Kapitel 3 Chriss tittade ner på Topaz."Gud, vad hon är söt", tänkte han. Han smekte hennes hår och lät hennes bruna lockar åka igenom hans fingrar. Han kollade på klockan. Han lyfte försiktigt upp Topaz huvud och lade det på hennes kudde. Han reste sig upp och hoppade ut från fönstret. Han landade på båda fötterna, som en katt. Chriss tittade upp mot Topaz fönster igen och sedan sprang han hem. Hans hem tornade upp sig större och större ju närmare han kom. Han gick in och smög sig in i hallen. Sen när han skulle upp till sitt rum blev han stoppad."Var har du varit i natt?" frågade Chriss föräldrar, Crystal och Lacer."Jag har varit och vaktat Topaz", sa han och lutade sig på dörrkarmen. "Det är mitt jobb.""Jo, jag vet", sa hans far. "Men du kunde i alla fall berättat att du skulle till Topaz hus. Berättade du att du är en Etiam?""Ja, det gjorde jag.""Hur tog hon det?""Hon blev chockad såklart.""Och hovet?""Får hon fråga mig om. Jag kan inte fråga för hon har inte berättat det än.""Det är bra. Du kan gå."Chriss ryckte på axlarna och sprang till sitt rum. Han tog på sig ett par svarta jeans, ett vitt linne och en svart rutig skjorta. Han kammade till håret sedan gick han till fönstret. Han öppnade, hoppade ner och sprang mot Topaz hus. Han stannade i skogen bakom deras hus och gick till framsidan. Han knackade på dörren och Malefica öppnade."God morgon, Chriss", sa hon. "Topaz är inte uppe än.""Jag vet, men jag måste prata med dig", sa Chriss."Okej, kom in."Han gick in och satte sig på en av stolarna vid matbordet."Vad ville du prata om?" frågade Malefica."Du vet att jag är Topaz väktare?" sa han."Ja, det gör jag. Lamien ringde igår och berättade.""Och hon vet att ni ska till hovet nästa vecka?""Ja, det gör hon.""Kan du försöka få henne att fråga om jag vill med?""Chriss, jag tror att hon kommer fråga idag.""Tror du?""Hon är min dotter och hon är väldigt mycket som en öppen bok. Hon kommer fråga innan ikväll.""Då får jag vänta då.""Det tycker jag att du ska göra."De tystande. Efter en kvart hörde man ljud från ovanvåningen. Efter en stund kom Topaz ner. * * * "God morgon", sa mamma när jag kom in.Jag stannade när jag såg att Chriss satt i köket."Jag trodde du hade stuckit", sa jag och satte mig bredvid honom."Jag försvann under ungefär fem minuter", sa han och flinade."Jaha. Men vad pratade ni om då?""Vi pratade om er resa till hovet.""På tal om den, tror du att du kan följa med?""Det tror jag vi kan fixa.""Så bra."Jag såg att mamma log och blinkade mot Chriss. Jag reste mig upp och plockade fram min frukost, fil med flingor. Jag satte mig vid bordet och åt. Jag såg att Chriss tittade på mig."Vad?" frågade jag och sökte i hans tankar. Jag suckade och svarade på hans tanke. "Jag dricker en blodpåse varje kväll men annars äter jag vanlig mat.""Jaha", sa han bara. Han tänkte en tanke till och jag skakade på huvudet."Det kan vi prata om sen", sa jag. Han nickade och väntade på att jag skulle äta klart. Jag åt upp det sista och gick sedan och satte skålen i diskmaskinen."Är du klar?" frågade Chriss."Visst", sa jag. Vi gick ut i hallen och jag tog på mig mina ytterkläder. Mamma kom ut och ställde sig i dörrkarmen. Jag pussade henne på kinden och Chriss öppnade dörren. Vi gick ut och gick till baksidan. Jag tog hans hand och vi började springa. Helt plötsligt fick jag känslan av att någon följde efter oss. Jag tittade snabbt bak men såg som vanligt inget. Jag tittade fram igen och sprang fortare. Helt plötsligt stannade Chriss och satte handen framför min mage. Jag hann precis stanna innan jag fick hans hand i min mage."Varför stannar vi?" frågade jag och tittade oförstående på honom. Han sa inget utan tittade mot träden. Då såg jag något röra sig. Det rörde sig först höger, sedan vänster sedan försvann det. Då kände jag någon ta tag i min arm. Den snurrade runt mig så min arm lade runt min kropp. Jag lyfte upp dennes arm och tog fram huggtänderna. Jag bet och hörde ett fruktansvärt skrik. Personen släppte mig och jag sprang till Chriss. Han tog sina armar runt om mig och jag mina om honom."Vad vill du, Wallrick?" frågade Chriss. Wallrick skakade om sin arm och kollade där mina huggtänder hade lämnat spår."Veta hur i helvete hon kan springa snabbt", sa han och tittade ursinnigt på oss."Hon är vampyr", sa Chriss."Men hon