Kapitel 2 "Du borde nog gå och lägga dig nu, Topaz", sa mamma och kollade på klockan."Okej. God natt, mamma", sa jag och pussade henne på kinden.Jag tog mina saker och ställde ut dem i köket. Jag slängde blodpåsen och sprang sedan upp på mitt rum. Jag stängde dörren och gick in i badrummet. Jag kollade mig i spegeln. Jag flätade upp mitt hår och lät det hänga löst. Jag tog fram tandborsten och borstade tänderna. Jag borstade huggtänderna också och sedan gick jag ut och släckte. Jag tog på mig min pyjamas. Jag stod en stund och tittade på sängen. Sedan bestämde jag mig för att sova på bjälken igen. När jag var på väg att klättra upp hörde jag något knastra utanför. Jag gick fram till fönstret och kollade ut. Jag såg något röra sig vid träden, men sedan försvann det. Jag ryckte på axlarna och klättrade sedan upp på bjälken igen. Medan allt som hänt under dagen snurrade runt i huvudet somnade jag. Jag hoppade ner från bjälken och kollade på klockan. Hon var bara halv sju. Jag suckade och visste att jag inte kunde somna om nu. Jag gick in i badrummet och startade ett bad. Jag hällde i såpa och lät det bubbla på. När det kommit till lagom höjd stängde jag av vattnet och kände på det. Jag suckade när jag kände att det hade blivit kallt. Jag lyfte händerna och viskade en trollformel för värme. Vattnet började ånga och sedan kom det eld ovanpå vattnet. Det fräste och jag svettades."Vad händer där uppe?" hörde jag mamma ropa."Inget, mamma. Jag häller bara upp ett bad." Jag viftade med händerna och viskade en avkylningsformel. Elden försvann och ersattes av is. Jag stönade högt och gick ut och ställde mig vid trappan."Mamma, kan du en formel för att värma vattnet?" frågade henne."Pröva 'aqua calefacta', den brukar jag använda", sa hon tillbaka.Jag gick in igen och tog upp staven ännu en gång. Jag sa formeln och såg isen försvinna. Jag kände på vattnet. Det var värmare än jag var van vid, men det brann inte i alla fall. Jag gick fram till den lilla stereon och satte på den. Selena Gomez musik fyllde hela rummet. Jag tog av mig min pyjamas och slängde i den lilla tvättkorgen i mitt badrum. Sedan hoppade jag ner i badkaret och slappnade av. Jag låg i badet i en timme innan jag gick upp. Musiken hade tystnat för 5 minuter sedan. Jag tvättade mig och gick sedan upp. Jag gick ut till mitt rum och öppnade garderoben. Jag stod och övervägde mellan 2 plagg och hade svårt att bestämma mig. Efter en stunds övervägande till, valde jag ett par ljusbruna chinos, en blå vitrandig tröja med tre kvartsarmar och ett smalt brunt skärp. Jag tog på mig och sprang ner till mamma."Fixade du det?" frågade hon när jag klev in i köket."Ja, den formeln funkade", sa jag och log mot henne. Hon vände sig om och höll sedan handen för munnen. Jag såg hon gömde ett leende bakom handen och undrade vad det var."Vad är det mamma?" frågade jag lite nervöst."Använde du formeln för värme?" frågade hon och tog bort handen från munnen."Ja. Hur visste du det?""Du har ett litet brännmärke på hakan.""Menar du allvar?"Jag rusade mot hallen för att kolla i spegeln. Mamma hade rätt, det fanns ett brännmärke lika stort som två spelkulor. Jag tittade på det och undrade vad jag skulle göra åt det. Då försvann det helt plötsligt. Jag kände där det hade suttit, men det gjorde inte ont. Jag gick tillbaka till köket och tog fram frukost. Jag hällde upp mjölken i skålen och gick sedan till skåpet för att ta flingorna."Vad gjorde du åt det? Jag ser det inte längre", sa mamma och tittade på mig."Jag har inte gjort något. Det bara försvann.""Det var intressant."Jag hällde upp mina flingor och gick sedan och satte mig vid bordet. Jag satt i lugn och ro och åt upp min frukost. Jag kollade på klockan och såg att hon var tjugo i åtta. Jag ställde skålen i diskmaskinen och gick och satte mig i soffan. Jag lade mig ner och blundade. "Topaz", sa mamma.      "Mm..." sa jag."Du börjar om sju minuter, så du får gå upp nu."Jag öppnade ögonen och reste mig upp."Jag fattar inte att jag somnade", tänkte jag och gick mot hallen. Jag tog på mig skorna och jackan. Jag tog upp väskan och sedan pussade jag mamma på kinden."Syns i kväll mamma", sa jag och öppnade dörren."Ja, det gör vi", sa hon och gick in i köket. Jag gick ut och stängde dörren. Jag gick mot baksidan och in i skogen. Jag började springa och kände vinden åka genom mitt hår. Jag stannade på parkeringen och började gå. Jag gick mot entrén och då såg jag en liten hoppande figur. Jag joggade fram till Ami och kramade henne."Hur var det i Kräklandet?" frågade jag henne."Det var hemskt", sa hon och stönade. "Det började i lördags och slutade i förgår. Det var hemskt.""Det kan jag förstå.""Hur kan du det? Du blir ju aldrig sjuk.""Jag kan föreställa mig det.""Hmpfh."Vi gick in igenom entrén och jag höll nästan på att gå in i Chriss."Oh, förlåt, Chriss", sa jag."Det är lugnt", sa han och skrattade. Ami tittade med stora ögon mellan mig och Chriss."Har du sett ett spöke, Ami?" frågade Chriss och skrattade."Nej", sa hon och tittade bort."Ska vi gå till era skåp?""Visst."Vi började röra på oss och kom till mitt och Amis skåp. Jag öppnade mitt och lade in mina saker. Jag tog mitt pennskrin och stängde sedan skåpet. Chriss stod lutad mot skåpet bredvid mitt och mellan mig och Ami. Det var något nytt med honom idag, men jag kunde inte sätta fingret på det. Jag kollade på honom och då såg jag något på hans högra hand. Han märkte att jag tittade på det och gömde det. Men jag var ganska säker på att det var någon sorts ring. Ami stängde sitt skåp."Ska vi gå?" frågade hon."Visst", sa jag och tänkte inte mer på ringen nu.Vi gick mot bildsalen och satte oss på sofforna. Ami vinkade till Drew och han vinkade tillbaka. Han sa något till de andra och kom sedan mot oss."Hur är det med min lilla Ami?" frågade han och satte sig bredvid henne. De puttade ut mig och jag fick sätta mig hos Chriss. Han lade sin arm på ryggstödet bakom mig när jag satte mig."Vad ser han i henne?" hörde jag Ruby tänka. Jag skakade omärkligt på huvudet. Jag tittade på Ami och Drew. De såg så söta ut tillsammans. De har varit ihop i två år och är fortfarande lika kära. Jag är nästan lite avundsjuk på dem. De har varandra, Ami har mig och Drew har Chriss. Men jag har ingen, mer än Ami såklart. Ja och jag har min kärlek för Chriss, men hittar inte någonstans om han känner likadant."Då börjar vi", sa Mrs. Taron när hon kom in i rummet innan bildsalen. Hon låste upp dörren och vi gick in. Vi satte oss på en rad och tittade fram mot henne."Idag ska börja med en ny bilduppgift", sa hon. "Kan alla som har en kamera räcka upp handen?"Alla räckte upp vad jag kunde se och det förvånade mig inte alls. De brukar säga att vi föddes med en dator i handen och en telefon i örat."Det är bra att alla har en kamera", sa Mrs. Taron. "Ni ska välja ett tema som till exempel, byggnader, skogen också vidare. Sedan ska ni ta foto och sätta upp en plansch med de olika bilderna. Jag vill ha så professionella bilder som möjligt. Ni ska få den här lektionen och leta information och kolla på professionella fotografers foton. Sedan veckan efter lovet börjar vi. Datorerna finns i skåpet som vanligt."Alla reste sig upp och gick mot skåpet där datorerna stod. Jag tog fram en dator och gick fram till Mrs. Taron."Mrs. Taron?" sa jag till henne."Vad är det, Topaz?" frågade hon och tittade upp."Kan jag, Ami, Drew och Chriss sitta i sofforna utanför?""Visst, men bara där ute."Jag nickade och gick till de andra."Vi fick sitta i sofforna utanför", sa jag och vände mig.Jag hörde de andra plocka ihop datorerna och sina andra saker och följde med mig. Jag satte mig ner i soffan jag suttit i innan. Chriss satte sig bredvid mig och Ami och Drew på andra sidan. Ami gjorde en snabb blinkning mot mig och sedan tittade hon ner på skärmen.   