Kapitel 2 "Du borde nog gå och lägga dig nu, Topaz", sa mamma och kollade på klockan."Okej. God natt, mamma", sa jag och pussade henne på kinden.Jag tog mina saker och ställde ut dem i köket. Jag slängde blodpåsen och sprang sedan upp på mitt rum. Jag stängde dörren och gick in i badrummet. Jag kollade mig i spegeln. Jag flätade upp mitt hår och lät det hänga löst. Jag tog fram tandborsten och borstade tänderna. Jag borstade huggtänderna också och sedan gick jag ut och släckte. Jag tog på mig min pyjamas. Jag stod en stund och tittade på sängen. Sedan bestämde jag mig för att sova på bjälken igen. När jag var på väg att klättra upp hörde jag något knastra utanför. Jag gick fram till fönstret och kollade ut. Jag såg något röra sig vid träden, men sedan försvann det. Jag ryckte på axlarna och klättrade sedan upp på bjälken igen. Medan allt som hänt under dagen snurrade runt i huvudet somnade jag. Jag hoppade ner från bjälken och kollade på klockan. Hon var bara halv sju. Jag suckade och visste att jag inte kunde somna om nu. Jag gick in i badrummet och startade ett bad. Jag hällde i såpa och lät det bubbla på. När det kommit till lagom höjd stängde jag av vattnet och kände på det. Jag suckade när jag kände att det hade blivit kallt. Jag lyfte händerna och viskade en trollformel för värme. Vattnet började ånga och sedan kom det eld ovanpå vattnet. Det fräste och jag svettades."Vad händer där uppe?" hörde jag mamma ropa."Inget, mamma. Jag häller bara upp ett bad." Jag viftade med händerna och viskade en avkylningsformel. Elden försvann och ersattes av is. Jag stönade högt och gick ut och ställde mig vid trappan."Mamma, kan du en formel för att värma vattnet?" frågade henne."Pröva 'aqua calefacta', den brukar jag använda", sa hon tillbaka.Jag gick in igen och tog upp staven ännu en gång. Jag sa formeln och såg isen försvinna. Jag kände på vattnet. Det var värmare än jag var van vid, men det brann inte i alla fall. Jag gick fram till den lilla stereon och satte på den. Selena Gomez musik fyllde hela rummet. Jag tog av mig min pyjamas och slängde i den lilla tvättkorgen i mitt badrum. Sedan hoppade jag ner i badkaret och slappnade av. Jag låg i badet i en timme innan jag gick upp. Musiken hade tystnat för 5 minuter sedan. Jag tvättade mig och gick sedan upp. Jag gick ut till mitt rum och öppnade garderoben. Jag stod och övervägde mellan 2 plagg och hade svårt att bestämma mig. Efter en stunds övervägande till, valde jag ett par ljusbruna chinos, en blå vitrandig tröja med tre kvartsarmar och ett smalt brunt skärp. Jag tog på mig och sprang ner till mamma."Fixade du det?" frågade hon när jag klev in i köket."Ja, den formeln funkade", sa jag och log mot henne. Hon vände sig om och höll sedan handen för munnen. Jag såg hon gömde ett leende bakom handen och undrade vad det var."Vad är det mamma?" frågade jag lite nervöst."Använde du formeln för värme?" frågade hon och tog bort handen från munnen."Ja. Hur visste du det?""Du har ett litet brännmärke på hakan.""Menar du allvar?"Jag rusade mot hallen för att kolla i spegeln. Mamma hade rätt, det fanns ett brännmärke lika stort som två spelkulor. Jag tittade på det och undrade vad jag skulle göra åt det. Då försvann det helt plötsligt. Jag kände där det hade suttit, men det gjorde inte ont. Jag gick tillbaka till köket och tog fram frukost. Jag hällde upp mjölken i skålen och gick sedan till skåpet för att ta flingorna."Vad gjorde du åt det? Jag ser det inte längre", sa mamma och tittade på mig."Jag har inte gjort något. Det bara försvann.""Det var intressant."Jag hällde upp mina flingor och gick sedan och satte mig vid bordet. Jag satt i lugn och ro och åt upp min frukost. Jag kollade på klockan och såg att hon var tjugo i åtta. Jag ställde skålen i diskmaskinen och gick och satte mig i soffan. Jag lade mig ner och blundade. "Topaz", sa mamma.      "Mm..." sa jag."Du börjar om sju minuter, så du får gå upp nu."Jag öppnade ögonen och reste mig upp."Jag fattar inte att jag somnade", tänkte jag och gick mot hallen. Jag tog på mig skorna och jackan. Jag tog upp väskan och sedan pussade jag mamma på kinden."Syns i kväll mamma", sa jag och öppnade dörren."Ja, det gör vi", sa hon och gick in i köket. Jag gick ut och stängde dörren. Jag gick mot baksidan och in i skogen. Jag började springa och kände vinden åka genom mitt hår. Jag stannade på parkeringen och började gå. Jag gick mot entrén och då såg jag en liten hoppande figur. Jag joggade fram till Ami och kramade henne."Hur var det i Kräklandet?" frågade jag henne."Det var hemskt", sa hon och stönade. "Det började i lördags och slutade i förgår. Det var hemskt.""Det kan jag förstå.""Hur kan du det? Du blir ju aldrig sjuk.""Jag kan föreställa mig det.""Hmpfh."Vi gick in igenom entrén och jag höll nästan på att gå in i Chriss."Oh, förlåt, Chriss", sa jag."Det är lugnt", sa han och skrattade. Ami tittade med stora ögon mellan mig och Chriss."Har du sett ett spöke, Ami?" frågade Chriss och skrattade."Nej", sa hon och tittade bort."Ska vi gå till era skåp?""Visst."Vi började röra på oss och kom till mitt och Amis skåp. Jag öppnade mitt och lade in mina saker. Jag tog mitt pennskrin och stängde sedan skåpet. Chriss stod lutad mot skåpet bredvid mitt och mellan mig och Ami. Det var något nytt med honom idag, men jag kunde inte sätta fingret på det. Jag kollade på honom och då såg jag något på hans högra hand. Han märkte att jag tittade på det och gömde det. Men jag var ganska säker på att det var någon sorts ring. Ami stängde sitt skåp."Ska vi gå?" frågade hon."Visst", sa jag och tänkte inte mer på ringen nu.Vi gick mot bildsalen och satte oss på sofforna. Ami vinkade till Drew och han vinkade tillbaka. Han sa något till de andra och kom sedan mot oss."Hur är det med min lilla Ami?" frågade han och satte sig bredvid henne. De puttade ut mig och jag fick sätta mig hos Chriss. Han lade sin arm på ryggstödet bakom mig när jag satte mig."Vad ser han i henne?" hörde jag Ruby tänka. Jag skakade omärkligt på huvudet. Jag tittade på Ami och Drew. De såg så söta ut tillsammans. De har varit ihop i två år och är fortfarande lika kära. Jag är nästan lite avundsjuk på dem. De har varandra, Ami har mig och Drew har Chriss. Men jag har ingen, mer än Ami såklart. Ja och jag har min kärlek för Chriss, men hittar inte någonstans om han känner likadant."Då börjar vi", sa Mrs. Taron när hon kom in i rummet innan bildsalen. Hon låste upp dörren och vi gick in. Vi satte oss på en rad och tittade fram mot henne."Idag ska börja med en ny bilduppgift", sa hon. "Kan alla som har en kamera räcka upp handen?"Alla räckte upp vad jag kunde se och det förvånade mig inte alls. De brukar säga att vi föddes med en dator i handen och en telefon i örat."Det är bra att alla har en kamera", sa Mrs. Taron. "Ni ska välja ett tema som till exempel, byggnader, skogen också vidare. Sedan ska ni ta foto och sätta upp en plansch med de olika bilderna. Jag vill ha så professionella bilder som möjligt. Ni ska få den här lektionen och leta information och kolla på professionella fotografers foton. Sedan veckan efter lovet börjar vi. Datorerna finns i skåpet som vanligt."Alla reste sig upp och gick mot skåpet där datorerna stod. Jag tog fram en dator och gick fram till Mrs. Taron."Mrs. Taron?" sa jag till henne."Vad är det, Topaz?" frågade hon och tittade upp."Kan jag, Ami, Drew och Chriss sitta i sofforna utanför?""Visst, men bara där ute."Jag nickade och gick till de andra."Vi fick sitta i sofforna utanför", sa jag och vände mig.Jag hörde de andra plocka ihop datorerna och sina andra saker och följde med mig. Jag satte mig ner i soffan jag suttit i innan. Chriss satte sig bredvid mig och Ami och Drew på andra sidan. Ami gjorde en snabb blinkning mot mig och sedan tittade hon ner på skärmen.   Jag kollade på klockan. Hon var tio över tio. Jag loggade ut från datorn och stängde locket."Det är tid att avsluta", sa jag och reste mig upp. Jag gick in i klassrummet och satte datorn i skåpet. Jag satte mig vid bordet och väntade på att Mrs. Taron skulle avsluta lektionen. Jag såg att Ami, Drew och Chriss stod där ute och diskuterade något. Ami tittade snabbt på mig och jag vinkade till henne. De kom in och satte sina datorer. Ami satte sig på min ena sidan och Chriss satte sig på min andra."Ni kan gå nu", sa Mrs. Taron. "Glöm inte att vi börjar veckan efter lovet, så ni tar med er era kameror."Alla reste sig och gick ut. Ami slöt upp vid min ena sida och Chriss dök upp vid min andra. Han