyssnade inte så noga. Jag ville inte höra. Jag gick till mitt skåp och kollade vad vi hade mer innan lunch. Jag suckade."Vi har matte nu", tänkte jag och suckade igen. Jag bytade böcker och sedan gick jag till klassrummet. När jag ska till mattesalen går jag alltid förbi niornas skåp och idag stör det mig som mest. Jag kollade hela tiden efter Wallrick och såg honom vid Quils skåp. Han tittade på mig och log. Jag skyndade mig förbi och nästan sprang den sista biten till sofforna utanför mattesalen. Jag satte mig och pustade ut. Jag hörde resten av min klass komma. Det är inte särskilt svårt att veta att de är dem, de är som elefanter. Alla slog sig ner antigen i sofforna eller vid dem. Chriss satte sig på andra sidan soffan och Ruby satte sig bredvid. Jag kollade lite försiktigt på dem och det såg ut som om Ruby hade gråtit. När Chriss såg att Ruby hade satt sig bredvid honom flyttade han sig närmare mig. Jag sökte igenom hans tankar efter vad som hade hänt."Att hon inte kan lämna mig ifred", tänkte han. "Vi har gjort slut nu och hon fortsätter att klänga på mig. Kan hon inte låta mig vara med vem jag vill, kan vi också vara åtskilda. Men imorgon kommer hon ha någon annan som klänger på henne."Så det är därför hon gråter. Jag kände glädjen bubbla inom mig. Jag flyttade mig, knappt märkbart, närmare Chriss. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga och det störde mig. Jag menar jag kan bara inte säga, "Åh, så du och Ruby har gjort slut?". Då kommer han undra hur jag har fått reda på det och det kan jag ju inte förklara. Jo, om han hade varit vampyr. Men tyvärr är han inte det, det hade jag doftat. Mrs. Mathe kom runt hörnet och låste upp dörren till klassrummet."Välkommen in", sa hon och viftade med handen.Vi gick in och satte oss ner på våra platser. Det ända bra med matten är att jag får sitta bredvid Chriss. Det är inte så att det inte är kul, utan jag kan redan allt. Pappa lärde mig detta när jag började skolan. Jag har fotografiskt minne så jag glömmer aldrig något jag lärt mig. Såklart kommer det ju nya saker, men de åker ganska snabbt in."Idag ska vi fortsätta där vi avslutade igår", sa Mrs. Mathe. "Jag vet att alla är olika långt men försök att göra diagnosen för kapitel två innan ni går på höstlov. Ni kan börja." * * * De två vakterna gick igenom korridoren mot drottning Valeries sal. Vakterna som stod på post utanför öppnade dörrarna åt dem. De båda vakterna ställde sig framför Mr. Luané och drottningen."Mr. Luané, drottningen", sa de medan de vände och bugade mot båda. "Vi har något vi vill dela med er, Mr. Luané. Det är nog bäst om drottningen också hör detta.""Prata, nu", sa Valerie."Vampyrerna som bevakar staden er fru och dotter bor i, har sett Lamaner röra sig runt omkring ert grannskap.""Är de ute efter min dotter?""Det vet vi inte, sir.""Vad ska vi göra, drottning?""Vi ger henne en egen vakt. Utan hennes vetskap såklart, som kan skydda henne till dem har höstlov. Sedan kan hon bo här under höstlovet.""En utmärkt plan, ers höghet", sa en av vakterna."Jag har nog den perfekta kandidaten", sa Mr. Luané. "Mr. Anguis söner går i hennes skola och en av hans söner går i hennes klass. Men de har maskerat sin doft för alla, så ingen vet att de bor där, ja utom jag. Så har även min dotter gjort för ingen ska hitta henne. Jag har berättat hur viktigt det är att hon gömmer sig. Men jag undrar hur de kunde hitta henne nu.""Be vampyrerna i den staden att leta upp familjen Anguis och be deras son i Topaz klass att bevaka henne", sa Valerie. "Men se till att den äldre inte får vara i närheten av henne.""Varför det?""Jag fick en syn igår att den äldste attackerade din dotter igår och nu är hon väldigt skärrad.""Vi ringer dem nu och säger åt dem att hitta familjen", sa den andra vakten."Ni är klara här, så gå."Ja, ers höghet." * * * "Åh, det verkar som det är tid att avsluta, nu", sa Mrs. Mathe. "Visst går tiden snabbt när man har roligt?"Ingen sa något, men Mrs. Mathe uppfattade tystnaden som uppmuntran. Jag plockade ihop mina saker och gick mot dörren. Jag gick förbi niornas korridor och jag var så glad att de inte hade slutat än. Jag