Kapitel 6 Jag tittade så gott det gick ut genom fönstret som jag hade släppt ut Luna genom. Det bubblade lite i min mage och jag kände mig ovanligt konstig sen jag hade fått blodet. Det började höras ljud utanför dörren och jag höll andan."Nu skulle man ha varit osynlig", tänkte jag och suckade.Då kände jag en rysning fara nerför min ryggrad. Det stack hela vägen och jag krökte ryggen av smärta från rysningen. Det var inte en vanlig rysning det visste jag. Jag rättade till ryggen och lade mig ner. Jag tog upp handen för att klia mig och höll nästan på att skrika, men jag bet mig i tungan. Min hand var borta, jag såg den inte. Jag kollade då ner på resten av min kropp och såg att den också var borta. Jag tänkte att jag var synlig igen och kände en rysning igen. Men den här gången gjorde det inte ont. Min kropp blev synlig och jag log."Ibland är det inte bra att lämna någon ensam", tänkte jag och log ännu mer.Det hördes ett ljud när nyckeln sattes in i låset, men den vreds aldrig om. Jag tänkte att jag var osynlig och rysningen kom. Nyckeln vreds om och Wallrick kom in. Han kollade runt men såg mig inte. Han ryckte på axlarna och gick ut igen."Hon är nog i badrummet", sa han innan han stängde dörren.Jag fnittrade och blev synlig igen. Det rörde sig i magen och det kändes nästan som om hon skrattade med. Det började mörkna utanför och jag undrade var min räddning var. * * * "Är det långt kvar Luna?" frågade Valerie."Det är en liten bit kvar", sa hon och tittade bak mot Valerie.De fortsatte att springa och de började se ett ljus vid slutet av skogen de sprang i."Är det där framme?" frågade Valerie, Luna.Luna nickade trodde Valerie, men hon var inte säker för Luna skakade så. De fortsatte springa mot ljuset och ju närmare de kom ju mer såg de av huset. Valerie höll upp en hand för att de skulle stanna. Alla stannade och Valerie vände sig om."Vi är nära huset där Topaz hålls fången", sa hon. "Ser ni henne, tar ni henne och springer. Sedan kommer vi andra efter. Då attackerar vi huset."Alla gjorde sig stridsklara och de sprang. * * * Jag tittade upp, för jag hörde något utanför. Det började röra sig utanför dörren och de verkade oroliga."Nu kommer nog vår räddning", viskade jag och klappade på min mage. Det rörde sig och jag fnittrade. Jag satte mig upp och flyttade mig närmare kanten. Jag reste mig upp och stod en stund innan jag tog några steg mot dörren. Då hörde jag springande fötter utanför, men de kom aldrig in. En dörr öppnades och jag antog att det var ytterdörren. Det blev alldeles tyst utanför dörren. Jag gick fram till fönstret och såg människor utanför. De var alla stridsklara och en person vände sig mot mitt fönster. Jag drog efter andan när jag såg att det var Chriss. Han sprang snabbt mot en person som var längst fram, men jag såg inte vem det var. Det rörde sig och sen bröt striden ut. Jag såg hur Chriss sprang motsatt håll än de andra. Efter en stund hörde jag brak utanför och sedan slungades dörren upp. Där stod Chriss och tittade på mig. Han sprang fram till mig och kramade mig."Jag har saknat dig", viskade han i mitt öra."Jag har saknat dig med", viskade jag tillbaka och flyttade mig ifrån honom.Vi tittade på varandra och han log."Vad?" frågade jag."Det är lite svårt att vänja sig att magen växer varje dag", sa han.Jag log och Chriss tog min hand."Vi måste gå nu", sa han. "Vi måste få dig härifrån."Han började springa sig mot dörren och jag följde honom. Vi kom ut genom dörren och jag såg de andra kämpa mot Lamanerna. Jag stannade och Chriss tittade på mig."Kom igen Topaz", sa han. "Vi måste springa.""Vi kan inte lämna de andra här", sa jag."De kommer senare.""Jag tänker inte lämna dem. Och jag har några oplockade gåsar med mina kidnappare.""Snälla Topaz, kom.""Nej.""Men ditt barn då?""Jag tar det försiktigt."Jag släppte Chriss hand och sprang mot de andra. Nu när smaragderna var borta kände jag mig mycket starkare. Jag prövade en liten formel för att se om min magi fungerade. Jag log när ett litet eldklot dök upp i min handflata och jag slängde den mot en Laman som slogs med en av våra. Han skrek och blev till aska. Jag siktade på en, men missade honom. Då kom pappa fram och gjorde aska av honom. Vi slogs bredvid varandra ett tag och sedan sprang pappa åt ett annat håll. Jag blev av med honom ett tag och sedan hörde jag ett skrik och tittade dit. Då ser jag drottning Valerie stå böjd över någon. Jag sprang dit och då såg jag att det var pappa. Jag satte mig ner bredvid honom och hörde slaget som ett surr. Pappa låg där utan att röra sig och jag