doftar ju inte.""Nej, men det gör inte vi i heller, eller hur?""Men hon kan inte vara vampyr. Hon visar ju inte på något sätt att hon är en vampyr.""Men vad vill du egentligen?""Jag vill prata med dig om en sak.""Det kan vänta till jag kommer hem.""Men jag vill ta det nu.""Synd om dig då."Vi vände oss om och började springa. Då tar Wallrick tag om mina händer och drar mig mot sig. Han höll mig hårt mot sitt bröst."Släpp mig Wallrick, eller vill du ha ett bitmärke till?" frågade jag hotfullt. Jag kände min magi växte sig starkare ju längre han höll i mig."Inte förens Chriss stannar och pratar med mig", viskade han i mitt öra."Chriss står där borta och väntar på att du ska släppa mig."Wallrick tätnade sitt grepp om mig."Wallrick jag varnar dig om du inte släpper mig snart kommer du ångra det", sa jag."Varför ska jag vara rädd för dig?""Jag skulle släppt henne nu om jag var du", sa Chriss.Jag kände hur magin bara väntade på att släppas ut."Du bad om det Wallrick", sa jag och lät magin släppas fri. Jag kände Wallricks grepp lossna om mig och jag hörde dunsen när han åkte in i trädet bakom oss. Jag sprang till Chriss och sedan sprang vi till skolan. Jag hörde hur han skakade på huvudet och satte av efter oss. Jag började springa fortare och Chriss följde mitt exempel. Vi stannade framför parkeringen och kollade efter människor. Vi såg inga och gick snabbt mot ingången. Wallrick tog tag i min arm men jag drog den ur hans grepp. Hans naglar gjorde två streck och jag såg blodet komma fram. Jag tog handen över såret och vände mig mot honom. Vampyrinstinkten blossade upp inom mig och jag väste. Det var inte ofta vampyrinstinkten blossade upp, det hände bara när jag kände mig hotad eller jättearg. Senaste gången var när vårt hus blev attackerat av Lamaner. Jag ställde mig i stridsposition och Wallrick gjorde likadant. Jag hörde det välbekanta knacket när min hud blev hård som sten. Det stack till i ögonen och sedan försvann det. Jag såg att Wallrick fick stora ögon men han skakade på huvudet och ställde sig i ställningen igen. Jag morrade när jag såg att Chriss var på väg att attackera."Stanna Chriss", väste jag fram. "Detta är en sak mellan mig och Wallrick."Chriss backade och skakade på huvudet. Han såg uppgiven ut. Jag vände tillbaka huvudet mot Wallrick och morrade igen. Jag gjorde första mot attacken och han hann inte med. Han fick ett slag i bröstet och vinglade bak. Han gjorde ett snabbt utfall mot min arm, men jag flyttade mig. Vi höll på så här till Wallrick lade på marken ungefär 5 minuter senare. Vi hade båda stridmärken efter varandra och jag visste att det skulle bli många fula ärr. Jag kollade på mina armar och såg att ärren redan bildades. Jag höjde på ögonbrynet och såg att Chriss komma emot mig. Jag vände mig mot honom och visade ärren."Det var konstigt", sa han och höjde på ögonbrynen. "Det brukar ta flera timmar innan ärrbildningen börjar.""Ja, det är verkligen konstigt", sa jag och tittade på honom. "Chriss?""Ja, vad är det?""Innan striden hände det något konstigt med mig?""Dina ögon blev glödande röda och då menar jag riktigt röda.""Vad kan de bero på tror du?""Jag vet in... Topaz!"Jag hörde han skrika Topaz sedan såg jag hur himmeln kom längre bort från mig och världen blev svart. * * * Chriss skrik trängde igenom hans medvetande. Wallrick hörde att Chriss tog Topaz och försvann med henne. Han satte sig upp och kollade på sina sår. Han visste precis som alla andra vampyrer att de aldrig skulle försvinna. Det kommer att bli många fula ärr.”Det finns många hemligheter med henne”, tänkte han. ”Hon och brorsan ska få ångra detta det sätter jag mitt ord på.””Lovar du verkligen det?” sa en röst från skuggorna, framför honom dök en man upp.”Det kan du ge dig på.”Wallrick reste sig upp och doften slog emot honom. Doften av Lamaner.”Vem är du egentligen?””Mitt namn är Troumos, Laman av andre graden. Jag är här för jag har lite ouppklarade affärer med miss Luané, precis som du.””Av andre graden sa du?””Precis.””Det är en hög grad inom Laman samhället.””Det är precis under vår kung.””Det är ett bra yrke.””Det kan man säga."”Jag har alltid tyckt att vampyr samhället ska styras utav en man.””Det är därför Laman samhället styrs av en man. Du är välkommen att vara vår spion.””Vem ska jag spionera på?””Miss