Kapitel 4 Solens strålar bildade en hinna av rött på mina ögonlock. Jag hörde fåglarna kvittra utanför och jag öppnade ögonen. Jag kollade mot Chriss, han sov fortfarande. Jag tänkte tillbaka på i natt, när han hade varit borta. Men när jag kollade nu skulle man kunna tro att han lagt där hela natten. Jag lutade mig på min hand och han vaknade. Han fladdrade med ögonen och tittade sedan på mig."God morgon", sa han och log."God morgon själv", sa jag och log också.Vi flyttade oss närmare varandra och jag lade mitt huvud på hans bröst."Var, var du i natt?" frågade jag honom."När då?" frågade han."Vid 03:30.""Då var jag ute och gick.""Varför var du ute mitt i natten?""Jag vaknade och kunde inte somna om.""Åh.""Du verkar lite spänd.""Jag hade en mardröm och vaknade när du var borta.""Okej. Vill du berätta om den?""Det finns inte så mycket att berätta. Men jag sprang i en skog och jag kände mig jagad. Sen dök det upp en kvinna som jag inte kände igen och så dök min farfars far och mormors mor upp. Sen dök det upp massa andra människor också. Kvinnan som jag inte kände igen började prata om att jag inte var säker, att någon var ute efter mig. Hon sa att jag skulle ta det lugnt med vad som växte i mig och min magi.""Vad kan hon ha menat med det?""Jag vet inte men det skrämde vettet ur mig."Vi lade en stund tysta."Ska vi gå upp?" frågade han.Jag nickade och reste mig upp. Chriss reste sig upp och gick fram till garderoben. Han letade fram en tröja och drog den på sig. Han kom till min sida och hjälpte mig upp. Jag lutade mig på honom och han hjälpte mig till badrummet. Han släppte mig och jag stängde dörren. Jag tog av mig min pyjamas och tog på mina mjukisbyxor och linnet jag hade igår. Jag borstade håret och gick ut till Chriss. Han tog min hand och vi gick ner. Vi gick förbi allrummet och in i köket. Mamma och pappa satt vid köksbordet och drack kaffe. Pappa drack vanligt svart kaffe med socker och mamma drack cappucino, det doftades. Jag gick fram till köksbänken och gjorde i ordning en kopp cappucino till mig själv. Jag tittade på Chriss och frågade om han ville ha i tanken. Han nickade långsamt. Jag gav honom min mugg och gjorde i ordning en ny till mig själv. Jag gick och satte mig vid bordet och trollade fram frukost till alla. Vi åt under tystnad och sedan tog jag allas saker och satte in sakerna i diskmaskinen. Jag ställde in sakerna och satte mig vid bordet igen."Ska du inte visa oss de speciella kläderna?" frågade jag honom."De är på ovanvåningen i rummet efter extrarummet bredvid ert rum", sa han."Kan vi se dem då?"Pappa nickade och vi reste oss upp. Vi gick upp och gick förbi dörren till vårt rum till vi kom till rummet längst in. Pappa öppnade dörren och vi gick in. Där fanns två soffor och vi satte oss ner. Pappa gick och drog bort ett förhänge och där fanns det 3 mannekängdockor. Jag drog efter andan när jag såg klänningarna. Mamma fick en gul klänning med blommönster i ett upp och ner vänt v och upp som ett v på bröstet. Jag reste mig upp och gick och kollade på baksidan. Det fanns band över hela baksidan i en lite guldaktig färg. Sen kollade jag på min klänning. Den var i en djupblå färg med en ljusare blå där mamma hade sitt blommönster. Uppe i kanten på klänningen fanns det 3 lager av ljusblått tyg, som hon i Barbie som ö prinsessan har. Den hade också band på baksidan som mammas har. De hade tre kvarts armar med ett tunt tyg av midnatts blå. Min klänning hade ett litet släpp och vid dockans hals hängde det en blå solfjäder. Pappa såg att jag tittade på solfjädern och lyfte på den. Jag drog efter andan när jag såg vad som fanns under. Under fanns det ett guldhalsband med en guldberlock med en topas i."Det var drottning Valeries mors halsband", sa han. "Hon gav det till mig innan hon dog. Hon sa att om jag någonsin fick en dotter skulle hon få det. Hon sa att jag skulle se det som ett tack för att jag vaktar hennes dotter.""Drottning Valeries mor måste ha varit speciell", sa jag."Det var hon. Du kommer få se hur hon såg ut när hon levde vi ska gå till målarsalen.""Det ska bli intressant.""Ta på er kläderna nu så ska vi gå. Vi vill inte komma försent."Pappa och Chriss lämnade mig och mamma ensamma. Mamma knäppte med fingrarna och hon hade klänningen på sig. Jag knäppte också med fingrarna och jag hade klänningen på mig. Jag kollade i spegeln och snurrade runt. Jag knäppte med fingrarna och banden åkte upp och överdelen åkte ner."Mamma kan du spänna korsetten?" frågade jag."Visst", sa hon och kom fram och drog åt. Jag tog tag i spegeln och mamma drog hårdare. Hon knöt och drog upp klänningen igen. Hon drog åt banden