kände hur tårarna började komma fram. Jag reste mig sakta upp och såg att det bara var tre kvar. Det var Tromous, Moira och Wallrick. Jag skrek så högt att alla stannade."De kungliga vakterna drar sig tillbaka", skrek jag. "Nu!"De kungliga vakterna försvann lika fort som vinden och det var bara jag, pappa, Chriss, Valerie, Tromous, Moira och Wallrick kvar. Lamanerna kollade på mig och Tromous och Wallrick log mot mig. Jag kände en hand på min axel och tittade bak. Det var Chriss."Kom Topaz", viskade han. "Vi tar med din pappa och försvinner.""Nej", väste jag tillbaka.Jag skakade av mig hans axel och gick närmare Lamanerna. Ingen rörde sig mer än jag. Moira stod i stridsposition, men Wallrick och Tromous stod som vanligt."Vad tänkte du göra lilla mágissa vampír?" frågade Tromous. "Här finns fortfarande smaragder, du är kraftlös. Det är ett under du kan röra dig.""Inte så snabbt, Tromous", sa jag. "Du gav mig blod och det rensar mitt blodsystem. Och jag har lite nya tricks."Jag gjorde mig osynlig och jag såg deras förvånade miner."Det är inte bra att lämna folk ensamma", sa jag. De kollade runt och försökte hitta mig genom doften, men jag hade maskerat den. Jag tog först ner Moira. Jag brände henne och hon skrek av smärta. Tromous trodde han visste var jag var nu, men jag rörde mig snabbt och brände honom också. Sen var jag på väg mot Wallrick och jag tog tag i hans jacka. Då ropade Chriss på mig. Jag gjorde mig synlig och tittade på honom."Döda honom inte", sa han till mig."Du kan hela honom.""Va?""Det är sant. Din pappa berättade om att du hade helat en Laman när du var ett år.""Lyssna på honom, Topaz", sa Valerie."Men det är omöjligt. Ingen kan bota en Laman.""Din pappa berättade att när du var ett år, så helade du din farbror", sa Chriss. "Han hade varit med ett slagsmål med en Laman och blivit tagen som gisslan. Han blev biten och blev Laman. Han blev släppt sedan och åkte hem till er. Han hade väldigt bra kontroll över sig själv och lät dig komma till honom. Du hade då bitit honom i hålen från Lamanen och han blev tillbaka till Etiam.""Varför kommer jag inte ihåg det då? Jag kommer ihåg allt.""Du blev utslagen efter och kom inte ihåg vad som hade hänt under den dagen. Dina föräldrar bestämde att inte berätta något för någon, för annars hade de utnyttjat dig.""Detta kan inte stämma.""Det har hänt Topaz och nu kan du göra det igen. Snälla rädda Wallrick och jag ska se till att han aldrig rör dig igen.""Varför ska jag rädda honom från något han själv valt och efter vad han har gjort mot mig?""Snälla Topaz.""Nej! Efter allt han har gjort mot mig. Han hjälpte Tromous döda min pappa.""Men Topaz..." började Valerie, men jag avbröt henne."Nej, jag kommer inte göra det. Nej, nej!"Tårarna började rinna och jag gjorde mig osynlig. Jag maskerade doften och sprang. Jag bara sprang. Jag hörde hur de ropade efter mig, men jag bara sprang snabbare. Jag kollade bakåt och såg Chriss tappa bort mig. Han sprang tillbaka till Valerie och pappa och jag kollade fram igen. Jag kunde inte fatta detta, pappa skulle ju finnas kvar. Jag hade ju sett honom i min minnesdamm vid jul, med min dotter. * * * Chriss sprang tillbaka Lamien, Wallrick och Valerie. Wallrick var paralyserad av skräck när Chriss kom fram och band hans händer. Chriss band honom vid stupröret och gick sedan fram till Valerie."Är han?" frågade han.Valerie skakade på huvudet medan hon strök Lamiens hår."Han kommer vakna snart", sa hon. "Han bara svimmade på vampyrvis. En vampyr som har blivit attackerad hårt lägger sig ner och är nästan som död, men hjärtat slår lite fortfarande. De gör det för att kunna läka snabbare."När Valerie hade avslutat meningen började Lamien fladdra med ögonen. Han öppnade dem och tittade på Chriss och Valerie."Du är vaken", sa Valerie lättat.Lamien satte sig upp och tittade runt."Vad har hänt? Var är Topaz?" frågade han."Topaz har hänt här", sa Valerie. "Hon blev arg när hon såg dig ligga utan att röra dig. Hon skulle döda Wallrick när Chriss stoppade henne. Han bad henne hela honom, hon blev chockad, ledsen och sprang sedan bort. Vi kan inte hitta henne för hon har hittat en ny Oppri, hon kan göra sig osynlig.""Kan ni inte följa hennes doft?""Hon maskerade den."Lamien tittade ner i marken och suckade."Kalla tillbaka vakterna", sa Valerie till Chriss.Chriss gick en bit bort och kallade tillbaka vakterna. De kom tillbaka. Chriss pekade på sin bror och de gick fram till honom och tog honom."Kan du springa?" frågade Valerie till Lamien.Han nickade och reste sig upp. Valerie reste sig också upp och nickade sen. Alla började springa tillbaka till hovet.    