Jag kollade på klockan. Hon var tio över tio. Jag loggade ut från datorn och stängde locket."Det är tid att avsluta", sa jag och reste mig upp. Jag gick in i klassrummet och satte datorn i skåpet. Jag satte mig vid bordet och väntade på att Mrs. Taron skulle avsluta lektionen. Jag såg att Ami, Drew och Chriss stod där ute och diskuterade något. Ami tittade snabbt på mig och jag vinkade till henne. De kom in och satte sina datorer. Ami satte sig på min ena sidan och Chriss satte sig på min andra."Ni kan gå nu", sa Mrs. Taron. "Glöm inte att vi börjar veckan efter lovet, så ni tar med er era kameror."Alla reste sig och gick ut. Ami slöt upp vid min ena sida och Chriss dök upp vid min andra. Han smög sin hand diskret in i min. Jag sa inget utan lät honom ha den där. Mitt hjärta hoppade som ett par hoppande bönor. Jag såg att alla kollade på våra sammanlänkade händer och jag hörde för vad de tänkte. Det var många som tänkte. "Vad gör han med henne?"Vi gick mot våra skåp och vi tog Chriss och Drews skåp först. Jag gick fram till Ami."Vad pratade ni om innan?" frågade jag."Inget", sa hon snabbt, för snabbt."Ni pratade om något. Det såg ut som om ni argumenterade om något.""Vi bara pratade om uppgiften.""Okej."Jag gick inte på det, men visste också att jag inte skulle få ur henne mer. Chriss slöt sig upp sig vid mig."Ska vi gå och hämta era saker?" frågade han. Jag nickade och vi gick mot mitt och Amis skåp. Jag öppnade skåpet, tog mina engelskböcker och stängde det. Jag vände mig mot Chriss och Drew. Jag såg att Chriss tittade runt om oss precis som om varenda person var ett hot. Han slutade titta runt och tittade istället på mig. Han log och jag kände hur mitt hjärta smälte."Klara?" frågade han och tog tag i min midja."Visst", sa jag. Vi gick mot engelsksalen och jag såg att alla stirrade på mig och Chriss. Chriss verkade inte märka det. Vi ställde oss vid dörren till engelsksalen. Mr. Avalon dök upp helt plötsligt vid hörnet. Han öppnade dörren och gick in. Jag och Ami ställde oss vid våra platser och väntade på att vi skulle få sätta oss. Det värsta med Mr. Avalon är att han är så sträng. Han är en gammal soldat, men han fick sluta på grund av en skada."God förmiddag", sa han och tittade runt i klassrummet. "Ni kan få sätta er ner."Alla drog ut sina stolar och satte sig ner."Idag ska vi börja med att skriva en kort berättelse om en påhittad karaktär som är med om ett äventyr. Jag vill ha den inlämnad på engelsklektionen på fredag. Kom ihåg, det behöver inte vara en milslång, men minst en sida."Mr. Avalon satte sig ner vid sitt skrivbord och började läsa en bok om andra världskriget. Jag reste mig upp och gick fram till pappershögen på hans skrivbord."Kan du ta ett till mig också?" frågade Ami. Jag nickade och tog fem papper. Jag satte mig och gav henne två och sedan började jag skriva. "Lektionen är slut", sa Mr. Avalon. Jag skrev ner mitt namn och gick fram och lade fram de tre papperna jag hade skrivit."Är du redan färdig?" frågade Mr. Avalon förvånat."Ja, sir", sa jag."Det är bra. Jag ska se om jag kan hitta på en svårare uppgift till dig och Mr. Anguis. Ni två är väldigt snabba.""Visst, sir."Jag vände mig om och gick in i Chriss."Förlåt Chriss", sa jag och flyttade mig."Det är lugnt", sa han och vände sig mot Mr. Avalon. "Här är uppgiften, Mr. Avalon.""Det är bra, Chriss", sa han och lade den bredvid min. Jag tog mina saker och sedan gick jag, Ami, Drew och Chriss till våra skåp igen."Släng ni in era saker nu", sa jag till Chriss och Drew. "Så träffas vi utanför matsalen.""Visst", sa Chriss och Drew samtidigt. Jag och Ami gick till våra skåp och slängde in våra saker."Tror du Chriss är intresserad av mig? Jag menar visst har jag sett många och tydliga tecken idag, men jag vet inte", sa jag till Ami medan vi gick till matsalen."Såklart han är intresserad av dig. Någon av er måste ta modet till sig och fråga den