och knöt dem."Ska jag hjälpa dig med din?" frågade jag henne."Jag har redan fixat det med magi, men tack", sa hon och log.Hon tog halsbandet och knäppte det runt min hals. Det for en stöt genom min kropp när topasen nuddade min kropp. Mamma rörde vid mitt hår och jag kände hur det började dra i det. När det hade slutat att dra så kollade jag i spegeln och höjde på ögonbrynen. Hela mitt hår hade lockats och satts i en klämma där bak. Jag hade lite hår framme. Mamma hade trollat fram så hennes hår satt uppsatt i en bula med ett guld nät runt om. Hon hade två slingor på var sida som hängde fram. Hon hade även en liten gul hatt som hängde lite på sned. Den satt fast med klämmor. Jag kollade på dockan efter fler saker och såg ett par skor. De var ungefär 6 centimeter höga med stövelliknande drag. Jag tog på dem och knöt. Jag reste mig upp."Är du klar?" frågade jag."Bara när du är det", sa hon och log.Jag skrattade och vi gick ut. Mamma stannade mig."Stanna här tills jag är nere", sa hon."Varför?" frågade jag henne."När du är så här fin måste du göra en stor entré."Jag nickade och mamma gick ner. Jag hörde hur pappa drog efter andan när han såg mamma. Mamma tänkte nu till mig och jag gick ner. Jag tog ett fotsteg i taget och när jag var halvvägs hörde jag pappa och Chriss dra efter andan. Jag lyfte huvudet och såg på dem. Chriss hade fått på sig en typisk 1800-tals kostym i svart. Jag kom till slutet av trappan och han sträckte ut sin hand. Jag tog den och påmindes om olika filmer med 1800-tals karaktär. Jag kände mig som en prinsessa."Du är en prinsessa", sa Chriss till mig i mina tankar.Jag småskrattade och ställde mig bredvid honom."Då går vi då", sa pappa och tog mammas arm.Vi andra nickade och gick ut från vårt hus. Vi började springa och vi sprang till bakdörren till slottet. Pappa öppnade och vi gick in. Vi gick igenom två korridorer och stannade framför en dörr. Pappa öppnade den och framför oss fanns det en 10 meter lång korridor. Vi gick in och såg att där var en tavla per meter. Det fanns alla drottningar, den enda kungen och alla speciella personer. Bland annat min farfars far och min mormors mor. Vi kom fram till ännu en dörr och stannade."Kolla till vänster, så är drottning Valeries mor där", sa pappa och vände sig till vänster. Jag vände mig om och skrek. Pappa och Chriss höll för öronen men mamma kollade frågande på mig. Jag tystnade och tog mig för hjärtat. Kvinnan på tavlan var kvinnan i min dröm. Läpparna rörde på sig."Aldrig ensam", viskade läpparna. Jag stirrade stel av skräck på tavlan en stund innan någon fick kontakt med mig. Jag hörde mitt namn ropas men kunde inte svara. Det hördes som viskningar."Topaz", sa Chriss och skakade på mig. "Topaz vad är det?"Jag vaknade äntligen ur min trans och vände mig mot Chriss. Han tog upp handen och drog den under mitt öga. Först då märkte jag att jag grät. Jag slängde mig i Chriss armar och han lade sina runt mig. Jag snyftade tyst och efter ett par minuter lossade jag hans grepp."Vad hände?" frågade pappa och kollade oroligt på mig."Jag hade en mardröm i natt", sa jag. "Jag blev jagad och sedan försvann känslan. Jag stannade och sen dök drottning Valeries mor upp tillsammans med min farfars far och min mormors mor. Hon sa att jag inte var säker och att jag skulle skydda vad som växte inuti mig, min magi. Men då visste jag inte att det var drottning Valeries mor. Det var därför jag skrek.""Vad kan hon ha menat med det?""Jag vet inte pappa. Men vi kan gå in nu så vi kan bli klara.""Ja, ja visst."Pappa öppnade dörren och vi gick in. Vi kom in i ett stort kvadratiskt rum. En man kom fram till oss."Där är ni", sa han. "Var det er jag hörde skrika innan?""Det var jag", sa jag. "Jag är Topaz."Jag räckte fram handen och han tog den."Jag är Garson. Så det är du som är den speciella vampyrhäxan?""Det är jag.""Det ska bli ett nöje att måla av dig.""Tack."Han gick och hälsade på de andra och kom sedan fram till mig igen."Jag tänkte att jag skulle börja med tavlan där du och din familj är, sedan den med dig och din pojkvän och sist den med bara dig."Jag nickade."Jag skulle vilja att vi går till soffan där till höger. Så sätter du dig till höger och din mamma till vänster. Sen kommer din pappa stå bakom."Vi gick och satte oss och han började måla.   Han lade ner färgerna och penslarna. Jag kollade på klockan. Det hade bara tagit 2 timmar."Då var vi klara med familjebilden", sa han och slog ihop händerna. "Då kan ni ta och gå, så ska jag ta bilden med Topaz och Chriss."Mamma och pappa nickade och gick."Då skulle jag vilja att du sätter dig på stolen med Chriss som står bakom."Jag och Chriss gick till andra sidan av rummet och jag satte mig. Chriss ställde sig bakom och lade händerna på stolsryggen. Än en gång målade han.   