När de kom tillbaka tog de Wallrick till fängelset och sedan sprang Lamien, Chriss och Valerie till Lamiens hus. Malefica stod utanför och väntade. När de kom fram gick hon fram till Lamien."Var är Topaz?" frågade hon och tittade honom i ögonen."Hon är borta igen", sa Lamien. "Hon fick reda på att hon kunde hela en Laman, blev chockad, arg och ledsen och sedan stack hon.""Så du menar att hon inte är här?""Ja och vi kan inte hitta henne. Hon har upptäckt en ny Oppri, hon kan göra sig osynlig.""Och hon har maskerat sin doft."Lamien nickade. "Vi hoppas att hon drar sig in mot Paris och sedan kan vi nog hitta henne.""Nej. Jag känner min dotter. Hon kommer hem snart, hon behöver bara tänka lite. Hon kommer hem om en dag eller två, om vi har tur kommer hon ikväll.""Ja, vi får hoppas det." * * * Jag började skymta en stad och sprang mot den. När jag började komma närmare såg jag Eiffeltornet."Är jag så långt hemifrån?" tänkte jag. "Då får jag sova här."När jag var 10 meter från Paris gick jag. När jag kom in i staden hade det blivit natt. Paris var ljust och fantastiskt. Jag letade upp närmaste hotell och gick in. Jag gick fram till receptionisten."Hej", sa jag. "Jag undrar om ni har några rum lediga?"Han kollade runt mig och sedan på mig."Vi har ett rum", sa han. "Men det är ett väldigt dyrt rum.""Jag har råd."Jag lutade mig närmare honom och han tittade mig i ögonen."Du kommer ge mig rummet, gratis", sa jag. "Du kommer inte berätta för någon att jag är här och du kommer ge mig nya kläder."Han nickade och gav mig nyckeln."Kläderna levereras om 10 minuter", sa han, helt förtrollad. "Rummet ligger högst upp och heter Akvarell.""Tack så mycket", sa jag.Jag tog nyckeln och gick sedan mot hissen. Jag tryckte på knappen till högsta våningen och hissen rörde på sig.   Hissdörrarna öppnades och jag gick ut. Jag letade upp rummet och gick in. Det var ett stort och vackert rum med utsikt över Eiffeltornet. Jag lade mig ner på sängen och lade där till det knackade på dörren. Jag reste mig upp och gick till dörren. Jag öppnade och tog emot kläderna. Jag fyrade av mitt leende och sedan stängde jag dörren. Jag gick in i badrummet och lade kläderna på vasken. Jag tog av mig de andra och slängde dem. Jag satte på vattnet och sedan hoppade jag i. Jag satt i badkaret och bara njöt.   Jag släppte ut vattnet och gick upp. Jag tog frottéhandduken och torkade mig. Sen gick jag ut och lade mig ner på sängen. Efter ett tag somnade jag. Jag vaknade och kollade på den lilla klockradion på nattduksbordet. Den var halv tio. Jag reste mig upp och tog frottéhandduken när jag gick till badrummet. Jag vek ihop den och lade den på vasken. Jag tog på mig kläderna och kollade mig i spegeln."Han hade bra smak", tänkte jag och gick ifrån badrummet.Jag slängde mig på sängen och tog telefonen på nattduksbordet. Jag slog kortnumret till rumservice och beställde frukost. Medan jag väntade lade jag mig på sängen och vilade lite till. Det knackade på dörren och jag satte mig upp. Dörren öppnades och det luktade underbart. En man körde in vagnen och plockade bort locken. Maten såg utsökt ut."Tack så mycket", sa jag och drog vagnen närmare mig.Jag tittade på honom och då såg jag att det var han nere i receptionen."Har rumservicen slutat?" frågade jag."Nej", sa han. "Här har de bara blivit avskedade om de inte är här."Jag nickade."Tack så mycket för att du kom upp med maten", sa jag. "Men jag skulle uppskatta om du gick.""Och jag skulle uppskatta om du lade i bakluckan av min bil", sa han.Jag tittade upp från min gröt och såg rep i hans händer. Jag reste mig upp och ställde mig i sängen."Vad vill du och vem är du?" frågade jag honom vasst."Jag är en vanlig människa, det är du som undviker det normala", sa han."Vad vill du med mig?""Jag vill fånga dig och visa upp dig. Vad hade folk inte betalat för att se en äkta vampyr eller i alla fall betala för att se om det är bluff.""Hur visste du?""Jag är vampyrjägare som resten av min släkt är. Jag ser allt som är onormalt och du var verkligen annorlunda. Jag fick det bekräftat när du betvingade mig igår.""Ja, du kommer inte få visa upp en vampyr idag i alla fall."Jag kastade ett dammoln mot honom och han började hosta."Så du är häxa också", sa han och skrattade. "Då är det dubbel vinst. Det verkar vara min födelsedag idag."Jag öppnade dörren och sprang så fort jag kunde. Korridoren delade sig och jag stannade upp. Han tog tag i min hand, men jag stampade honom hårt på foten och sprang mot hissarna där