smög sin hand diskret in i min. Jag sa inget utan lät honom ha den där. Mitt hjärta hoppade som ett par hoppande bönor. Jag såg att alla kollade på våra sammanlänkade händer och jag hörde för vad de tänkte. Det var många som tänkte. "Vad gör han med henne?"Vi gick mot våra skåp och vi tog Chriss och Drews skåp först. Jag gick fram till Ami."Vad pratade ni om innan?" frågade jag."Inget", sa hon snabbt, för snabbt."Ni pratade om något. Det såg ut som om ni argumenterade om något.""Vi bara pratade om uppgiften.""Okej."Jag gick inte på det, men visste också att jag inte skulle få ur henne mer. Chriss slöt sig upp sig vid mig."Ska vi gå och hämta era saker?" frågade han. Jag nickade och vi gick mot mitt och Amis skåp. Jag öppnade skåpet, tog mina engelskböcker och stängde det. Jag vände mig mot Chriss och Drew. Jag såg att Chriss tittade runt om oss precis som om varenda person var ett hot. Han slutade titta runt och tittade istället på mig. Han log och jag kände hur mitt hjärta smälte."Klara?" frågade han och tog tag i min midja."Visst", sa jag. Vi gick mot engelsksalen och jag såg att alla stirrade på mig och Chriss. Chriss verkade inte märka det. Vi ställde oss vid dörren till engelsksalen. Mr. Avalon dök upp helt plötsligt vid hörnet. Han öppnade dörren och gick in. Jag och Ami ställde oss vid våra platser och väntade på att vi skulle få sätta oss. Det värsta med Mr. Avalon är att han är så sträng. Han är en gammal soldat, men han fick sluta på grund av en skada."God förmiddag", sa han och tittade runt i klassrummet. "Ni kan få sätta er ner."Alla drog ut sina stolar och satte sig ner."Idag ska vi börja med att skriva en kort berättelse om en påhittad karaktär som är med om ett äventyr. Jag vill ha den inlämnad på engelsklektionen på fredag. Kom ihåg, det behöver inte vara en milslång, men minst en sida."Mr. Avalon satte sig ner vid sitt skrivbord och började läsa en bok om andra världskriget. Jag reste mig upp och gick fram till pappershögen på hans skrivbord."Kan du ta ett till mig också?" frågade Ami. Jag nickade och tog fem papper. Jag satte mig och gav henne två och sedan började jag skriva. "Lektionen är slut", sa Mr. Avalon. Jag skrev ner mitt namn och gick fram och lade fram de tre papperna jag hade skrivit."Är du redan färdig?" frågade Mr. Avalon förvånat."Ja, sir", sa jag."Det är bra. Jag ska se om jag kan hitta på en svårare uppgift till dig och Mr. Anguis. Ni två är väldigt snabba.""Visst, sir."Jag vände mig om och gick in i Chriss."Förlåt Chriss", sa jag och flyttade mig."Det är lugnt", sa han och vände sig mot Mr. Avalon. "Här är uppgiften, Mr. Avalon.""Det är bra, Chriss", sa han och lade den bredvid min. Jag tog mina saker och sedan gick jag, Ami, Drew och Chriss till våra skåp igen."Släng ni in era saker nu", sa jag till Chriss och Drew. "Så träffas vi utanför matsalen.""Visst", sa Chriss och Drew samtidigt. Jag och Ami gick till våra skåp och slängde in våra saker."Tror du Chriss är intresserad av mig? Jag menar visst har jag sett många och tydliga tecken idag, men jag vet inte", sa jag till Ami medan vi gick till matsalen."Såklart han är intresserad av dig. Någon av er måste ta modet till sig och fråga den andra", sa hon."Men jag tror inte att jag vågar.""Men vänta ut den här dagen och säger han inget idag, så får du göra det imorgon.""Du har väl rätt."Chriss och Drew stod utanför matsalen och vinkade när jag och Ami var inom synhåll. Vi ställde oss i kön. Jag tittade på Chriss ryggtavla. Han kände tydligen min blick i ryggen för han vände sig om och tittade på mig. Kön flyttade sig och vi kom in i matsalen. Vi tog upp mat, betalade och sedan satte vi oss vid ett bord."Så vad ska ni göra under höstlovet, då?" frågade Chriss."Jag ska till Thailand", sa Ami. "Och Drew ska följa med.""Ja och det ska bli så fruktansvärt kul", sa Drew och skrattade."Du då, Topaz?" frågade Chriss och tittade på mig."Jag vet inte riktigt", sa jag. "Men något kommer jag väl hitta på.""Okej", sa Chriss och gnuggade sig på hakan. Vi åt upp och gick sedan och satte brickorna. Vi gick ut och satte oss vid våra skåp."Så vad ska vi göra nu under den här halvtimmen?" frågade jag."Vet inte riktigt", sa Ami. "Göra det vi brukar göra, snacka skit.""Men det gör vi ju