Luané, såklart.””Det kan jag göra.””Det är bra. Om du klarar uppdraget kan du bli en i Laman samhället.””Det låter väldigt lockande herr Troumos. Jag antar uppdraget.””Utmärkt val, Wallrick. Utmärkt val.”Troumos satte handen för munnen. Wallrick hörde svingade ljud. Troumos tog bort handen och satte tummen framför Wallricks panna. Han satte tummen mitt i Wallricks panna och Wallrick skrek till. Troumos försvann och Wallrick blev ensam.”Nu kommer hon få betala räntan”, tänkte han och skrattade för sig själv. Han kollade mot skolan och gick dit. * * * Jag vaknade min säng och kollade runt. Jag såg inget för mina ögon var helt dimmiga. Jag var på väg att resa mig upp när en hand tryckte ner mig igen.”Du måste ligga ner”, sa mammas röst, men det var inte hon som hade tryckt ner mig. Min syn blev klar och jag såg Chriss sitta på en stol vid min säng och mamma stod vid stolssitsen.”Vad hände?” frågade jag dem.”På den frågan svarar jag med en annan fråga, vad kommer du ihåg?””Jag kommer ihåg att jag stred med Wallrick, men sedan är allt svart.””Det är i princip vad som hände. Efter du hade vunnit striden med Wallrick, så pratade vi och då svimmade du bara.””Vilken strid?” frågade mamma.”Min bror Wallrick och Topaz slogs”, sa Chriss. Mamma tittade på mig och då såg hon nog mina stridsärr. Hon granskade min kropp från topp till tå och stannade vid mina ögon. Hon tog handen för munnen.”Vad är det mamma?” frågade jag och tittade oroligt på henne.”Dina ögon”, sa hon förskräckt.”Är de fortfarande röda?” frågade jag dem båda.Båda två nickade. Jag var på väg att resa mig upp igen men Chriss tryckte ner mig igen. När jag var på väg att protestera, tittade han på mig med en blick som sa att jag skulle vara tyst. Mamma gick in i badrummet och hämtade en fickspegel. Hon gav den till mig och jag öppnade den. Jag skrek i en oktav så hög att bara vampyrer kan höra. Jag såg på Chriss att han hörde den för han höll för öronen.”Hur fick du dem?” frågade mamma.”Jag vet inte mamma”, sa jag. ”När jag skulle börja striden med Wallrick kom min vampyrinstinkt och då stack det till i ögonen. Precis som förra gången min vampyrinstinkt kom. Men då försvann det röda efter tio minuter efter striden var klar. Hur lång tid har det gått nu?””Sedan du svimmade har det gått en timme.””Har jag varit borta så länge?””Japp.”Jag suckade och tittade upp i taket. Jag hörde mamma lämna rummet. Jag kände något putta mig mot väggen. Jag såg att det var Chriss hand och jag flyttade mig närmare väggen. Chriss lade sig ner bredvid mig. Han lyfte mitt huvud och lade sin arm under. Jag kröp så nära honom jag kunde och drog in hans doft. Han vände sig så vi lade med huvudet mot varandra. Han flyttade huvudet närmare mig och kysste mig.”Kanske det här hjälper”, sa han.”Eller så gör det, det värre”, sa jag och log.”Kanske.”Vi fortsatte att kyssas och jag förstod varför mamma hade lämnat rummet. Hon känner på sig saker."Ska vi inte gå till skolan?" frågade jag."Du kommer inte orka. Du är fortfarande helt utmattad", sa han."Jag orkar och dessutom så är det sista gången jag ser Ami innan höstlovet.""Jag ringde och bad henne komma hit. Hon kommer i eftermiddag med Drew. Och jag tycker du ska berätta då.""Vad?""Spela inte dum Topaz. Du vet vad jag menar.""Okej då. Men tänk så blir hon rädd och försvinner från mig.""Jag tror hon kommer ta det lugnt.""Kanske.""Oroa dig inte."Han tog handen och vände upp mitt huvud mot honom. Han kysste mig och jag njöt. Men känslan av att han ville dölja något för mig försvann inte. Det knackade på dörren och Chriss flög upp för att öppna dörren. Jag försökte sätta mig upp men trillade ner igen. Jag hade ingen styrka. Chriss öppnade och Ami och Drew gick in. Jag vinkade och Ami och Drew tog varsin stol och satte sig vid min säng. Chriss stängde dörren och gick till mig igen. Han hjälpte mig upp i sittande ställning. Jag nickade som tack."Vad har hänt?" frågade Ami. "Chriss sa bara att vi skulle komma hit för att du inte skulle komma till skolan idag.""Jo", sa jag. "Det hände en sak på väg till skolan idag, som jag kan berätta efter detta."Jag lät huggtänderna växa och suckade. Jag tittade på Chriss och han nickade."Jag är en vampyr", sa jag och pausade, så de kunde ta emot det. De såg inte riktigt chockade ut. Ami skakade på huvudet."Hur kan du