trapporna var. Jag hörde hur han kom efter och jag hörde hans ursinniga tankar. Jag öppnade dörren till trapphuset och rusade fortare än vad jag brukar göra. Jag gick ut i entrén och gick snabbt mot dörrarna. Jag hörde hur han diskret följde efter mig. Jag gick ut genom dörren och sprang. Jag brydde mig inte om vilka som såg, de skulle ändå tro de såg i syne. Jag kom ihåg att när jag var liten och var och hälsade på pappa, hade han berättat om väktarstyrkor. De fanns överallt för att skydda Etiamer och människor mot Lamaner. Jag visste att han hade berättat att det fanns i Paris och att de fanns under Eiffeltornet. Jag sprang mot Eiffeltornet för att söka hjälp. Han sprang efter mig ett tag, men han hann inte med och gav upp. Jag började gå snabbt istället och såg Eiffeltornet. När jag var framme, så gick jag till en av fötterna och knackade på den. Ett rör dök upp och öppnades och jag gick in. Röret åkte ner och jag hoppades att ingen hade märkt något. När röret öppnades igen gick jag ut. Jag gick förbi två väktare och kom sedan in i ett stort rum. I mitten fanns det ett stort bord. Alla väktare i rummet stod där utom de som stod på vakt. Jag gick närmare och kollade vad de gjorde. Jag såg en bild på mig och en karta över Frankrike. En massa spelpjäser stod utspridda på olika ställen."De försöker nog hitta mig", tänkte jag innan jag harklade mig.Alla vände sig mot mig. En av dem gick fram till mig efter han hade kollat på fotot."Topaz?" frågade han och gick närmare mig."Ja", sa jag och sträckte fram handen.Han tog den."Du förstår inte hur oroliga vi har varit sedan ditt försvinnande igår.""Det tror jag visst jag kan förstå. Vem har bett er söka efter mig?""Er v..., pojkvän Chriss och drottning Valerie."Jag reagerade på v:et men tänkte inte mer på det."Ni kan säga att ni har hittat mig.""Visst", sa han mot mig, sedan vände han sig mot en annan. "Gerald, ring drottningen och berätta att vi har hittat Topaz."Gerald nickade och försvann sedan. Han som hade pratat med mig vände sig mot mig igen."Ursäkta min ohövlighet", sa han. "Mitt namn är Erik och jag är chef här.""Trevligt att träffas Erik", sa jag och torkade mig i pannan."Hur är det med er Topaz? Ni ser inte ut att må så bra.""Jag har bara blivit jagad av en vampyrjägare i en bit av Paris. Har ni en stol?""Självklart."Han tog fram en stol, men jag föll innan han kom fram. * * * "Det är underbara nyheter", sa Valerie och log. "Jag ska genast hälsa hennes familj. Tack så mycket och ta henne hit så fort som möjligt. Hej då."Valerie reste sig upp och sprang till Lamien och Maleficas hus. Hon knackade och gick in. Hon gick in i vardagsrummet där Lamien och Malefica satt. De tittade sömnigt på henne när hon kom in."Var är Chriss?" frågade hon."Han är i köket", sa Malefica. "Han kommer snart.""Jag är här", sa Chriss och satte sig ner i soffan."Jo jag är här därför jag har goda nyheter", sa Valerie och log. "Väktarteamet i Paris har hittat Topaz och tar hit henne, så hon är här till i natt."Valerie såg hur Chriss, Lamien och Malefica pustade ut av lättnad."Hon hade tydligen hittat dem", sa Valerie. "Innan vi avslutade samtalet så hade en av väktarna skrikit och sen hörde jag en duns. Men jag vet inte vad det var för något.""Tack så mycket Valerie", sa Malefica. "För att du kom och berättade."Det var så lite."Valerie satte sig ner hos dem och väntade på att Topaz skulle komma hem. * * * Jag var en dröm igen och jag låg på en äng i natten. Jag blinkade lite med ögonen och satte mig upp. Månen steg sig högre och högre upp på himmeln och jag kände hur dess kraft stärkte mig. Jag skulle ta mig för magen när jag kände att den inte var där, den var där men min vanliga, smala mage. Jag kände hur paniken började komma, men kollade runt när jag hörde ett ljud bakom mig. Jag reste mig upp och gick mot ljudet. Då kom jag till en liten "korridor" av träd och sedan till en äng till. Där i mitten stod det en liten flicka med en vit klänning på sig. Hon stod med ryggen emot mig, men jag kände igen lockarna och den vita klänningen. Det måste vara min dotter. Jag sprang fram till henne och vände henne om. Då blev hon alldeles livlös och det började komma blod från hennes bröstkorg. Då såg jag en påle där och försökte dra ut den, men den kom inte ut. Sedan började jag gråta och skrika att hon skulle vakna. * * * Jag kände hur det skakade i mig men jag vill inte släppa min dotter i drömmen. Tillslut skakade de i mig så mycket att jag var tvungen att vakna. Jag såg först inget för tårarna fortfarande kom, men sedan gav någon mig en handduk