alltid.""Det är det vi lever för ju."Alla skrattade. Jag lade märke till att Ami och Drew sneglade på Chriss ett par gånger. De verkade lite spända och jag sökte efter något i deras tankar, men kammade noll."Kan ni berätta varför ni verkar vara så spända?" frågade jag dem."Vaddå spända?" frågade Drew och skrattade."Ni har alla tre suttit tysta i fem minuter och ni två har sneglat på Chriss. Vad är det?""Det är inget", sa Ami."Någonting måste det vara. Ni kan inte ljuga för mig och säga att det inte är något, för jag ser att det är något.""Vi hade bara lite olika åsikter om bildprojektet."Jag suckade och gav upp. Det skulle väl komma fram någon gång. Jag kollade på klockan."Vi borde ta våra saker nu", sa jag och reste mig upp. De andra nickade. Jag gick fram till mitt skåp och öppnade det. Jag tog No-böckerna och väntade på de andra. Chriss och Drew kom springande till mitt och Amis skåp."Klara?" frågade de andfått."Visst", sa jag och började gå mot No-salen. De andra följde efter och efter en liten stund var vi nästan framme utanför No-salen. Mrs. Alda kom och öppnade precis när vi kom."God eftermiddag elever", sa hon när hon drog ut nyckeln och gick in. Vi gick in och satte oss."Idag ska vi fortsätta med biologin", sa hon och plockade fram sin lärobok. "Jag hoppas att alla antecknar detta jag skriver, för detta kommer på provet."Jag plockade fram skrivhäftet och började skriva efter henne. * * * Telefonen ringde i köket och Malefica gick för att svara."Det är hemma hos familjen Luané", sa hon."Hej, älskling. Det är jag", sa Lamien."Lamien, hur är det?""Jo, det är bra. Du då?""Det är bra. Men varför ringer du?""Jag måste bara få berätta att Topaz ska bo i hovet under höstlovet.""Varför?""Det har setts Lamaner runt om i vårt grannskap. Så Valerie vill att hon ska vara säkrare.""Men nu under tiden, då?""Chriss från familjen Anguis ska vakta henne till då.""Jag kan ju säga att hon blir glad av att ha Chriss runt omkring sig så ofta.""Vad menar du?""Vår dotter är förälskad i honom. Det har hon varit länge.""Oh. Chriss är en bra grabb. Hoppas bara att han gillar henne tillbaka.""Det behöver du inte oroa dig för. Igår stod jag i köket och torkade snabbt några grytor innan jag satte mig i vardagsrummet. Då såg jag Topaz och Chriss stå utanför vårt hus och Chriss kysste vår lilla flicka. Hon kom in efter tio minuter och var fortfarande helt i från sig. Men hon vet inte att jag såg det.""Då passar han perfekt som hennes väktare. Han kommer säkert berätta för henne att han är vampyr och att han vet att hon är en.""Det kommer han säkert.""Men kom ihåg, Topaz får inte veta att Chriss är hennes väktare.""Okej. Men får jag följa med till hovet nästa vecka?""Såklart, älskling. Jag har redan frågat Valerie och hon sa att det var okej.""Så bra. Ska jag berätta för Topaz att hon ska till hovet nästa vecka eller ska du ringa senare och berätta det?""Du kan göra det.""Okej. Syns nästa vecka. Älskar dig.""Ja, det gör vi. Och älskar dig med."Malefica lade ifrån sig telefonen och suckade. Hon gick ner i källaren och började trolla. * * * "Ni kan avsluta nu", sa Mrs. Alda. Vi plockade undan våra saker och gick ut."Vad är det vi har nu igen?" frågade Chriss."Vi har svenska med Clarissa", sa jag och Ami samtidigt och skrattade. Vi gick till våra skåp och tog svenska sakerna. Vi gick till salen och satte oss utanför."Undrar vad vi ska göra idag?" frågade Ami."Ja."Jag tittade på klockan."Det behöver ni inte undra över länge till", tänkte jag och hörde Clarissa komma runt hörnet."Då så, gå in nu", sa hon när hon hade öppnat. Jag reste mig upp från stolen och gick in. Jag och Ami satte oss vid ett bord och Chriss och Drew satte sig vid bordet bredvid. Chriss log mot mig och det kändes som om jag smälte."Idag ska vi skriva noveller", sa Clarissa och log. "Det ska vara en fantasynovell, med vilka fanatsykaraktärer ni vill. Den ska vara på minst två sidor men gärna fler. Jag vill ha den på fredag."Hon pausade lite. "Ni kan börja."Jag gick fram till katedern och tog papper till mig och Ami. Jag satte mig ner, gav henne papper och började skriva. Efter tre papper hade jag ont i handen och vilade den. Jag kollade på klockan, tio minuter kvar sedan slutar vi för dagen. Jag fortsatte skriva