vara det? Du kan ju äta vanlig mat, vara ute i solen och du blir inte galen av att se blod.""Jag är en Etiam och de klarar att vara ute i solljuset och sedan är jag häxa som min mamma."Ami satte sig i en konstig ställning och jag kände igen den."Du visste detta redan, va?" frågade jag och spände blicken i henne."Ja, det gjorde jag. Min mamma och din mamma är båda två med i BeWitched.""Varför har ingen inte berättat något?""Våra föräldrar kom överens om att jag inte skulle säga något förens du hade berättat.""Men du kunde ha gått runt det.""Mamma hade fått reda på det och straffat mig. Du vet inte hur hårt hon hade straffat mig om jag hade berättat."Jag satt och tänkte på alla gånger jag hade varit med och Amis mamma hade straffat Ami."Okej, jag förstår dig. Men var står vi nu?""Hur menar du?""Vem är vad?""Chriss är en Etiam, jag är en äkta häxa och Drew är människa.""Okej. Hur menar du med äkta häxa?""Båda mina föräldrar kommer från två stora häxfamiljer.""Vilka?""Du vet vilken häxfamilj din mamma kommer ifrån, va?""Ja, hon kommer från Apdulda. En av de tre största.""Jo, båda våra mammor kommer från den familjen och din mamma och min mamma är systrar. Och då menar jag riktiga systrar inte som de säger att alla Apdulda tjejer är systrar och alla Apdulda killar är bröder. Utan riktiga systrar.""Men det betyder att vi är kusiner."Ami nickade."Har du inte alltid känt ett konstigt band mellan oss?""Jo, men jag trodde aldrig att vi var släkt.""Jag trodde inte det först när mamma berättade det. Men så är det tydligen."Ami reste sig upp och kramade mig försiktigt."Men var kommer din pappa ifrån då?" frågade jag."Han kommer från Slither.""Där ser man."Jag plutade med läpparna och tittade sedan på Chriss."Du visste detta va?" frågade jag honom."Ja, jag fick veta det när min familj flyttade hit", sa han. "Våra familjer har känt varandra sedan länge och vi fick reda på det när vi började i trean. När du flyttade hit kom våra familjer plus din att inte berätta något.""Men varför ville de att jag inte skulle veta?""Det vet vi inte."Jag suckade och undrade varför. Ami harklade sig."Så vad har hänt med dig, eftersom du inte kan resa dig själv?" frågade hon och tittade oroligt på mig."Jag och Wallrick slogs innan skolan började", sa jag."Det förklarar varför du inte kan röra dig.""Jag vann, men efteråt så föll jag bara ihop. Kan jag få fråga en sak?""Visst.""Har jag fortfarande röda ögon?""Nej, du har dina vanliga lila ögon. På tal om dem, hur kan det vara att de är lila?""Min pappas ögon är röda och min mammas är blå, så det blev en blandning."Ami nickade. Det knackade på dörren."Kom in!", skrek jag. Mamma kom in och ställde sig hos oss."Vill ni ha något?" frågade hon. "Saft, bullar, blod?"När hon sa det sista tittade hon på mig och Chriss."Vi kan ta saft och bullar", sa Ami och Drew."Vi kan ta varsin blodpåse", sa Chriss. "Hon behöver det."Mamma nickade och gick ut. Jag tittade på Chriss."Vad?" frågade han."Jag kan ju inte dricka blod när de är här", sa jag och gestikulerade mot Ami och Drew."Om det gör dig starkare så bryr jag mig inte", sa Ami. "Och det gör inte Drew i heller. Han har sett Chriss dricka."Jag satte armarna i kors och suckade. Det började glittra runt om oss och vår fika dök upp. Jag sträckte mig efter min blodpåse men Chriss tog den."Chriss, jag tror att jag är fullständigt kapabel att öppna den själv", sa jag."Men jag kan säga att jag inte tror det", sa han och öppnade den snabbt. Han gav den till mig. Jag var på väg att säga att där inte var något sugrör när det helt plötsligt dök upp ett. Jag satte det i hållet och började suga. Den söta smaken fyllde mig och jag kände mig starkare än vad jag känt mig under hela dagen. Jag drack upp den fortare än vad jag brukar och lade den tomma påsen på täcket. Jag tog upp handen och knäppte. En annan blodpåse dök upp och jag öppnade den. Jag kände att Chriss tittade oroligt på mig efter vad jag hade sagt i morse. Jag kände också Amis och Drews blickar men orkade inte bry mig. Jag sörplade i mig allt och lade den tomma påsen vid den andra. Jag var på väg att trolla fram en till men Chriss tog sin hand på min. Jag lutade mig tillbaka och suckade. Chriss sög upp sitt blod och Drew och Ami åt upp sitt. Jag hörde att mamma gick i trappan och öppnade dörren."Vad är