Han kom fram till oss."Då ska vi ta den sista bilden nu, sedan är vi klara", sa han."Gå", tänkte jag till Chriss. Han nickade och gick ut. Garson gick till en annan del av rummet. Jag följde med honom och ställde mig framför honom."Jag vill att du ska stå mot mig med dina händer på klänningen", sa han. "Sedan ska du ha huvudet lite vänt, så du inte stirrar helt på mig."Jag ställde mig som han sa och hörde hur han började måla.   För sista gången den här dagen lade han ner penslarna för min skull. Han kom fram till mig."Det var ett nöje att måla av dig och din familj", sa han. "Vill du se dem?"Jag nickade och vi gick fram till tavlorna som nu stod på en rad. Jag drog efter andan. De var så vackra. De liknade alla på pricken."De är underbara", sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna."Tackar", sa han. "De kommer komma upp i balsalen till balen imorgon. Du kan gå nu.""Tack och hej då."Han nickade och jag gick mot dörren. Jag öppnade den och gick ut. Chriss stängde dörren med en smäll. Jag ryckte till och vände mig om."Har du stått här ute i 2 timmar?" frågade jag."Jag bytade om först", sa han.Jag kollade på honom och insåg att han hade jeans, ett linne och en skjorta på sig."Då kan jag få byta om, så kan vi kanske åka in i staden sen", sa jag till honom och gick mot dörren. Han sprang efter mig och tog min hand. Vi gick tills vi kom ut sedan sprang vi. Vi sprang upp på vårt rum."Åh, just det", sa jag. "Jag kommer snart, jag ska bara hämta mina kläder i det andra rummet och lämna klänningen."Han nickade och jag försvann. Jag öppnade dörren och gick in. Jag använde magi för att få upp alla trådar och tog sedan av mig klänningen. Jag hängde upp den på dockan och tog sedan på mig det andra. Jag gick ut och stängde. Jag gick ner till mamma och pappa. Chriss kom efter 1 minut och ställde sig bredvid mig."Mamma, pappa", sa jag. "Kan vi få åka in i staden?""Visst", sa pappa. "Närmsta staden här ifrån är Moulins, tror jag. Det är en väldigt fin stad."Vi nickade och vände oss för att gå mot hallen. Dörrarna öppnades och två män kom in."Jag tror tyvärr det inte är möjligt att ni åker iväg någonstans idag", sa en man som kom bakom de andra. "Mitt namn är Dr. Matthew och jag skulle vilja att du följde med mig.""Varför?" frågade jag."Vi ska göra en undersökning.""Vad för undersökning?""Jag vill helst inte berätta här.""Jag följer med om du berättar för mina föräldrar senare.""Jag lovar."Han sträckte ut handen och jag tog den. De andra männen öppnade dörren och vi gick ut. Vi gick till huset framför vårt och de öppnade dörren. Vi gick uppför en stor trappa och sedan gick vi in i ett rum till höger. Han gestikulerade att jag skulle sätta mig i stolen framför hans skrivbord. Han satte sig i stolen."Miss Luané", sa han och knäppte ihop händerna. "Vi har hållit koll på dig sedan du kom hit igår, efter incidenten i måndags mellan dig och Chriss bror Wallrick."Jag blev helt paff."Hur kan ni veta det?" frågade jag och satte benen i kors."Drottning Valerie har en extra gåva utifrån de vanliga. Hon kan se in i framtiden. Så hon såg, hm, våldtäkten. Och efter din lilla tid här är vi blivit oroliga att du har blivit gravid.""Va?"Jag kunde inte fatta vad han sa, skulle jag vara gravid?"Jag skulle vilja göra en undersökning för att se om detta är sant. Har ni ätit mycket eller druckit mycket blod den senaste tiden? Eller känt dig mycket trött?""Jag har druckit väldigt mycket blod och blev väldigt utmattad efter ett anfall.""Mycket intressant. Skulle du vilja stiga in i omklädningsrummet och klä av dig och sedan lägga dig på rygg i operationssalen?"Jag nickade och gick dit han pekade. Jag tog av mig och sedan gick jag in och lade mig på bordet. Det kändes obehagligt och jag kände mig rädd. Dr. Matthew kom in. Han tog på sig operations kläder och tog fram en skalpell. Jag blev räddare, men han visste väl vad han gjorde. Han närmade sig min mage och jag skrek när han började skära. * * * Ett skrik ekade i området runt slottet. Chriss reste sig upp och lyssnade."Det är Topaz", tänkte han och nickade för sig själv. Han tog på sig skorna och sedan susade han till där han hörde Topaz skrik komma ifrån. Han öppnade dörren och sprang uppför trapporna till doktorns sal. Det stod 2 vakter på plats utanför."Vad är det som händer?" frågade Chriss de två vakterna utanför dörren."Hovets läkare rättar till det din bror ställt med", sa den ena."Vad har han gjort mot henne?""Han våldförde sig på henne. Läkaren