lite till."Ni kan plocka ihop era saker och ställa upp stolarna", sa hon.Jag lade ner pennorna i pennskrinet och papperna i mappen. Jag reste mig upp och satte upp stolen."Alla stolar uppe?" frågade Clarissa."Ja", sa alla."Då kan ni gå. Ha en fortsatt trevlig dag."Alla gick och sprang nästan till skåpen. Jag öppnade mitt och slängde in sakerna och tog mina saker."Så är du redo för att gå till "Cake and that"?" frågade Ami när jag stängde skåpet."Jag har längtat", sa jag och tog på mig jackan."Då går vi då."Vi gick till entrén. Chriss och Drew stod och väntade på oss."Hej då", sa Ami och kramade Drew."Ja, hej då", sa Drew och kysste henne på kinden. "Lova att du aldrig blir sjuk igen.""Det blir lite svårt. Men jag ska göra mitt bästa.""Hej då", sa jag."Hej då Topaz", sa Chriss. "Syns imorgon."Jag och Ami gick ut och kände kylan komma mot oss. Vi vände oss om och vinkade till Chriss och Drew. De vinkade och vi vände oss om."Brr, vad det är kallt", sa Ami."Lite är det väl", sa jag och ryckte på axlarna. Vi gick en bit och sedan svängde vi till höger. Framför oss låg det lilla caféet. Vi gick in och Amis pappa vinkade till oss. Vi gick fram till disken och satte oss på pallarna medan vi väntade på att han skulle bli färdig med en kund. Han serverade den andre kundens beställning och kom till oss."Så hur är det med er, tjejer?" frågade han oss."Det är bra pappa", sa Ami."Jo det är bra, Mr. Gersen", sa jag."Så vad ska ni beställa?" frågade han."Det vanliga", sa jag och Ami samtidigt och skrattade."Då fixar jag det."Han vände sig om och började fixa med vår beställning. Han gav den till oss och vi gick och satte oss i vårt gamla bås."Vad ska vi göra?" frågade jag och tog av mig jackan. "Vi har ju liksom ingen läxa.""Jag vet inte", sa hon och tog av sig sin jacka också. "Men hur gick det idag?""Det borde du ju veta. Du var med hela tiden.""Ja, men han hade kunnat viska.""Men det gjorde han inte. Han sa inget.""Det kommer, Topaz. Se vad som händer ikväll eller imorgon.""Ja, jag får se."Helt plötsligt kändes det som om någon stirrade på mig. Jag kollade runt men såg ingen."Vad är det?" frågade Ami och tittade på mig."Det känns som om någon stirrar på mig.""Jag ser ingen.""Inte jag i heller. Det var säkert bara inbillning.""Det var det säkert."Jag öppnade colan och tog en klunk. Det blev gråare där ute och jag kollade på klockan."Jag måste gå hem nu", sa jag och tog på mig jackan. "Vill du följa med?""Tack, men nej tack", sa hon. "Pappa sa att han ville ha min hjälp när du gått.""Åh, okej, men vi syns imorgon. Sista dagen innan höstlovet.""Ja, hej då."Vi kramades och jag tog mina saker. Jag gick till dörren, vinkade till henne och gick ut. Jag gick till baksidan och kollade så ingen fanns där. Ingen fanns där och jag sprang. Jag stannade där trottoaren till vår gata började och gick istället. Jag vill inte riskera att någon ser att jag står utanför mitt hus helt plötsligt. När jag gick fick jag känslan igen, känslan av att någon tittade på mig. Jag snurrade runt och kollade men såg ingen. Jag började gå igen och då såg jag något ovanligt. Utanför Mr. och Mrs. Seringers hus stod en bil som aldrig har funnits där innan. Jag gick närmare den. Det var en Volvo S40 och den var vit. Någon hade satt något skydd för det stora fönstret och alla de andra var svarta. Jag såg igenom fönstret och såg två människor. När jag såg de kände jag en konstig doft, men jag kunde inte placera den. Jag knackade på förarsidan, men de öppnade inte. Jag ryckte på axlarna och gick därifrån. Jag öppnade dörren och gick in. Vinden tog tag i dörren och smällde in den. Jag tog av mig jackan och hängde den på plats. Jag ställde väskan vid sko stället och tog av mig skorna. Jag sprang upp på mitt rum och bytade om. Jag gick till badrummet och tog min väska där jag har mina danskläder. Jag öppnade den och kollade om allt var där."Var är mina skor?" frågade jag mig själv. Jag kollade runt och såg att de var under vasken. Jag tog dem och lade dem i väskan. Jag hängde väskan på axeln och gick ner till mamma. Jag ställde väskan i hallen och gick till köket."Vad blir det för mat?” frågade jag henne."Vad du vill", sa hon. "Du, Topaz?""Ja, vad är det mamma?""Jo, pappa ringde innan och han ville att jag skulle