att torka mig med. Jag torkade mig och sedan kunde jag se klart."Hur är det med dig?" frågade Chriss som lade bredvid mig."Det är bra", sa jag med lite stamning."Vad var det som hände?""Jag hade en mardröm om min dotter.""Vill du berätta om den?"Jag skakade på huvudet och han lade sina armar om mig. Vi lade så en stund innan jag hörde ett brak där nere. Jag reste mig upp och sprang ner för att kolla var det var. Chriss kom efter en stund. Jag öppnade köksdörren och kollade runt efter något hot. Chriss kom efter mig och lade sina händer på mina axlar."Det var då snabbt efter en lång sömn", viskade han i mitt öra."Jag trodde det var något farligt", viskade jag till honom.Jag böjde mig ner och plockade upp grytan som mamma hade tappat medan hon hade diskat."Vad hände mamma?" frågade jag henne."Jag vet inte", sa hon. "Jag tappade koncentrationen över min magi. Jag såg något i fönstret och blev rädd."Chriss gick och kollade när mamma pekade."Det är i alla fall inget där nu", sa Chriss.Han kom tillbaka till mig."Var är pappa?" frågade jag."Han är hos Valerie", sa mamma."Vad gör han där?""De pratar om Wallrick och vad de ska göra med honom.""Ska inte Chriss vara med på det?""Nej, han ville vara hos dig när du vaknade."Jag nickade och lade händerna i kors. Jag stod och tänkte en stund innan jag kollade ut igenom fönstret."Hur länge har jag varit borta?" frågade jag dem."I två dygn", svarade mamma."Är det torsdag? Hur har jag fått blod?""Dr. Matthew kopplade dropp till dig, kände du inte att det var något kopplat till dig? Kopplade du inte bort det innan du gick ner?""Nej jag kände inget och jag kopplade inte bort det med tanke på att jag inte visste om det. Var satt den?""Den satt i din vänstra arm där, där blodet är."Mamma pekade på mitt vänstra armveck. Jag kollade i armvecket och såg torkat blod. Såret från nålen hade läkt medan vi hade stått och pratat."Hur är det med min dotter?" frågade jag och tog handen för min mage."Hon mår bra", sa Chriss. "Dr. Matthew sa att hon mådde bra och inte hade tagit skada av smaragderna. Men han sa att hon kommer bli skadad som alla andra häxor sen. Du skulle gå och träffa honom när du hade vaknat.""Okej, då går jag nu.""Vänta jag ska bara ta en tröja så ska jag följa med dig.""Nej du behöver gå till pappa och Valerie och prata om din bror. Jag klarar mig själv.""Men...""Nej, du ska prata om din bror. Jag går dit och frågar vad Dr. Matthew vill och sen syns vi sen. Men du borde ändå ta på dig en tröja.""Okej. Då syns vi sen."Jag nickade och kysste honom på kinden innan jag sprang upp och tog på mig en långarmad tröja innan jag gick till Dr. Matthew. Jag gick ner till vardagsrummet och sedan ut. Jag gick mot huset och gick sedan till hans rum. Jag knackade på dörren. Jag hörde ett kom in och öppnade dörren. Han satt vid skrivbordet och tittade upp när jag kom in."Stäng dörren är du snäll", sa han.Jag stängde dörren och gick och satte mig på stolen jag hade suttit på för 7 dagar sen."Det är skönt att se att du är vaken igen", sa han och log mot mig."Jag vaknade för en halvtimme sen", sa jag."Jo jag vill bara kolla hur det är med ditt barn. Vi kommer göra en liten undersökning med ultraljud och sen kan du gå.""Det låter bra.""Ska vi börja?" Han hade gjort klart och vi sade hejdå och sedan gick jag. Jag gick tillbaka till vårt hus och letade efter mamma. Hon satt uppe i pappa och hennes sovrum. Jag knackade och gick in. Hon satt på sängen och kollade rakt fram."Hur är det med dig?" frågade jag henne."Åh, det är inget", sa hon. "Jag kollade bara hur det går där hemma.""Jaha.""Hur gick det för dig då?""Jo, han sa att hon mådde bra och hon kommer komma någon gång i slutet av månaden.""Det låter bra.""Han sa också att jag är tvungen att stanna till en vecka efter min dotter har fötts.""Åh okej. Då får jag ringa din skola och säga att du inte kommer på några veckor.""Vad ska du säga?""Jag vet inte, men jag kommer nog på något. Din pappa ville att du skulle komma till dem. De ville prata om något.""Okej. Syns sen."Jag gick ut ur mammas och pappas sovrum och sprang till slottet. Jag öppnade dörren och sprang igenom korridoren. Jag öppnade dörren till det lilla rummet utanför tronsalen. Damen som satt där tittade upp."Drottning Valerie sitter där inne", sa hon. "Det går snabbt med din mage.""Tack och ja, det går fort", sa jag och gick in.Pappa, Chriss och Valerie tittade upp när jag stängde dörren. Pappa kom fram till mig och kramade om mig."Hur är det med dig?" frågade han mig och pussade mig på pannan."Det är bättre", sa jag."Vad var det