det, mamma?" frågade jag henne."Vi kommer åka till hovet redan idag med tanke på vad som har hänt", sa hon. "Vi måste vara på flygplatsen vid sex.""Okej. Kan jag trolla fram min packning?""Visst, ta Chriss saker också."Jag nickade och kollade på klockan, hon var fem. Ami såg tydligen också tiden."Drew, vi får väl gå nu", sa hon och reste sig.Drew nickade och reste sig han med."Tack för idag", sa hon."Tack själv", sa jag. "Och tack för att du delade med dig om vad du visste.""Varsågod."Ami nickade och ställde sig hos Drew. Hon knäppte med fingrarna och de försvann. Jag tittade på Chriss och han kollade tillbaka med värme i blicken. Då lade jag märke till guldringen jag sett för någon dag sedan."Vad är det för ring?" frågade jag."Det är en familjering", sa han och smekte den. "Alla män i vår familj får en.""Jag har aldrig sett Wallrick ha en sådan ring på sig.""Han har den liggande i ett skrin på sitt rum."Jag nickade. Jag kollade på den en gång till och tyckte jag kände igen den från någon annan stans, men kunde inte komma på var."Ska du inte packa?" frågade han."Jo, men vi kan ta dig först", sa jag."Du kan knappt sitta upp hur ska vi kunna ta dig härifrån till mitt hem?""Jag teleporterar det hit.""Hur vet du vad jag vill ha då?""Tänk på hur du packar väskorna medan jag viskar några packnings- och förflyttningsord, så löser det sig.""Okej."Han blundade och jag började med ett par packningsord. Efter en stund tog han upp handen och jag sa förflyttningsorden. Det började glittra vid dörren och Chriss väskor dök upp."Whoa", sa han och reste sig upp. Han tog på väskorna och vände sig om mot mig. "Det var lite otroligt. Det är kanske inte så dumt att ha en häxa som flickvän."Jag skrattade och kände ett hugg i bröstet. Jag slutade och tittade på honom. Jag såg för min inre syn hur hans tröja försvann och då försvann den helt plötsligt. Han kollade konstigt på mig."Ibland är det nog nackdelar", sa han och tog sin tröja som hade landat på golvet."Jag vet inte vad som hände", sa jag. "Jag uttalade inte några ord och det brukar inte funka. Jag är så ledsen Chriss.""Jag vet inte i heller, men var inte ledsen. Men packa nu så vi kan åka."Jag nickade och viskade packningsorden. Jag såg Chriss gapa när mina resväskor kom ut från den lilla skrubben bakom garderoben och öppnades. Min garderob öppnade sig och kläderna flög ner i väskorna. Jag såg till att allt gick snabbt, så att Chriss inte såg vad jag packade ner. Väskorna stängdes och jag suckade."Du kanske ska byta om", sa Chriss. Jag kollade ner och såg att jag hade min pyjamas på mig."Hjälp mig upp i stående ställning", sa jag. Chriss kom fram till mig och tog tag i mina armar. Han drog mig närmare kanten och sedan tog han tag om min midja och ställde mig upp."Du kan släppa nu", sa jag. Han såg tveksam ut. "Släpp mig."Han släppte och gick en liten bit ifrån mig. Jag viskade några ord och kände en virvel av magi komma runt mig. Jag hörde Chriss dra efter andan och log. Virveln försvann och jag stod med mina myskläder på. Jag vinglade till och Chriss var framme vid mig på ett ögonblick. Han tog tag om mig."Snabb räddning", sa jag och kysste honom på kinden. Det knackade på dörren och mamma kom in. Hon hade sina väskor med sig."Hur är det?" frågade hon."Det är bättre", sa jag och log."Är ni beredda att åka till flygplatsen?""Visst, men det är en sak jag undrar.""Vad?""Varför åker vi aldrig direkt till hovet?""För jag vet inte riktigt vad det ligger.""Åh."Chriss hjälpte mig fram till mamma och vi ställde oss i en ring runt om resväskorna. Mamma och jag viskade förflyttningsorden tillsammans och jag kände en virvel av magi forma sig runt om oss. Mitt rum försvann och vampyrernas flygplats dök upp. Vakterna kollade konstigt på oss innan de såg vilka vi var. Den störste av dem, Art kom fram till oss. Han tog mammas hand och kysste den och sedan tog han min. Han skakade hand med Chriss."Och vem är detta?" frågade han och tittade på mig och mamma."Detta är min pojkvän", sa jag och kramade hans midja med armen jag hade runt honom. Art nickade och tittade på Chriss från topp till tå. När han var vid händerna stannade han längre med ögonen och sedan fortsatte han."Ni kan börja gå mot planet, så länge", sa han. "Jag vill bara prata med...""Chriss Anguis", sa Chriss som svar. Mamma putade på