tror att Topaz är gravid och kollar om det är möjligt."Varför skriker hon?""För han måste skära upp henne eftersom ultraljud inte fungerar så bra med vampyrer.""Jag kräver att få komma in.""Det går tyvärr inte. Dr. Matthew bad om inte bli störd.""Men jag är hennes väktare.""Tyvärr.""Ni måste släppa in mig.""Sätt er ner på bänken och vänta till det är klart."Chriss satte sig på bänken utanför med huvudet i händerna. Att höra Topaz skrik var ändlöst och efter en kvart slutade hon. En av vakterna gick in och efter en stund kom han ut med Dr. Matthew."Du ville prata med mig Mr. Anguis", sa han när han kom ut."Vad har du gjort med Topaz?” frågade Chriss och reste sig."Jag kollade om hon möjligt var gravid.""Var hon det då?"Det tog en stund innan han nickade."Vad gjorde du då?" frågade han."Jag var tvungen att låta den vara", sa han. "Den var för stor, hon hade bara skadats om vi skulle försökt ta ut den nu.""Växer en Etiam bebis så snabbt?""Om allt går som det ska så tar det mindre än en månad."Chriss satte sig ner med ett chockat uttryck."Kommer hon och klara det?" frågade han med händerna i ansiktet."De klarar sig alltid", sa Dr. Matthew."Men Topaz är ju hälften häxa.""Det är barnet med, men den är mer vampyr än häxa. Jag föreslår att vi inte berättar detta för den biologiska faren. Du kan väl gå och berätta för Topaz föräldrar.""Jag vill se henne först.""Hon vaknar upp om en kvart, så du hinner hämta hennes föräldrar."Chriss nickade och gick för att hämta Topaz föräldrar. Han sprang till deras hus och in i allrummet. Topaz föräldrar tittade på honom."Ni måste komma till doktorns hus.", sa han."Varför det, vad är det, Chriss?""Bara kom, doktorn berättar senare."De nickade och reste sig upp. De sprang till doktorns rum. Topaz föräldrar stoppades för att prata med doktorn. Vakterna följde med Chriss in där Topaz låg. Hon hade fortfarande inte vaknat. Han tog en stol och satte bredvid henne. Hennes ögonlock började fladdra. * * * Jag kände Chriss närvaro och öppnade ögonen. "Hur är det?" frågade Chriss."Jag känner mig lite yr", sa jag.Jag såg på honom att det var något som tyngde honom."Vad är det?" frågade jag.Han reste sig upp och satte ner händerna i fickorna."Hur kunde du inte berätta det?" utbrast han med ett sviket uttryck i ögonen."Vilket då?" frågade jag honom och reste mig upp."Du vet mycket väl vad jag pratar om.""Wallrick hotade med att döda mig så, hade du kunnat berätta det för mig om det var omvänt?"Han svarade inte och jag lade mig ner igen."Har du fått höra något från doktorn?" frågade han och vände sig mot mig."Jag har inte fått höra något. När han hörde mig skrika gav han mig lugnande.""Hur kunde du skrika då?""Han sa att värktabletter inte hade hjälpt så han gav mig bara lugnande. Men jag kommer inte ihåg att jag har skrikit.""Du låg och skrek i en kvart efter jag hade kommit.""Oj."Dr. Matthew kom in till oss. Chriss satte sig på stolen."Jag har något att berätta för dig", sa han."Vad är det, Dr. Matthew?" frågade jag."Jag har konstaterat att du har blivit gravid.""Vad gjorde du åt det?""Det enda kunde jag göra var att låta det vara, för barnet är för stort."            "Så du menar att jag har ett barn, som inte ens skulle vara där, växande inom mig?""Det verkar så hade jag försökt ta bort det hade du skadats."Jag satt tyst och tog in det han precis hade sagt."Hur lång tid tar det?" frågade jag med en klump i halsen."Normalt tar det mer eller mindre än månad."Jag nickade. Dr. Matthew lämnade rummet och mamma och pappa kom in. Mamma hade tårar i ögonen."Tycker du inte vi är för unga för att bli morföräldrar?" frågade pappa med en skämtsam blick. Jag nickade och log. Pappa sträckte sig efter mig och jag reste mig upp så han skulle kunna krama mig. Mamma satte sig ner bredvid mig i sängen."Jag trodde aldrig att det här skulle hända när du berättade i måndags", sa hon, nästan viskade. Jag kramade om henne och kände hennes salta tårar träffa mina armar. Dr. Matthew kom in igen."Du kan gå nu, men jag vill att du kommer till mig någon gång då ochdå, så vi kan kolla barnet", sa han och gick. Chriss och pappa gick och mamma tog mina kläder som lade på stolen. Hon hjälpte mig upp och jag tog av mig sjukhuskläderna. Jag tog på mig mina kläder och sedan gick vi ut. Vi började alla springa till vårt hus."Om ni fortfarande ska till staden, så kan ni handla maskerad kläder", sa han medan han öppnade dörren."Varför det?" frågade jag."Därför det är en maskeradbal på grund av halloween.""Vad kul. Vill ni följa med?"Pappa kollade på mamma och hon nickade."Varför inte?" sa hon.Vi sprang in och tog våra saker. Jag tog med mig min