Erik pratade om att du hade blivit jagad av en människa?""Jag blev jagad av en vampyrjägare. Men vad var det ni ville prata om?""Jo, hovets vetenskapsmän blev väldigt intresserade av att du kunde hela Lamaner.""Vänta berättade du det för dem? Men du kunde inte berätta för mig.""Jag berättade det därför att vi pratade om hur vi skulle göra med Wallrick. Det ploppade upp i huvudet och de fångade upp just den tanken. Men nu vill de se om du kan det.""Så ni menar att jag är tvungen att hela Wallrick? Trots allt han gjort mot mig?""Du är inte tvingad till något egentligen. Men när de har fått reda på något håller de på till dem får vad de vill.""Så jag är inte tvingad, men tvingad?""Det verkar så.""Gå och hämta dem då, så ska jag se om jag kan igen."Pappa nickade och gick sin väg. Valerie reste sig upp och kom fram till mig."Jag är ledsen att du behöver göra detta", sa hon och kramade om mig."Lite jag med", sa jag och kramade tillbaka. "Men jag gör det inte för vetenskapsmännen, jag gör det för Chriss.""Det förstår jag. Jag hör dem komma nu."Dörrarna öppnades och tå män och pappa kom in. De båda kom fram."Mitt namn är Dr. Droid", sa den ena mannen och sträckte fram handen."Och mitt namn är Dr. Luttle", sa den andra och sträckte fram sin hand med."Mitt namn är Topaz, men det visste ni nog redan", sa jag och tog deras händer.Efter vi skakat hand tog de ett steg tillbaka och tittade på mig. Jag kollade var de kollade och såg att de tittade på min mage."Ska vi gå till Wallrick, då?" frågade jag för att leda bort uppmärksamheten från min mage."Visst det gör vi", sa Dr. Luttle.Chriss och Valerie gick på varsin sida om mig när vi gick ut från tronsalen. Vi gick ut från slottet och mot ett hus som låg tre hus från slottet. Pappa öppnade dörren och vi följde med honom mot källaren. En vakt som satt ner och läste dagens tidning reste sig upp när vi kom."God morgon Hank", sa Valerie. "Kan du visa oss till Wallricks cell?""Visst ers höghet", sa han och visade oss till en cell.Han öppnade den och gick sedan några meter bort. Pappa och männen gick in, medan Chriss och Valerie stod kvar hos mig en stund. Jag andades djupt och kastade en skyddsformel över mig."Är du redo?" frågade Chriss."Ja, nu gör vi detta", sa jag och vi gick in.Wallrick satt i en stol med händerna satta i stålklovar i armstöden."Han är redo och klar, miss Topaz", sa Dr. Droid.Jag suckade och gick fram till Wallrick. Han såg livrädd ut och det gjorde mig lite lugnare."Du ska vara glad att jag gör detta för dig", viskade jag så bara han hörde.Jag kastade en helningsformel, böjde mig ner och bet honom. Det som hände sedan var otroligt. Det var som jag var ett med Wallricks blod. Jag ändrade färgen på det från det Lamanska vinröda blodet till en Etiams klarröda blod. Jag hörde att alla drog efter andan och det kändes som om hela rummet badade i blå färg. Jag tog bort min mun från hans hals och skenet försvann. Jag ställde mig upp rakt, men vinglade till och Valerie och Chriss skyndade sig fram till mig. Jag ställde mig rätt igen och tog handen för pannan."Funkade det?" frågade jag."Vi vet inte än", sa Dr. Luttle. "Vi måste väcka honom först.""Somnade han?""Det var lite mer som att han svimmade av.""Åh. Men väck honom då."Dr. Droid slog honom lite i ansiktet och han kvicknade till. Dr. Droid och Dr. Luttle undersökte honom lite och sedan vände de sig mot mig."Han verkar helt återställd till Etiam", sa dem och log. "Han är bara väldigt trött, men kommer repa sig.""Vad bra. Kan vi gå nu?" frågade jag pappa, Valerie och Chriss.De nickade, vi gick ut och sprang hem. Mamma satt i soffan när vi kom in och kollade på tv. Hon vände på huvudet för att se vem det var och vände sedan sig tillbaka. Jag böjde mig ner för att ta av mig skorna men kom inte jätte långt, magen kom i vägen."Ska jag hjälpa dig?" frågade Valerie och log mot mig."Ja, snälla", sa jag.Valerie hjälpte mig av med skorna och sedan gick vi in och satte oss i soffan med mamma."Vi kanske måste åka in till Moulins imorgon för att handla lite större kläder", sa mamma."Det behövde jag nog för ett tag sedan", sa jag och skrattade. "Men det har ju hänt lite saker, så vi har ju precis inte haft tid.""Nej, men jag vill gärna följa med", sa Valerie."Behöver du inte ett helt gäng med vakter?" frågade jag."Jag har dig då behöver jag inga. Efter vad jag såg när vi hämtade dig, eller ja skulle hämta dig, så känner jag mig säker.""Då är det bestämt då?" frågade mamma.Jag och Valerie nickade och log."Men vi två då?" frågade Chriss och slog ut med händerna."Ni får stanna hemma och göra något annat", sa jag och skrattade. "Eller så får ni följa med och göra något annat i staden.""Visst", sa Chriss och pappa. "Vi följer med er in till staden."                   