mig och vi gick mot planet. Jag hörde något knastra vid öronen och slog lite försiktigt på dem. Jag hörde inte vad Chriss och Art pratade om och jag undrade varför. * * * Chriss såg efter Topaz och hennes mamma när de gick mot planet."Vem är du väktare till?" frågade vakten framför Chriss."Till Topaz", sa han lätt."Varför behöver hon en väktare?""Lamaner har setts till vid deras grannskap.""Oh."Vakten tittade på honom."Jag känner igen dig", sa han och gnuggade sig på hakan."Jag åker på loven väldigt ofta med min familj för att hälsa på min mors föräldrar", sa Chriss."Just det. Crystal har ju sin mor och far som jobbar borta vid hovet.""Det stämmer. Nu känner jag igen dig också. Du är mors kusin.""Ja det är jag. Jag och Crystal står varandra ganska nära. Jag har inte sett henne på länge. Ska hon och resten av din familj hälsa på din mormor och morfar?""Inte på det här lovet men på jullovet, ska vi dit.""Då kan jag träffa henne då.""Ja det kan du. Det var trevligt att träffas igen Art, men jag måste gå.""Vi syns sen pojk."De skakade hand och Chriss gick till planet. * * * Vi gick in och satte oss i planet och väntade. Jag hörde någon springa och Chriss dök upp i ingången. Han satte sig bredvid mig och kysste mig på pannan. Dörren stängdes och vi satte på oss bältena. Jag kände hur vi startade och lyfte. Vi knäppte av oss bältena och jag lade mig med huvudet i hans knä. Han började smeka min hjässa och jag somnade efter en liten stund. Jag vaknade och vred på huvudet. Jag kände att Chriss ben inte var under mig och började titta runt efter honom."Chriss?" viskade jag och tittade runt."Lugn jag är här", sa han och satte sig ner på knä framför mig. Jag tittade in i hans ögon och suckade. De lyste blodröda och det gjorde mig törstig. Jag reste mig upp och Chriss ställde sig upp."Har vi några blodpåsar här?" frågade jag."Vi har två stycken", sa han. "Ska du verkligen dricka fler idag? Du har redan druckit två påsar idag.""Jag vill ha 1 till, jag kan äta mänsklig mat när jag kommer till mitt rum.""Okej."Han gick och kom efter en stund tillbaka med blodpåsen och ett sugrör. Jag tog det och drack. Chriss satte sig bredvid mig. När jag var klar reste jag mig och slängde påsen i soptunnan."Du verkar piggare nu", sa mamma."Det måste vara för att jag har sovit så mycket och alla blodpåsar", sa jag.Mamma nickade. Jag gick och satte mig ner och spände fast mig. Mamma och Chriss spände också fast sig och vi landade. Vi kom närmare hovets ingång och jag såg en välbekant figur. Jag tog ett hårdare tag om mina saker och sprang mot pappa. Han tog emot mig. Jag släppte sakerna och kramade honom."Hur är det med dig, min lilla älva?" frågade han mig."Det är bra. Jag har saknat dig", sa jag och kramade honom hårdare. Jag släppte honom, vände mig och såg mamma och Chriss stannade framför oss. Mamma satte ner sitt bagage och kramade pappa. De kysstes och jag tog tag i Chriss hand. Han kramade den och vi tittade på varandra. Pappa harklade sig och sträckte fram sin hand mot Chriss."Lamien Luané", sa pappa. "Vi har träffats innan, tror jag.""Det stämmer, Mr. Luané", sa Chriss när han tog pappas hand."Ska vi gå till era rum?"Alla nickade och vi började springa. Pappa tog oss förbi alla små hus innan vi gick förbi slottet mot 1 litet hus bredvid. De var en bit att springa med tanke på att själva slottet är ungefär 100 meter långt. Det är väldigt stort och skulle tagit flera år för ett par 100 människor men det tog 2 år innan själva slottet kom på plats. Sedan tog det några år för extra byggnaderna. Pappa stannade och vi stannade precis bakom honom."Detta är ert hem under den här veckan", sa han och vände sig mot huset. Jag kände hur jag gapade och sedan att Chriss lyfte upp hakan."Du ska inte fånga flugor", viskade han och flinade."Ska vi bo i detta under hela den här veckan?" frågade jag tveksamt."Det är klart", sa pappa. "Jag och mamma har ett rum och du och Chriss har ett eller varsitt.""Vad menar du med det sista?""Jag menar att skulle ni känna att ni inte vill dela säng så har ni varsitt rum.""Men pappa."Jag kände hur jag rodnade och tittade ner."Du är så söt när du rodnar", viskade Chriss så tyst att bara jag kunde höra."Ska vi gå in och titta då?" frågade jag så att alla skulle glömma det pinsamma ögonblicket. Pappa nickade och vi