berätta en sak.""Vad?""Jo, han vill att du och jag ska besöka honom i hovet nästa vecka."Det tog lite tid innan informationen sjönk in. "Menar du att vi ska till hovet nästa vecka för att träffa pappa och drottning Valerie?""Ja, det är precis vad jag menar. Du hade väl inte planerat något med Ami?""Nej, vi hade inget planerat. Hon, hennes familj och Drew ska till Thailand hela veckan.""Då passar det helt perfekt då.""Ja."Jag gick till kylskåpet och tog en blodpåse."När åker vi då?" frågade jag medan jag tog ett sugrör."På lördag", sa hon. "Vi får ta oss till den hemliga vampyrflygplatsen, så flyger de oss till hovet.""Okej."Jag satte mig vid bordet och sög upp blodet. Jag slängde påsen och gick ut i hallen. Jag tog på mig mina ytterkläder. Mamma ställde sig i dörrkarmen medan hon väntade på att jag skulle bli klar. Jag pussade henne på kinden och tog väskan. Jag hängde den över axeln och öppnade dörren."Syns sen mamma", sa jag."Innan du kommer hem kan du gå till sjukhuset och hämta fler blodpåsar", sa hon."Okej."Jag gick ut och stängde dörren. Som vanligt gick jag till baksidan och sprang till gränden bakom dansskolan. Jag pustade och gick in. Jag gick till omklädningsrummet och bytte om. Jag tog dörren in till salen och såg att jag var den första. Jag stängde alla dörrar och satte på stereon. Jag värmde upp och sedan dansade jag. Jag hörde hur musiken talade till mig. Eftersom ingen var där dansade jag i vampyrhastighet. Det kändes skönt att inte behöva hålla den inne. Om någon hade sett det hade de nog undrat om det var något datortrick. När jag ändå höll på övade jag lite på baletten. Sen började jag om med dansen vi höll på med nu. Jag var så inne i min dans att jag inte hörde när dörren öppnades. Först efter ett tag hörde jag fotsteg. Jag sprang till omklädningsrummet och stannade. Jag vände mig om och gick ut igen. När jag kom ut igen såg jag att det var Blis. Hon är en snäll person som började på dansen för ett år sedan."Hej Blis", sa jag när jag stängde dörren till omklädningsrummet."Hej Topaz", sa hon tillbaka. "Nu när du kom såg du något konstigt i spegeln?""Nej, skulle jag det?""Nej, det såg bara ut som något konstigt rörde sig. Det var säkert bara ljuset.""Ja, det var det säkert."Jag satte mig ner på golvet bredvid min väska och Blis satte sig bredvid mig. Jag hörde Mrs. Helen och resten komma in genom dörren."Då börjar vi med uppvärmningen", sa hon och satte på stereon. "Ni har varit fantastiska idag", sa Mrs. Helen och stängde av musiken. "Syns nästa vecka."Alla gick och jag gick fram till Mrs. Helen."Mrs. Helen?" sa jag."Vad är det, Topaz?" frågade hon."Jo, jag ska besöka min pappa i Frankrike under höstlovet så jag kommer inte nästa vecka.""Okej. Vad bra att du meddelar mig, då syns vi nästa vecka igen.""Ja, det gör vi. Hej då.""Hej då."Jag tog min väska och gick in i omklädningsrummet. Jag tog en snabbdusch och bytade om. Jag gick ut och in i gränden igen. Jag sprang till sjukhuset och gick in i entrén. Jag gick fram till disken."Är miss Wilma här?" frågade jag receptionisten."Hon är på våning sju. Du hittar henne där", sa hon."Tack."Jag gick till hissarna och gick in. Jag tryckte på sjuan och väntade. Hissdörrarna öppnades och Wilma var på väg in."Wilma", sa jag."Oh, Topaz", sa hon. "Din mamma ringde och sa att du skulle komma. Du behöver fler blodpåsar va?""Ja, det behöver jag. Vi ska åka till hovet nästa vecka, så jag behöver en stor kylväska att resa med dem.""Det fixar vi. Vi åker ner till källaren."Hon tryckte på knappen som ledde ner till källaren och vi väntade. Hissdörrarna öppnades ännu en gång och vi gick ut. Jag följde efter henne och hon stannade utanför en dörr. Hon låste upp den och gick in. Hon tog en stor kylväska och gav den till mig. Sedan gick hon och efter en stund kom hon tillbaka med blodpåsar till mig. Hon stoppade ner dem i kylväskan och stängde den."Varsågod", sa hon och log."Tack så mycket Wilma.""Varsågod."Jag nickade och sprang därifrån. Jag sprang ett tag innan jag var hemma. Jag öppnade dörren och ställde av mig grejerna. Sedan hängde jag upp jackan och ställde skorna. Jag tog kylväskan och satte in blodpåsarna i kylskåpet. Sedan gick jag och tog min väska. Jag sprang upp till mitt rum och lade kläderna i