mobil och tog på mig en jacka. Vi samlades i allrummet och pappa ringde till bilen."Hoppas det går bra att limosinen kommer?" sa han när han hade lagt på.Alla nickade."Vi får springa till utkanten av skogen för att komma till limosinen."Vi nickade igen och sprang. Husen svischade förbi och sedan kom skogen. Pappa stannade framför den svarta limosinen. Han öppnade dörren och vi gick in. Pappa kom sist in och stängde dörren."In till staden", sa han till chauffören. Chauförren nickade och började köra."Varför har drottning Valerie en limousin, jag menar det väcker mycket uppmärksamhet, ju?" frågade jag."Hon åker nästan aldrig ifrån slottet in till staden", sa pappa. "Hon åker mest in till Paris och då är det inte lika konstigt."Jag nickade. Vi åkte en kvart till sedan stannade vi i utkanten av staden. Pappa sa till chauffören att han skulle hämta oss vid fem. Pappa tog med oss till en maskeradbutik. Jag prövade 3 olika innan jag bestämde mig för att ta en grekisk gudinna klädsel. Den var vit med axelband och ett guldigt band snurrat ett par varv runt midjan. Den hade guldringar vid bandens slut. Vi köpte en vit och guldig mask till som sattes fast med band. Sedan när alla hade hittat maskeradkläder gick vi till en skoaffär. Jag köpte ett par guldiga högklackade skor med band och en liten ros på var sida. Mamma köpte också ett par skor. Sedan gick vi till ett café. * * * Gatlampornas ljus reflekterades i hennes skor. Det burrade i hennes ficka och hon tog upp telefonen."Det är Ruby", sa hon. Det knastrade i andra änden. "Hallå? Är det någon där?"Hon stängde ner telefonen och lade ner den i fickan. Hon var tvungen att stanna för att få ner den i de tajta läderbyxorna. Hon hörde något röra sig och kollade bakom sig. Hon skakade på huvudet och började gå igen. Hon hörde någon springa och sedan blev allt svart.   Wallrick sprang det fortaste han kunde till gömstället där Troumos bodde. Han satte ner Ruby på en stol och bakband hennes händer. Han sprang och hämtade Troumos och hans partner, Moira. De ställde sig i ett hörn och Wallrick klappade på Rubys ansikte. Hon vakande till och kollade på dem."Vilka är ni och vad i helvete gör jag här?" skrek hon ut."Du vet mycket väl vem jag är", sa Wallrick och klev ut ur skuggorna."Just det du är Chriss äldre bror.""Just det. Detta är Troumos och hans partner Moira. Vi vet alla att du inte är så väl vän med Topaz.""Den idioten. Hon snodde min pojkvän.""Nu är det så här att vi är en grupp som har lite ouppklarade affärer med Topaz. Du kan komma med men det finns en hake.""Och vad är det för hake, då? Att jag ska bli ihop med dig? Jag har alltid gillat dig bäst.""Försök inte, men tack för smickret. Men haken är att du måste bli en Laman.""Vad är det?""Det är en människa som förvandlats till en vampyr.""Åh, håller du på med sådant?""Är du med på det?""Ska vi se, bli oemotståndligt snygg, snabb och massa andra saker. Jag är med.""Perfekt.""När kan vi börja?""Precis nu."Wallrick gick fram med en stol och satte sig ner bredvid henne. Han satte sina läppar mot hennes hals och bet. Hon började skrika först sedan avtog det. Han sprutade in sitt gift i hennes hals och stängde igen hålen."Bra gjort, Wallrick", sa Troumos och klappade händerna. "Bara ett par steg kvar. * * * Vi steg in i limosinen och stängde dörren. Vi hade precis ätit klart på caféet vid fem. Jag kollade i min påse med mina saker."Mamma?" frågade jag."Ja, vad är det gumman?" frågade hon och tittade på mig."Tror du jag kan gå på de här utan att skada mig själv eller bebisen?""Det är lugnt, gumman. Du får bara ta det försiktigt."Limosinen stannade och vi hoppade ut. Pappa tackade chaufförren och han försvann. Vi sprang in i skogen och till vårt hus. Jag sprang upp och hängde upp min klänning så den inte skulle bli skrynklig. Chriss hängde upp sin också. Han hade valt en kostym som samtidigt var något, men samtidigt inte. Det var svarta byxor med guldkant, en vit skjorta och en svart, vit, guldig mask. Jag gick och lade mig ner i sängen och stängde ögonen. Allt shoppande hade gjort mig helt färdig."Jag kallar på dig när det är mat", sa han innan han gick. Jag kände hur jag sakta sjönk in i drömmarnas värld. * * * Jag var tillbaka i skogen, men den här gången sprang jag inte. Skogen var ljusare och gladare men jag visste att jag var i samma. Drottning Valeries mor dök upp igen och den här gången kände jag igen henne. Min mormors mor och farfars far fanns också där igen tillsammans med de andra ansiktena. Drottning Valeries mor kom fram till mig och tog tag om mina armar."Topaz, du måste vara försiktig", sa hon. "Du får inte gå ut ensam, då