gick in. Jag drog efter andan när vi gick i hallen. Det var ett litet rum med marmorpelare i varje hörn och mellan pelarna vid bortersta väggen fanns det en dörr. Jag tog av mig skorna och öppnade dörren. Jag vände mig om, tog mina väskor och gick in. Det var ett stort allrum framför mig. I mitten av rummet stod det soffor, fåtöljer och en tv. Jag kollade upp och såg en kupol av fönster. Den var ungefär 20 meter i diameter. Jag kollade runt och såg ett valv på varsin sida av rummet. På höger sida fanns det ett kök och på vänster sida fanns det en trappa som gick till ovanvåningen. Jag gick till mitten och kollade upp. Då såg jag att det fanns en veranda på ovanvåningen. Jag gick till rummet med trappan och gick upp. Jag svängde till höger och ställde mig framför 3 dörrar. Jag öppnade den första dörren och gick in. Där fanns en dubbelsäng, nattduksbord, en garderob och 3 bokhyllor. Där var 2 dörrar och jag öppnade den vid vänster sida. Där var ett litet badrum. Sedan gick jag och öppnade den andra. Där fanns det ett enkelrum, så jag gissade att det andra rummet fanns på andra sidan. Jag stängde dörren och lade väskorna på sängen. Jag började lägga kläderna i garderoben. När jag var klar, lade jag ner väskorna under sängen. Jag gick in i badrummet och bestämde mig för att ta en snabb dusch. Jag tog av mig kläderna och gick in i duschen. Jag satte på vattnet och kände det varma vattnet komma på min kropp. Jag stod länge i duschen och bara njöt av värmen. Jag gick ut och torkade mig. Jag virade badlakanet runt mig och tog ett annat om håret. Jag öppnade dörren och gick ut. Jag höll på att hoppa upp i taket så rädd jag blev när jag såg Chriss stå och lägga in sina kläder i garderoben."Skrämde jag dig?" frågade han och log."Lite", sa jag och höll handen för hjärtat. Han lade ner resten snabbt och sprang fram till mig. Han tog mig i sin famn och höll mig hårt."Din pappa ville att vi skulle ses om 10 minuter ner i allrummet", sa han."Okej, då får jag klä på mig", sa jag."Mm."Jag gick fram till garderoben och tog ett par mjukisbyxor och ett linne. Sen gick jag in och tog det på mig. Jag hängde upp handdukarna och borstade igenom håret. Jag tog fram allt håret på vänster sida och flätade det snabbt. Chriss öppnade dörren."Har du hört talas om att knacka?" frågade jag."Men jag visste ju att du var klar", sa han. "Ska...""Vänta", avbröt jag honom. "Menar du att du kollar på när jag bytar om?""Kanske. Ska vi gå ner nu?""Visst."Jag gick fram till honom och tog hans hand. Vi gick ut från rummet och sprang nerför trappan. Mamma, pappa och någon annan satt ner i sofforna när vi kom in i allrummet. Chriss och jag satte oss i den ena soffan bredvid mamma. Jag drog upp fötterna under mig och lutade mig mot Chriss. Pappa harklade sig och tittade på mannen bredvid honom."Erik, du hade tydligen något att informera min dotter om", sa pappa."Det stämmer, Mr. Luané", sa mannen som tydligen hete Erik. "Topaz, drottningen har ett litet schema upplagt för dig, under de här 3 dagarna. Imorgon kommer du målas av, av en av våra bästa konstnärer. En bild på dig själv, en med din familj och med Chriss. Vi förväntar oss att du och resten kommer i rätta kläder. Det kommer ta hela dagen. På lördag kommer en bal hållas åt din ära. Du kommer även på förmiddagen att få träffa drottning Valerie med din far. På söndag kommer du träffa våra vetenskapsmän för en undersökning. De vill se hur kraftfull du är med tanke på dina häxkrafter. De vill även kolla vad du har för krafter.""Imorgon, vad menar du med rätta kläder?" frågade jag."Fråga din far, han kommer förklara det närmare. Nu skulle jag vilja prata med Mr. Anguis."Chriss reste sig upp och följde med Erik ut. * * * Erik stängde dörren efter dem och ställde sig framför Chriss."Mr. Anguis", sa han."Kalla mig Chriss", sa Chriss."Okej, Chriss. I natt vid midnatt vill väktarstyrkan att du infinner dig i huset längst bort från slottet. De ska inviga dig, så att alla vet att du är en väktare. De är väldigt viktigt att du kommer i tid. Punktlighet är viktig, som du vet. De kan handla om sekunder innan de tar henne eller någon annan.""Jag är mycket medveten om det, Erik.""Det är bra. Håll nu koll på henne, hon är en skatt för drottning Valerie.""Jag lovar. Jag kommer i natt."Erik nickade och gick. Chriss gick