tvätten och sprang ner till vardagsrummet. Jag kollade efter mamma men såg henne inte. Jag gick till dörren som leder till källaren och öppnade. Jag nerför trappan och såg mamma vid hennes magisaker."Mamma?" sa jag."Topaz vad bra att du är här", sa hon. "Jag tänkte att vi kunde öva lite magi idag med tanke på att vår tid på lördag försvinner.""Det låter bra.""Jag har redan ringt till karaten och svärdfäktningen och sagt att du inte kommer på lördag eller nästa lördag."Tack mamma.""Ska vi börja då?""Visst. Vad ska vi göra idag då?""Jag ska lära dig lite om trolldrycker och hur viktigt det är att få dem rätt."Jag nickade."Du kan ta rocken som hänger där och sätta på dig", sa hon och pekade mot väggen bredvid henne. Jag gick fram och tog bort den från krocken. Jag tog upp den framför mig och kollade på den. Den var grön med guldiga mönster med drakar, älvor och stoft och den var väldigt stor. Den var fin, men var inte riktigt min stil."Jag vet att den inte är så fin, jag har ju haft den och din mormor har haft den", sa mamma och dök upp bakom mig. "Men trolldrycker är som kemi, du behöver skydd.""Har du ingen annan?""Bara sätt på den.""Men den är ju typ fem storlekar större än mig.""Bara ta på dig den, det kommer fixa sig."Jag tog på mig den och kollade ner på den. Då hände det, den krympte och blev precis i min storlek och den blev blå. En fin ljusblå med samma mönster som fanns innan."Så din favoritfärg är ljusblå?" frågade mamma."Ja, men hur visste rocken det?""Den absorberar ens tankar och räknar ut vilken färg den ska bli. När jag var liten och använde den var den alltid en mörklila."Jag nickade och kollade ner på rocken igen."Du kan använda din magi och ta de trolldryckerna där till bordet bredvid kitteln.""Okej"Jag koncentrerade mig och sa några förflyttningsord. Jag satte mina händer framför trolldryckerna och alla flög upp. Jag flyttade försiktigt händerna och satte dem framför bordet, sedan sänkte jag dem. Trolldryckerna åkte ner och ställdes på bordet."Mycket bra", sa mamma. "Idag tar vi bara en trolldryck för klockan börjar bli mycket.""Okej", sa jag och väntade."Ta den gröna flaskan med drakgift och ta en droppe."Jag gjorde som hon sa och letade upp drakgiftet. Jag hällde i det i kitteln."Ta nu den blå flaskan med renat vatten och häll i hela."Jag tog flaskan med renat vatten och hällde in den."Och nu den sista. Du tar den röda flaskan med ormgift och häller i en droppe."Jag letade upp ormgiftet och hällde i en droppe."Nu tar du träsleven bredvid dig och rör om."Jag gjorde som hon sa."Nu har du gjort en trolldryck som renar vatten. Du kan rena sjöar, floder och hav om du har tillräckligt mycket.""Vad häftigt.""Gå och lägg dig. Jag häller i trolldrycken i en flaska och märker den.""Okej, god natt."Jag tog av mig rocken och den blev som vanligt igen. Jag sprang uppför trapporna och in till mitt rum. Jag gick in i mitt badrum och gjorde mig färdig. Jag tog på mig en ny pyjamas och gick ut i rummet igen. Jag satte mig i sängen mot väggen. Jag drog upp knäna under hakan och slog armarna runt dem. Då hörde jag ett knackande ljud från fönstret. Jag reste mig upp och gick till det stora panoramafönstret. När jag stod där såg jag något i trädet utanför. Då såg jag ett par röda ögon stirra rakt på mig. Jag drog häftigt efter andan och var på väg att skrika när jag kände igen ögonen. Jag öppnade en bit av fönstret och satte mig i sängen."Tur att trädet är nära", tänkte jag. Han klättrade in och ställde sig framför mig. När han kom in såg jag att han hade bara ett par joggingbyxor på sig. Man kunde riktigt se hans väldefinierade muskler."Fint rum du har", sa han och satte sig bredvid mig."Vad gör du här vid den här tiden?" frågade jag honom."Jag har en sak jag måste berätta för dig.""Och det kunde inte vänta till imorgon?""Detta kan jag inte berätta i skolan. Jag tror knappast du hade blivit jätteglad om jag hade gjort så du skämde ut dig själv.""Kanske inte. Men berätta det då. Men innan kan du förklara de röda ögonen, jag menar det är inte halloween.""Detta är inte lätt att berätta, men jag känner att jag måste.""Ut med det då.""Jag är en Etiam."Hans bekännande kom som en chock. Jag bara stirrade framför mig en stund sen tittade jag på honom. Jag tänkte på