sprang nästan förbi och när jag hade en liten bit kvar till mitt skåp, gick jag. Jag öppnade det och ställde in matteboken och mitt pennskrin. Jag stängde det och sedan gick jag mot matsalen. När jag hade ett par meter kvar hörde jag klapprandet av skor. Jag fick panik för jag trodde det var Wallrick, men sedan hörde jag att det inte var Wallricks klapprande. Chriss kom närmare mig och tog tag i min handled."Stanna, Topaz", sa han."Vad är det?" frågade jag honom."Jag bara undrar om du har någon att äta lunch med?""Nej, Ami är fortfarande sjuk.""Vill du äta med mig?""Ja, det vill jag."Han släppte min handled och tillsammans gick vi till matsalen. Vi ställde oss i den meterlånga kön och väntade."Jag kom på, jag glömde säga tack, för du räddade mig innan", sa jag och tittade på honom. Kön flyttade sig och vi flyttade på oss med."Det var inget. Jag försöker rädda så många som möjligt från honom.""Det är väldigt snällt av dig.""Hehe, det är väl det. Men vad gjorde du utanför vårt hus igår?""Jag... jag gick i skogen och tillslut kom jag till fram ert hus.""Åh, men du borde inte gå i skogen själv. Det kan vara farligt. Speciellt med min bror i närheten.""Okej, det ska jag komma ihåg. Men varför äter du inte med Ruby?""Hon och jag gjorde slut efter SO-lektionen. Jag orkade inte med att hon styrde och ställde längre. Hon berättade för mig om vem hon inte tyckte att jag inte skulle hänga med och det är inte okej.""Nej, det är det inte."Vi betalade för maten och sedan gick vi och satte oss vid ett ledigt bord. Vi satt i 20 minuter och pratade om allt från skolan till min situation hemma. Jag var ju såklart tvungen att redigera lite."Det är nog bäst vi går nu så vi hinner, hämta våra saker till vår sista lektion idag", sa han och reste sig upp."Ja, det är nog bäst", sa jag och reste mig upp också. Vi ställde våra saker på vagnen sedan gick vi ut från matsalen. Vi gick i tystnad till våra skåp men det var ingen pinsam tystnad. Vi stannade först vid mitt skåp, så jag kunde ta mina saker. Sedan gick vi till hans skåp. Han tog sina saker och sedan gick vi mot vår svenskasal. Vi satte oss vid det höga bordet medan vi väntade. Jag kände en brännande blick i nacken. Jag behövde inte vara ett geni för att veta att det var Ruby. Jag hörde hennes tankar och de var inte trevliga precis. Men Rubys otrevliga tankar ersattes snart av Clarissas glada tankar."Då så, elever. Då går vi in", sa hon leende."Ska du säga Clarissa", sa Chriss. "Du är nästan en elev själv.""Chriss, sluta nu med komplimangerna."Alla skrattade och sedan gick vi in. Vi satte oss ner på våra platser. Det som är så bra med Clarissas lektioner är att vi inte har bestämda platser. Så idag sitter jag med Chriss."Idag ska vi läsa i tjugo minuter och sedan får ni sluta för jag ska på möte", sa hon och alla jublade. Jag räckte upp handen."Ja, vad är det Topaz?" frågade hon."Kan du komma en liten stund?" frågade jag."Visst."Clarissa kom fram till mig."Vad är det, Topaz?" frågade hon."Jag undrar om jag kan få läsa min franska bok?""Ja det kan du få göra, jag ser i alla fall ingen anledning till att du inte skulle få.""Tack."Jag tog fram min bok. Det är från serien "House of night", jag är på den andra som heter "Trahie" på franska."Är du så duktig?" viskade Chriss."Jag har lätt för språk. Men det visst inte bara jag."Jag pekade på hans spanska bok av "Sagan om ringen"."Okej, jag erkänner jag har också lätt för språk."Jag skrattade tyst och sedan började jag läsa. Jag såg att han tittade på mig i ögonvrån och mitt hjärta hoppade över ett slag. Jag fortsatte att läsa, men kunde inte koncentrera mig. Tankarna handlade bara om att jag satt bredvid Chriss."Så, ni kan avsluta på ett lämpligt ställe och sedan kan ni sätta upp stolarna", sa Clarissa. Jag avslutade och satte i bokmärket. Jag reste mig upp och ställde sedan upp stolen."Alla stolar uppe?""Ja", sa alla samtidigt."Då kan ni gå."Alla gick, men jag stannade kvar vid min plats. Jag vill inte stå tränga mig vid dörren. Chriss tyckte visst likadant idag för han stod kvar vid mig. När de andra hade kommit ut, gick jag till mitt skåp. Jag ställde in sakerna och sedan tog