är du i stor fara.""Vem ska jag akta mig för?" frågade jag henne."Alla som du inte träffat. De kan lura dig."Jag stod still och hon gick fram till en liten damm. Jag gick fram till henne och kollade dit hon kollade. Jag drog efter andan och det kändes som jag inte kunde ta bort ögonen från bilderna som visades upp. Nere i dammen visades upp bilder från forntiden och framtiden. Alla bilder rörde sig snabbt så att man inte kunde se vad de flesta föreställde. Men ett par bilder etsade sig fast i mitt hjärta och min hjärna. En bild var på mig, Chriss och ett barn som gungar. Chriss ger fart till mig och barnet. Jag tog handen för magen och log. En annan bild var att jag, mamma och pappa som satt vid elden i vårt förra hus och firade jul. Jag tittade på drottning Valeries mor. Hon tittade på mig med."Vad heter du?" frågade jag."Har inte din pappa berättat det?" frågade hon och log."Nej, det har han inte.""Jag heter Lucima, som är ditt mellannamn.""Åh. Är det något mer du känner till som pappa inte har berättar?""Nej, inte vad jag kan komma på nu."Det lät som hon ljög, men jag vill inte pressa henne. Jag kollade ner i dammen igen och sedan på drottning Lucima."Vad är detta för något?" frågade jag och pekade på dammen."Det är din minnesdamm", sa hon. "Där i samlas allting som har hänt och som kommer att hända i framtiden. Som bilden med ditt barn.""Varför sa du inte vilket kön det var?""För jag visste inte om du ville veta.""Det vill jag.""Nåväl. Kolla ner i dammen och ditt svar ska visas."Jag kollade ner i dammen igen. Bilden som visades i dammen var underbar. Det var jag, min familj, Chriss och barnet. Barnet satt i mitt knä och vi vände oss om mot mig. Då såg jag den gulligaste ungen i hela världen. Hon hade på sig en vit klänning med rosmönster, ett skärp med rosett, en par silvriga tights och ett par silvriga skor. Hon hade midjelångt hår med babylockar i. Jag flyttade mig från bilden och tog mig för magen. Jag skulle få en dotter, en dotter. Drottning Lucima tog tag om min axel. Jag vände mig mot henne."Tack för att du visade mig det", sa jag och kramade henne."Det var så lite så", sa hon. "Men jag måste berätta en sak.""Vadå?""Det kommer..."Hon hann inte avsluta meningen för allt försvann och jag låg i sängen igen. Chriss satt vid min sida."Det är dags att vakna", sa han. "Det är middag."Jag nickade och reste mig upp. Chriss hjälpte mig ner och in i köket. Jag satte mig ner och började ta upp mat. Mamma hade gjort pannkakor. Pappa och Chriss satte sig ner och mamma tog fram sylten och sockret. Jag veck upp pannkakan och tog sylt på. Jag rullade den och började äta. De andra tog upp och började äta de med. Vi satt under tystnad en stund innan pappa harklade sig."Kom ihåg att du ska träffa drottning Valerie imorgon", sa pappa och tog en tugga. Jag nickade."Jag träffade drottning Lucima innan", sa jag. Mamma och pappa tappade besticken och tittade på mig."När och var?" frågade pappa."Hon kom till min dröm igen.""Hur vet du vad hon heter?""Hon berättade det och jag frågade om hon visste något mer som ni inte berättat. Men hon sa nej, men hon såg lite osäker ut. Något ni vill berätta?""Drottning Lucima hade rätt. Det finns inget mer att berätta."Jag letade igenom deras tankar men de stängde mig ute. Jag suckade och åt upp min tredje pannkaka. Jag reste mig upp och satte mina saker i diskmaskinen."Tack för maten", sa jag och gick in i allrummet. Jag satte på teven och bläddrade bland kanalerna. Jag hörde hur de rörde sig i köket och sedan fotsteg mot soffan. Chriss satte sig ner bredvid mig och lade sin arm om mig."Jag kan inte fatta att de ljuger för mig", sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel. "Jag vet att det är något.""Det kommer säkert snart fram", sa han och kramade mig. "De kanske inte är redo att berätta om det än.""Du kanske har rätt.""Du vet att jag har rätt."Jag nickade och fortsatte att bläddra. Efter en stund gav jag upp och lät det vara på en filmkanal. Det var en engelsk film med fransk text. Jag tittade utan att egentligen titta. Mamma och pappa kom och satte sig i den andra soffan. Mamma ställde fram en skål med blandgodis och vi tittade på filmen tillsammans.   