hur jag skulle reagera och bestämde mig för att spela oskyldig."En vad då?""Lägg av Topaz. Jag vet att du är en vampyr och jag vet att du är en häxa.""Men det stämmer inte. Du har guldbruna ögon och du doftar inte.""Jag maskerar min doft precis som du.""Hur fick du reda på det?""Hur du var vampyr var att jag såg dig springa snabbare än någon människa från mitt hus för två dagar sedan.""Hur fick du reda på att jag var en häxa då?""När jag kysste dig igår lyfte du från marken, bokstavligt talat.""Så klumpigt av mig.""Ja, det kan säga. Jag har en sak jag vill fråga dig.""Och vad är det för fråga då?""Jo... eh... skulle du vilja... skulle du..?""Jag vill gärna bli din flickvän.""Hur visste du?""Jag är vampyr, tankeläsning kommer med då.""Just det."Vi skrattade och Chriss flyttade sig närmare mig. Han lade sin ena arm om mina axlar och drog mig närmare sig. Han kysste mig på hjässan. Jag har nog aldrig trivts så mycket som jag gör nu."Men varför har du röda ögon nu?" frågade jag."När jag och min familj är ute bland människor bär vi kontaktlinser. Desmälter bort på eftermiddagen, för våra ögon irriteras av det.""Vänta, menar du att Wallrick också är en vampyr?""Ja, varför det?""Inget bara det att han beter sig inte som en.""Nej, det kan jag hålla med om.""Vet någon annan om det?""Bara Drew.""Vad gjorde han? Jag menar när han fick reda på att hans bästa vän är vampyr.""Han gjorde inget. Han tyckte bara det var häftigt.""Typiskt Drew.""Vet Ami om det?""Jag har inte vågat berätta. Jag är rädd att hon ska bli rädd för mig.""Om jag känner Ami rätt kommer hon nog ta det ganska lugnt.""Du har kanske rätt."Chriss släppte sitt grepp om mig och lade sig ner. Jag lade mig bredvid honom med mitt huvud på hans bröst. Jag gäspade."Jag kanske ska gå, så du kan sova", sa han och var på att resa sig."Gå inte, snälla", sa jag och putade ner honom igen."Okej, jag går inte än.""Bra."Jag lade mitt huvud på hans bröst igen. Han knackade mig på hjässan. Jag tittade upp och såg att han hade satt sig upp."Vad gjorde du så för?" frågade jag.Han sa inget utan kysste mig mjukt. Jag blev förvånad först men sen kysste jag tillbaka. Jag kände en hetta sprida sig från mitt hjärta till min mun sen försvann den. Chriss suckade till och fortsatte nu ännu ivrigare. Det kändes som om fyrverkerier smällde i luften runt omkring oss. Jag flyttade ofrivilligt bort från honom för att hämta andan. Chriss lade sig ner och pustade."Blev det för tufft?" frågade han och log mot mig."Nej, men jag är hälften häxa, vilket gör mig till hälften människa så jag måste andas.""Jaha.""Kände du den med?""Vad?""Hettan. Jag kände den, den kom från mitt hjärta till min mun men sen försvann den.""Jo då. Varför skulle jag annars sucka?""Det kan vara av många olika saker.""Jag är inte den sortens kille.""Varför tror jag inte helt på det?""Hur ska jag kunna veta det?""Jag tror du hade kommit på en anledning."Jag lade mig på Chriss bröst igen och efter en stund somnade jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kapitel 6   Jag tittade så gott det gick ut genom fönstret som jag hade släppt ut Luna genom. Det bubblade lite i min mage och jag kände mig ovanligt konstig sen jag hade fått blodet. Det började höras ljud utanför dörren och jag höll andan. ...

Kapitel 5   Både jag och drottning Valerie vände oss mot pappa. "Och varför bestämde du dig för att berätta det nu?" frågade jag. "För du hade pratat med drottning Lucima och din mamma och jag tyckte det var dags", sa han. "Men du har ...

Kapitel 4   Solens strålar bildade en hinna av rött på mina ögonlock. Jag hörde fåglarna kvittra utanför och jag öppnade ögonen. Jag kollade mot Chriss, han sov fortfarande. Jag tänkte tillbaka på i natt, när han hade varit borta. Men när jag k...

Kapitel 3   Chriss tittade ner på Topaz. "Gud, vad hon är söt", tänkte han. Han smekte hennes hår och lät hennes bruna lockar åka igenom hans fingrar. Han kollade på klockan. Han lyfte försiktigt upp Topaz huvud och lade det på hennes kudde....

Kapitel 1   Jag gick nerför korridoren till mitt skåp. "Trodde aldrig jag skulle säga detta, men jag saknar Amis pladdrande", tänkte jag. Korridoren hade nog aldrig känts så här ensam. Ami var sjuk idag i maginfluensan och jag var ensam. Jag...