Valerie reste sig upp."Jag kommer snart", sa hon. "Jag måste bara ringa någon."Vi nickade och jag log mot henne. Valerie försvann och kom efter en liten stund och log. Hon satte sig ner bredvid mig."Hoppas det inte gjorde något att jag bjöd hit Hunter en stund", sa hon. Jag kände mig lite ensam.""Det är okej", sa mamma. "Du och Hunter är alltid välkomna hit. Det är ju trots allt ditt hus.""Tack Malefica."Vi satt i tio minuter och sedan knackade det på dörren. Valerie reste sig upp och sprang till dörren. Hon öppnade den och sedan hörde jag Hunters röst. De stängde dörren och sedan kom dem in. Jag och Chriss flyttade på oss lite så de kunde få plats. De satte sig och nu var alla samlade. Några timmar senare kollade jag på klockan och såg att hon var tio. Valerie kollade också på min klocka och tittade sedan på Hunter."Vi får gå hem nu Hunter", sa hon."Okej", sa han och reste sig.Alla reste upp för att säga hej då till Valerie och Hunter."Tack så mycket för ikväll", sa Valerie. "Hej då.""Tack själv", sa vi."Då syns vi imorgon vid tio", sa mamma.Valerie nickade."Då syns vi imorgon", sa hon och tog Hunter hand. "God natt.""God natt", sa vi.Valerie och Hunter gick och vi stängde dörren. Mamma och pappa gick och stängde av teven. Sedan gick vi alla upp till våra rum. Vi sa god natt innan vi stängde dörrarna. Jag satte mig ner på sängen en stund och såg maskinen som hade gett mig blod. Då kom jag ihåg att jag inte hade tagit något sedan jag slitit av mig nålen innan idag. Jag knäppte med fingrarna och en påse kom till mig."Blev du törstig?" frågade Chriss och satte sig ner bakom mig."Lite", sa jag.Han började massera min axlar och jag drack upp blodet. Jag reste mig upp och gick in badrummet. Jag slängde påsen och klädde på mig en pyjamas. Sedan borstade jag tänderna och gick ut. Chriss gick in i badrummet och lade mig ner i sängen. Chriss kom ut snabbt igen och lade sig ner bredvid mig. Vi kysstes och sedan somnade vi i varandras armar. Jag vaknade med ett ryck när min mobil började ringa. Jag kollade på klockan innan jag svarade."Hej, det är Topaz", viskade jag och gäspade."Hej Topaz, det är Ami", sa Ami. "Väckte jag dig?""Ja, det gjorde du. Klockan är 3 på morgonen här.""Jaha, förlåt. Jag tänkte inte på det. Här är klockan 9 på morgonen.""Det är okej. Det är skönt att prata med dig. Jag velat ringa dig men det har hänt så mycket.""Vad har hänt då?""Ja, var ska jag börja. Jag blev kidnappad av Wallrick, två Lamaner och Ruby.""Vänta sa du Ruby, som i vår Ruby?""Just det. Hon blev förvandlad till Laman av Wallrick. Och av alla Lamaner i hela världen blev hon en av dem som har väldigt bra luktsinne. Hon luktade att jag hade ett barn i magen. Det värsta var nog att hon sa att mitt barn var ett monster.""Hon är hemsk.""Ja, men sen använde jag mina krafter och tvingade henne att glömma allt. Sen tvingade en av Lamanerna mig att dricka blod från honom. Men sen blev jag som tur räddad.""Det var ju tur.""Ja. Jag får berätta mer när jag kommer hem.""Ja, när kommer du hem? Jag antar att du inte kommer hem till nästa vecka.""Just det. Jag är inte riktigt säker på när jag kommer hem. Men jag kanske kommer snart. Men varför ringde du egentligen?""Jo, först och främst ville jag bara prata med dig och sedan ville jag berätta en sak.""Vaddå för något?""Jo, jag har köpt en liten klänning och en sparkdress till din lilla bebis.""Åh, det behövde du inte Ami.""Jag vet. Men jag berättade för Drew och han hjälpte mig att välja. Jag kan berätta att han har bra smak.""Det tror jag säkert. Du sa väl att det inte var Chriss barn, va?""Såklart, jag gjorde. Men han tyckte att det var en bra idé.""Du får tacka honom nu, från mig. Så hoppas jag att vi syns igen snart.""Det ska jag göra. Men vi syns snart. Nu ska jag låta dig sova lite grann.""Tack så mycket och god natt.""Varsågod och god natt."Jag lade på luren och somnade sedan om. "Det är tid och vakna nu min skatt", viskade Chriss i mitt öra.Jag vände mig så jag lade på rygg och vände ansiktet mot honom. Han tittade på mig och log. Han reste sig upp och gick in i badrummet. Jag lade kvar och tittade upp i taket. Efter en stund kom han och tog på sig en tröja."Jag går ner så länge", sa han och kom fram och kysste mig på pannan."Jag kommer snart", sa jag och reste mig upp.Jag gick till garderoben och hittade en av mammas gamla stora tröjor. Den hade hon haft när jag föddes. Jag tog den och gick in i badrummet. Jag bytade om och sedan gick jag ner till köket. Mamma stod och gjorde våfflor. Pappa och Chriss satt vid bordet och läste tidningen."God morgon Topaz", sa mamma när jag satte mig ner vid bordet."God morgon", sa jag.Mamma öppnade våffelmaskinen och tog ut våfflan. Hon delade den och gav varsin bit till mig och Chriss. Hon hällde i ny smet och tog fram mjölken och jordgubbsylt och ställde på bordet. Sedan gick hon och tog fram glas och sedan satte hon sig vid bordet. Jag tog sylt på min och hällde upp mjölk. Mamma tittade på mig och log."