Filmen slutade och jag reste mig upp. Jag gick fram till mamma och pappa och pussade dem på kinderna. Chriss reste sig upp och följde mig upp. Vi gick in i vårt rum. Jag gick in i badrummet och bytte om till pyjamasen. Jag satte upp håret i en hästsvans. Jag ställde mig framför spegeln och tog upp linnet. Jag tog händerna för magen och väntade. Efter en liten stund kände jag ett tryck mot min mage. Jag drog efter andan och drog tillbaka händerna från magen. Jag satte tillbaka händerna. Det började röra sig mer och jag njöt av stunden. Jag hörde dörren öppnades och Chriss lade sina händer runt mig. Han lade sina händer över min mage och kände. Min dotter fortsatte att sparka. Jag hörde hur Chriss skrattade tyst mot mitt öra. Jag kollade ner på min mage och såg att den hade växt lite sedan vi kommit till Frankrike. Chriss kysste mitt öra och lämnade mig igen. Jag drog ner linnet och gick fram till vasken. Jag borstade tänderna och stänkte vatten i mitt ansikte. Jag gick ut och lade mig i sängen. Chriss gick in i badrummet. Jag tog över täcket och släckte min lampa. Chriss kom ut och lade sig bredvid mig. Han lade sig på rygg och jag lade mitt huvud på hans bröstkorg. Vi stirrade upp i taket en stund."Vad tror du det blir för något?" frågade han."Det blir en flicka", sa jag säkert."Hur vet du det då?""Drottning Lucima visade mig det.""Hur?""Hon visade min minnesdamm. Där allt som har hänt och det som kommer hända för mig. Hon frågade mig om jag ville veta och det ville jag.""Åh. Vad ska hon heta då?""Jag har inte hunnit tänka på det. Men jag tror hon ska heta Luna.""Luna?""Ja. Jag har alltid känt mig dragen till månen. Eller så ska hon heta Lorem.""Jag gillar det.""Det är bra. Vi får se vad det blir.""Ja, det får vi. God natt min skatt.""God natt."Jag blundade och somnade. * * * Lamien och Malefica satt kvar i allrummet efter Topaz och Chriss hade gått och lagt sig."Tycker du att vi ska berätta för henne?""Nej, inte än. Vi kan ta det efter balen eller i slutet av veckan.""Hon misstänker ju något. Hon kommer gräva till hon får reda på det.""Okej, vi kanske kan berätta det imorgon när hon är hos drottning Valerie. Hon behöver också höra det.""Menar du att du inte har berättat för henne?""Det har inte funnits tillfälle.""Du har haft hela 15 år på dig.""Men hon har haft mycket sedan hennes mamma dog.""Har du tänkt på att hon kanske hade blivit stakare av att veta att hon inte är ensam?""Jag har inte haft tillfälle bara.""Då måste du berätta det i morgon.""Det ska jag. Ska vi gå och lägga oss?""Visst."Malefica reste sig upp och de gick upp. * * * "Topaz", viskade Chriss i mitt öra."Mm", sa jag och sträckte på mig."Kolla."Han pekade ner på min mage och jag kollade. Då såg jag att magen hade växt ungefär 2 cm sedan igår. Men det var inte det han hade menat, utan det var att min mage rörde på sig. Som ett par händer rörde sig under mitt skin."Hon måste ha växt", sa jag."I så fall ganska mycket", sa han."Inte så mycket, men hon har växt."Jag tog handen på magen och kände. Det fortsatte och röra sig."Hur mycket är klockan?" frågade jag."Hon är 8:45", sa han. "Vi kanske ska gå upp, så du kan bli klar för att träffa drottning Valerie.""Just det. Ja vi får väl gå upp."Vi reste oss upp och gick ner. Mamma och pappa satt i allrummet och såg på tv."God morgon", sa jag."God morgon", sa de.Chriss försvann och det började slamra i köket. Efter en stund kom han med frukost till mig och han."Tack", viskade jag.Han satte sig ner bredvid mig och vi åt. Mamma och pappa tittade på nyheterna. När de var slut vände pappa sig åt mig."Topaz", sa han. "Jag kommer följa med dig till drottning Valerie idag.""Okej", sa jag och nickade. "Måste vi vara klädda på ett speciellt sätt, eller?""Du kan ta på dig, din turkosa klänning som du fick i våras.""Tur att jag packade ner den då."Pappa nickade."När du har ätit upp, går du och klär på dig och sedan går vi."Jag nickade och åt upp. Jag tog Chriss tallrik och gick och satte det i diskmaskinen. Jag sprang upp på rummet och letade upp min turkosa klänning. Den har inga band och går ner till knäna. Jag har ett svart knytbälte med silvriga detaljer som blommor. Jag tog det på mig och de guldiga skorna jag hade köpt igår. Jag rörde vid håret och viskade några magiska ord. Jag kände hur började röra sig. Efter en stund tittade jag mig i spegeln. Allt hår hade dragits tillbaka i en flätad knut. Jag kollade mig i spegeln och gick sedan till sängen. Jag plockade fram telefonen och slog Amis nummer. Hon svarade efter 2 signaler."Hej, det är Ami", sa hon."Hej, det är Topaz", sa jag."Men hej. Hur kan det vara att du ringer?""Jag har en sak att berätta.""Och vad är det då? Har du och Chriss gjort det?""Nej. Men det har typ med det och göra.""Hur menar du?"Jag tystnade och väntade en stund. Jag samlade mod och öppnade munnen."Ja..., Jag är gravid", sa jag. Det var alldeles tyst. "Ami?""Hur i hela friden kan du vara gravid?""Wall...""