in och låste dörren efter sig. * * * Chriss kom in och satte sig bredvid mig igen. Jag slappande av och tittade på pappa."Vad menade Erik med rätt kläder?" frågade jag honom."Alla som målats av, sedan 1800-talet har haft klänningar från den tiden", sa pappa."Menar du att jag måste använda en korsett under en hel dag?""Eh, ja. Jag har redan valt ut kläder åt er allihop.""Får jag se klänningen jag ska ha på mig då?""Ingen får se kläderna förens imorgon."Jag suckade och lutade huvudet på handen."Pappa, hur kan du tillåta att de gör en undersökning på mig?" frågade jag honom."Därför jag är lika nyfiken som dem", sa han."Men du skulle frågat mig först.""Jag vet. Men ni borde gå och lägga er nu, klockan är redan halv tolv.""Ja, ja. God natt, då. Kommer du Chriss?""Visst. God natt, herr och fru Luané."Jag reste mig upp men trillade ner igen. Chriss skakade på huvudet och tog mig i sina armar och sprang upp till vårt rum. Han lade ner mig på sängen och satte sig ner på sin sida."Klarar du av att gå på toa ensam?" frågade han, han hade en skämtsam blick i ögonen."Ja, det gör jag", sa jag och reste mig upp. Jag tog fram en pyjamas och gick in badrummet. Jag gjorde mig klar och tog sedan på mig pyjamasen. Jag gick ut och lade mig sängen och tog täcket över mig. Chriss sprang in i badrummet och kommer ut efter 2 minuter. Han lade sig ner bredvid mig. Jag tog hans hand och blundade. Han kysste mig på pannan och jag somnade. Jag sprang fortare men kunde inte springa tillräckligt snabbt. De kom efter mig, rösterna, människorna. Jag kollade bakom mig men såg inga som följde efter mig längre. Jag stannade av och bara gick. Jag hörde ett fruktansvärt skrik och kollade runt. Jag såg ingen och kollade fram igen. Jag skrek till när jag såg en människa ca 2 meter framför mig. Då dök det upp andra människor också. Jag kände igen människorna bredvid damen framför mig. På vänster sida stod min farfars far och på höger sida stod min mormors mor. Min farfars far är en stor man inom vampyrsamhället, han var den som ritade upp slottet och var med och byggde det. Min mormors mor var den som slöt fred med vampyrerna. Jag är väldigt stolt att jag är född i släkten, med tanke på att mamma och pappa är gifta.   Damen framför mig höll upp händerna som om jag inte skulle vara rädd. Jag satte händerna bakom ryggen och väntade."Topaz", sa damen. "Du måste akta dig. De kommer att ta dig om du inte tar det försiktigt. Ta det lugnt med vad som växer inom dig, håll koll på din magi.""Vem ska jag akta mig för?" frågade jag."Akta dig för alla. Du får aldrig gå ut ensam, kom ihåg det."Hon började försvinna tillsammans med de andra."Vem ska jag akta mig för?" frågade jag frusterat.Men de försvann och sedan försvann även skogen vi hade varit i."Aldrig", viskades det i mörkret. Jag vaknade och kände runt i sängen. Men det fanns ingen bredvid mig. Jag satte mig upp och kollade runt i rummet. Jag lyssnade efter hans tankar men hörde dem inte. Jag tänkte inte mer på det utan lade mig ner igen och somnade igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kapitel 6   Jag tittade så gott det gick ut genom fönstret som jag hade släppt ut Luna genom. Det bubblade lite i min mage och jag kände mig ovanligt konstig sen jag hade fått blodet. Det började höras ljud utanför dörren och jag höll andan. ...

Kapitel 5   Både jag och drottning Valerie vände oss mot pappa. "Och varför bestämde du dig för att berätta det nu?" frågade jag. "För du hade pratat med drottning Lucima och din mamma och jag tyckte det var dags", sa han. "Men du har ...

Kapitel 4   Solens strålar bildade en hinna av rött på mina ögonlock. Jag hörde fåglarna kvittra utanför och jag öppnade ögonen. Jag kollade mot Chriss, han sov fortfarande. Jag tänkte tillbaka på i natt, när han hade varit borta. Men när jag k...

Kapitel 2   "Du borde nog gå och lägga dig nu, Topaz", sa mamma och kollade på klockan. "Okej. God natt, mamma", sa jag och pussade henne på kinden. Jag tog mina saker och ställde ut dem i köket. Jag slängde blodpåsen och sprang sedan upp...

Kapitel 1   Jag gick nerför korridoren till mitt skåp. "Trodde aldrig jag skulle säga detta, men jag saknar Amis pladdrande", tänkte jag. Korridoren hade nog aldrig känts så här ensam. Ami var sjuk idag i maginfluensan och jag var ensam. Jag...