Är det där min gamla tröja?" frågade hon."Ja, den sitter ganska bra", sa jag med mat i munnen.Mamma skrattade och reste sig upp. Hon tog ut våfflan och delade upp den mellan henne och pappa.   Mamma plockade undan frukosten och då knackade det på dörren. Chriss sprang och öppnade dörren. Vi hörde röster och sedan kom Valerie och Hunter in."Hoppas att ni är klara snart", sa Valerie. "Limousinen står utanför skogen och väntar på oss.""Jag ska bara ställa in sakerna i diskmaskinen sedan kan vi åka", sa mamma medan hon plockade in grejerna i diskmaskinen.Valerie nickade och lutade sig mot Hunter. Han lade armarna om henne och hade hakan på hennes huvud. Mamma stängde diskmaskinen."Så, ska vi åka eller?" frågade hon och tog av sig förklädet."Visst", sa Valerie.Vi gick ut i hallen och tog på oss jackor och skor sedan gick vi ut. Mamma hoppade upp på pappas rygg och sedan sprang vi till limousinen. "Och du kan hämta oss vid sex", sa Valerie och chauffören nickade.Valerie slog igen dörren och limousinen körde iväg."Ska vi träffas vid caféet senare?" frågade mamma, pappa."Ja, vi träffas där vid halv fem", sa pappa och kramade mamma."Då syns vi senare, då?""Ja, det gör vi."Pappa, Chriss och Hunter gick på ett håll medan vi andra gick åt det andra hålet. Mamma och Valerie drog in mig i första bästa klädaffär och gick med mig till mamma avdelningen. Vi kollade runt och de gav mig massa olika kläder och sedan puttade de mig till provrummen. Jag provade kläderna, men behöll två plagg från första affären. Och så fortsatte det. Vi satte oss vid ett bord medan vi väntade på killarna. Kassarna hade vi ställt vid väggen. Efter tio minuter kom de in genom dörren och kollade runt efter oss. Vi vinkade åt dem och de kom och satte sig. Efter en liten stund kom det en servitris och vi beställde.   Servitrisen kom med maten och vi åt med god aptit."Det var mycket ni har handlat då", sa pappa och skrockade."Ja, men hon behöver mycket kläder", sa mamma och Valerie i mun på varandra.Alla skrattade."Men pappa vi handlade bara fyra kassar", sa jag och log. "Och allt var på rea, dessutom.""Det var tur", sa han och log. Vi gick av limousinen och mamma hoppade upp på pappas rygg. Jag och Valerie delade upp kassarna mellan oss och sedan sprang vi. När vi stannade utanför vårt hus gav Valerie mig kassarna."Vi ska dra oss till mitt rum nu", sa Valerie. "Så god natt och tack för en trevlig dag.""Tack själva och god natt", sa vi alla.Valerie och Hunter sprang till slottet och vi gick in. Vi satte oss och tittade på teven några timmar. Vi sa god natt och sedan gick vi till våra rum. Jag var helt slut efter allt gående så jag lade mig ner på sängen och somnade.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kapitel 5   Både jag och drottning Valerie vände oss mot pappa. "Och varför bestämde du dig för att berätta det nu?" frågade jag. "För du hade pratat med drottning Lucima och din mamma och jag tyckte det var dags", sa han. "Men du har ...

Kapitel 4   Solens strålar bildade en hinna av rött på mina ögonlock. Jag hörde fåglarna kvittra utanför och jag öppnade ögonen. Jag kollade mot Chriss, han sov fortfarande. Jag tänkte tillbaka på i natt, när han hade varit borta. Men när jag k...

Kapitel 3   Chriss tittade ner på Topaz. "Gud, vad hon är söt", tänkte han. Han smekte hennes hår och lät hennes bruna lockar åka igenom hans fingrar. Han kollade på klockan. Han lyfte försiktigt upp Topaz huvud och lade det på hennes kudde....

Kapitel 2   "Du borde nog gå och lägga dig nu, Topaz", sa mamma och kollade på klockan. "Okej. God natt, mamma", sa jag och pussade henne på kinden. Jag tog mina saker och ställde ut dem i köket. Jag slängde blodpåsen och sprang sedan upp...

Kapitel 1   Jag gick nerför korridoren till mitt skåp. "Trodde aldrig jag skulle säga detta, men jag saknar Amis pladdrande", tänkte jag. Korridoren hade nog aldrig känts så här ensam. Ami var sjuk idag i maginfluensan och jag var ensam. Jag...