Är det den idioten som har gjort dig gravid?""Ja.""Hade jag inte varit flera mil ifrån honom hade jag strypt honom just nu. Och hade jag inte flera mil från dig hade jag kramat dig. Men har de inte gjort något åt den?""De har inte gjort åt henne. För hon är för stor. Både hon och jag hade skadats.""Det verkar som du är säker på vad det är.""Ja, det är jag.""Vad ska hon heta?""Jag har lite olika namnförslag.""Vilka är det då?""Jag tänkte lite på Luna. Men sedan kom jag på Lorem, Arizona eller Fall.""Jag gillar Arizona och Fall. De är lite speciella.""Det är du med.""Haha. Men när hon kommer ta Fall eller Arizona. På tal om det, när kommer hon? Jag menar hon är inte normal precis.""Hon kommer om en månad, mindre kanske.""Så snart. De har ju inte synts på dig.""Min mage har växt 2 cm sedan igår och den kommer säkert växa 2 cm till i natt.""Kanske. Men jag måste gå.""Ja, jag med. Vi syns nästa vecka, hej då.""Ja, hej då." Jag lade på och lade telefonen på sängen. Jag reste mig upp och gick ner. Pappa stod och väntade. Han öppnade dörren och vi sprang till dörren vi hade använt igår. Vi gick genom korridoren igen och gick förbi dörren som leder till ateljén. Vi gick igenom en stor hall, som jag tror är hallen som ska användas ikväll. Vi gick förbi ett stort valv och jag kollade in. Där fanns massa halloween saker och gardinerna var fördragna. Pappa drog i mig och gick igen. Vi gick in i en korridor igen och efter ungefär halva stannade pappa. Pappa öppnade dörren och vi kom in i ett litet kontor. Pappa släppte min hand och gick fram till damen som satt där. Han viskade något henne och hon nickade. Pappa kom fram till mig igen och tog min hand. Vi gick fram till dörren och de 2 vakterna som stod där öppnade. Vi kom in i stor sal med fönster på båda sidorna. Det hängde mörklila gardiner längs med sidorna. Det stod en tron längst bort i rummet, men drottning Valerie satt inte i den. Hon stod vid ett av fönsterna och diskuterade något med en man. Mannen bugade och gick sedan. Drottning Valerie vände sig mot mig och pappa. Pappa bugade sig och jag nigde. Drottning Valerie kom fram till oss och tog pappas hand. De skakade och då hände något. Drottning Valerie fick något tomt i blicken och sedan försvann det och hon skakade på huvudet. Hon tittade på pappa och vände sig sedan mot mig."Du måste vara Topaz", sa hon och sträckte fram sin hand. Jag tog den."Ja, ers höghet. Det är jag", sa jag."Åh, snälla, kalla mig Valerie.""Okej."Drottning Valerie vände sig mot pappa igen."Det verkar som du har något att berätta", sa hon och började gå mot tronen. Hon satte sig ner och nickade fram oss. Jag trollade fram varsin stol till mig och pappa och satte mig. Pappa stod fortfarande."Det stämmer Valerie", sa han. "Både för dig och Topaz.""Vad är det?""Lova mig först att ni inte börjar skrika på mig.""Vi lovar", sa vi samtidigt.Pappa suckade och började gå runt."Det är så här att...", började han. "Innan jag träffade din mamma Topaz, träffade jag Valeries mamma. Det var 1920 och jag hade precis fyllt 100 år. Jag visste inte från början att drottning Lucima var drottning. Hon berättade det inte förens hon väntade Valerie.""Vart vill du komma?" frågade jag, fast jag visste vad han skulle säga."Vad jag försöker säga är att drottning Valerie är din halvsyster", sa han och tittade på oss. Jag tittade på drottning Valerie och hon tittade tillbaka. Nu såg jag några av pappas drag i henne. Jag såg också att hon inte hade hört detta innan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kapitel 6   Jag tittade så gott det gick ut genom fönstret som jag hade släppt ut Luna genom. Det bubblade lite i min mage och jag kände mig ovanligt konstig sen jag hade fått blodet. Det började höras ljud utanför dörren och jag höll andan. ...

Kapitel 5   Både jag och drottning Valerie vände oss mot pappa. "Och varför bestämde du dig för att berätta det nu?" frågade jag. "För du hade pratat med drottning Lucima och din mamma och jag tyckte det var dags", sa han. "Men du har ...

Kapitel 3   Chriss tittade ner på Topaz. "Gud, vad hon är söt", tänkte han. Han smekte hennes hår och lät hennes bruna lockar åka igenom hans fingrar. Han kollade på klockan. Han lyfte försiktigt upp Topaz huvud och lade det på hennes kudde....

Kapitel 2   "Du borde nog gå och lägga dig nu, Topaz", sa mamma och kollade på klockan. "Okej. God natt, mamma", sa jag och pussade henne på kinden. Jag tog mina saker och ställde ut dem i köket. Jag slängde blodpåsen och sprang sedan upp...

Kapitel 1   Jag gick nerför korridoren till mitt skåp. "Trodde aldrig jag skulle säga detta, men jag saknar Amis pladdrande", tänkte jag. Korridoren hade nog aldrig känts så här ensam. Ami var sjuk idag i maginfluensan och jag var ensam. Jag...