jag min jacka och väska. Jag tog på mig jackan och sedan gick jag mot entrén. Jag var på väg mot skogen när jag hörde någon ropa efter mig. Jag vände mig om och såg Chriss springa efter mig."Vill du att jag ska följa med dig hem?" frågade han andfått."Eh, visst", sa jag osäkert."Ska vi gå då?""Ja, det kan vi."Jag började gå mot skogen igen och jag hörde att Chriss följde efter."Bor du vid skogen?" frågade han."Jag bor ungefär fem minuter ifrån skolan, så ja ungefär.""Okej. Ja, du vet ju var jag bor.""Mm."Vi fortsatte att gå under tystnad. Han lade sin arm om mina axlar, som han hade gjort innan idag. Jag sökte i hans tankar efter ett spår om han gillar mig, men hittade inget. Efter ett par minuter var vi utanför mitt hus."Tack, för att du följde mig hem", sa jag."Det var så lite."Jag gick mot dörren, när Chriss tog tag i min handled."Vänta, Topaz", sa han och jag vände mig mot honom."Du gillar att ta om min handled, va?""Jag ville bara säga hej då.""Okej, hej då."Han drog mig närmare sig och sedan kysste han mig. Sedan vände han sig om och gick. Jag stod som fastfrusen, när jag såg honom gå iväg. När jag väl fick kontroll över mina fötter och mina ben gick jag in. Jag tog av mig mina skor och ställde dem i skohyllan. Sedan tog jag av mig jackan och hängde upp den."Är du redan hemma?" hördes mammas röst från vardagsrummet."Vi fick sluta tidigare för Clarissa skulle på möte."Jag sprang uppför trappan och in på mitt rum. Jag bytade först om, sedan satte jag upp håret i en hästsvans innan jag slängde mig i sängen med min mobil. Jag slog Amis nummer och satte luren mot örat. Det tog ett par toner innan hon svarade."Det är Ami", sa hon i andra änden."Hej, det är Topaz", sa jag."Hur är det med min bästa vän i hela världen?""Jo, det är bra. Jag har lite skvaller som du nog kommer gilla.""Du gjorde mig precis 100 % intresserad.""Vi kan börja med det första, tråkiga, vi har ny uppgift i SO. Det andra är och det är förmodligen den största...""Berätta, berätta.""Ja, lugn. Jo, det andra är att Chriss och Ruby har gjort slut...""Seriöst?! Nu har du chansen att dejta den snyggaste killen i skolan.""Jag har en sak till.""Vaddå?""Jo, Chriss har hängt med mig hela dagen och sedan följde han med mig hem. Och gissa vad?""Nä, jag kan inte. Berätta bara!""Chriss kysste mig innan han gick hem!""Gjorde han?!""Det är lika sant som att jag heter Topaz.""Tror du att han gillar dig?""Jag vet inte. Men man kan hoppas.""Ja, det gör vi. Men jag kommer imorgon.""Gör du? Det är skitbra. Då syns vi imorgon.""Ja, det gör vi. Syns!"Hon lade på luren och jag satte min mobil på laddning. Jag sprang nerför trappan och in till mamma i vardagsrummet."Vad blir det till mat?""Vad du själv vill ha. Du får trolla fram din mat idag.""Wooho."Jag gick ut i köket, tog en blodpåse och ett sugrör sedan gick jag in till mamma och satte mig. Jag trollade fram en liten måltid sedan åt jag. När den vanliga maten tog slut började dricka ur min blodpåse. Jag sög upp blodet snabbt och sedan tittade jag på film med mamma. * * * Det knackade på dörren."Jag tar det", ropade Lacer Anguis.Lacer öppnade dörren. Utanför stod två okända män i uniform."Vad kan jag hjälpa herrarna med?" frågade han."Vi skulle vilja prata med er sir och er yngste son. Vi är med i bevakningsteamet från drottning Valerie.""Det kan nog vi ordna. Varför kommer ni inte och sätter er i salongen, så länge?""Vi väntar där."Lacer visade in dem i salongen och sedan gick han till köket."Crystal, har du sett Chriss?" frågade han sin fru."Han är uppe på sitt rum. Varför det då?""Det är två män som söker honom och mig från drottning Valeries bevakningsteam.""Det är väl inget allvarligt?""Du behöver inte oroa dig ett dyft."Han kysste sin fru på kinden innan han gick upp till Chriss rum. Han knackade försiktigt på dörren."Chriss, jag behöver dig", sa han.Han hörde rörelse inne i rummet innan Chriss öppnade dörren."Vad är det, far?" frågade han och lade armarna i kors."Det är två män som vill prata med dig och mig från drottning Valeries bevakningsteam.""Okej, jag kommer."Chriss stängde dörren till sitt rum och sedan följde han med Lacer ner. De gick in i salongen och satte sig mitt emot de två vakterna.   "Nå, vad gäller saken?" frågade Chriss.   "Drottningen erbjuder dig ett väktarjobb", sa den ena.   "Vad eller vem ska jag vakta?"   "Hennes namn är Topaz och är Mr. Luanés dotter. Hon betyder väldigt myck...""Vänta, vänta nu. Menar ni Topaz Luané, som går i min klass på Crystal Clear High?""Just det. Som vi var på väg att säga, så är hon väldigt viktig för drottningen. Vi tror att Lamanerna är ute efter henne, därför ville drottningen ge henne en livvakt. Då föreslog Mr. Luané, någon från familjen Anguis och då tyckte vi det var bäst att det blev du.""Vänta säger ni att Topaz är en vampyr?! Jag har inte känt någon doft från henne.""Hon maskerar sin doft för att skydda sig från Lamaner och sedan är hon även häxa, så det är extra starkt.""Det är därför hon har varit så konstig, vetat saker innan mig och så vidare.""Kan vi lita på att du skyddar henne? Nu under de sista dagarna innan höstlovet, sedan kommer hon att åka till hovet. Drottningen sa att du kunde få följa med då om du ville. Men detta får inte komma ut till henne, hon får inte veta något. Du får vakta henne hur du vill men hon får inte veta något. Så kan vi lita på att du skyddar henne? Hon kan vara vampyrernas framtid.""Jag lovar och svär vid mitt namn att jag kommer skydda henne.""Bra, vi kommer meddela drottningen, så snart som möjligt om ditt val. För att andra vampyrer ska veta att du är en väktare, ska du få denna."En av vakterna tog fram en liten ask ur sin ficka. Han gav den till Chriss och han öppnade den. Inuti asken låg det en orm av renaste guld. Chriss plockade upp den och då bet ormen honom i handflatan, sedan snurrade den sig runt fingret och blev stel. Chriss kollade i sin handled och såg ett märke. Det var en orm som slingrade sig runt ett "v". Märket försvann och man såg bara en svag kontur av det."Jag har bara en fråga", sa han och tittade mot de båda vakterna."Och vad är den?" frågade de samtidigt."Får jag berätta för Topaz att jag är vampyr och att jag vet att hon är en?""Jag skulle då inte se något hinder i det. Men kom ihåg, hon får inte veta något om att du är hennes väktare.""Jag lovar.""Då är vi klara här. Tack för att vi fick komma. Lacer, Chrisstopher, tack för er tid. Hoppas vi ses igen."Det tog ett ögonblick sedan var de borta. Lacer tittade på sin son med stora ögon."Min son är väktare", sa han tyst för sig själv."Ja, far. Detta är mitt första steg mot att bli väktare i kungliga hovet.""Om nu Topaz är så viktig för drottningen så är du nog närmare än du tror. Jag är så stolt över dig. Men kom ihåg vakta henne noga.""Det ska jag, far.""Jag tycker du ska följa med till hovet med henne nästa vecka. Om du ändå ska berätta kommer hon ju inte tycka det är konstigt.""Ja, far. Jag följer med henne nästa vecka.""Det är bra min son. Gå nu och lägg dig.""God natt far."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kapitel 6   Jag tittade så gott det gick ut genom fönstret som jag hade släppt ut Luna genom. Det bubblade lite i min mage och jag kände mig ovanligt konstig sen jag hade fått blodet. Det började höras ljud utanför dörren och jag höll andan. ...

Kapitel 5   Både jag och drottning Valerie vände oss mot pappa. "Och varför bestämde du dig för att berätta det nu?" frågade jag. "För du hade pratat med drottning Lucima och din mamma och jag tyckte det var dags", sa han. "Men du har ...

Kapitel 4   Solens strålar bildade en hinna av rött på mina ögonlock. Jag hörde fåglarna kvittra utanför och jag öppnade ögonen. Jag kollade mot Chriss, han sov fortfarande. Jag tänkte tillbaka på i natt, när han hade varit borta. Men när jag k...

Kapitel 3   Chriss tittade ner på Topaz. "Gud, vad hon är söt", tänkte han. Han smekte hennes hår och lät hennes bruna lockar åka igenom hans fingrar. Han kollade på klockan. Han lyfte försiktigt upp Topaz huvud och lade det på hennes kudde....

Kapitel 2   "Du borde nog gå och lägga dig nu, Topaz", sa mamma och kollade på klockan. "Okej. God natt, mamma", sa jag och pussade henne på kinden. Jag tog mina saker och ställde ut dem i köket. Jag slängde blodpåsen och sprang sedan upp...