andra", sa hon."Men jag tror inte att jag vågar.""Men vänta ut den här dagen och säger han inget idag, så får du göra det imorgon.""Du har väl rätt."Chriss och Drew stod utanför matsalen och vinkade när jag och Ami var inom synhåll. Vi ställde oss i kön. Jag tittade på Chriss ryggtavla. Han kände tydligen min blick i ryggen för han vände sig om och tittade på mig. Kön flyttade sig och vi kom in i matsalen. Vi tog upp mat, betalade och sedan satte vi oss vid ett bord."Så vad ska ni göra under höstlovet, då?" frågade Chriss."Jag ska till Thailand", sa Ami. "Och Drew ska följa med.""Ja och det ska bli så fruktansvärt kul", sa Drew och skrattade."Du då, Topaz?" frågade Chriss och tittade på mig."Jag vet inte riktigt", sa jag. "Men något kommer jag väl hitta på.""Okej", sa Chriss och gnuggade sig på hakan. Vi åt upp och gick sedan och satte brickorna. Vi gick ut och satte oss vid våra skåp."Så vad ska vi göra nu under den här halvtimmen?" frågade jag."Vet inte riktigt", sa Ami. "Göra det vi brukar göra, snacka skit.""Men det gör vi ju alltid.""Det är det vi lever för ju."Alla skrattade. Jag lade märke till att Ami och Drew sneglade på Chriss ett par gånger. De verkade lite spända och jag sökte efter något i deras tankar, men kammade noll."Kan ni berätta varför ni verkar vara så spända?" frågade jag dem."Vaddå spända?" frågade Drew och skrattade."Ni har alla tre suttit tysta i fem minuter och ni två har sneglat på Chriss. Vad är det?""Det är inget", sa Ami."Någonting måste det vara. Ni kan inte ljuga för mig och säga att det inte är något, för jag ser att det är något.""Vi hade bara lite olika åsikter om bildprojektet."Jag suckade och gav upp. Det skulle väl komma fram någon gång. Jag kollade på klockan."Vi borde ta våra saker nu", sa jag och reste mig upp. De andra nickade. Jag gick fram till mitt skåp och öppnade det. Jag tog No-böckerna och väntade på de andra. Chriss och Drew kom springande till mitt och Amis skåp."Klara?" frågade de andfått."Visst", sa jag och började gå mot No-salen. De andra följde efter och efter en liten stund var vi nästan framme utanför No-salen. Mrs. Alda kom och öppnade precis när vi kom."God eftermiddag elever", sa hon när hon drog ut nyckeln och gick in. Vi gick in och satte oss."Idag ska vi fortsätta med biologin", sa hon och plockade fram sin lärobok. "Jag hoppas att alla antecknar detta jag skriver, för detta kommer på provet."Jag plockade fram skrivhäftet och började skriva efter henne. * * * Telefonen ringde i köket och Malefica gick för att svara."Det är hemma hos familjen Luané", sa hon."Hej, älskling. Det är jag", sa Lamien."Lamien, hur är det?""Jo, det är bra. Du då?""Det är bra. Men varför ringer du?""Jag måste bara få berätta att Topaz ska bo i hovet under höstlovet.""Varför?""Det har setts Lamaner runt om i vårt grannskap. Så Valerie vill att hon ska vara säkrare.""Men nu under tiden, då?""Chriss från familjen Anguis ska vakta henne till då.""Jag kan ju säga att hon blir glad av att ha Chriss runt omkring sig så ofta.""Vad menar du?""Vår dotter är förälskad i honom. Det har hon varit länge.""Oh. Chriss är en bra grabb. Hoppas bara att han gillar henne tillbaka.""Det behöver du inte oroa dig för. Igår stod jag i köket och torkade snabbt några grytor innan jag satte mig i vardagsrummet. Då såg jag Topaz och Chriss stå utanför vårt hus och Chriss kysste vår lilla flicka. Hon kom in efter tio minuter och var fortfarande helt i från sig. Men hon vet inte att jag såg det.""Då passar han perfekt som hennes väktare. Han kommer säkert berätta för henne att han är vampyr och att han vet att hon är en.""Det kommer han säkert.""Men kom ihåg, Topaz får inte veta att Chriss är hennes väktare.""Okej. Men får jag följa med till hovet nästa vecka?""Såklart, älskling. Jag har redan frågat Valerie och hon sa att det var okej.""Så bra. Ska jag berätta för Topaz att hon ska till hovet nästa vecka eller ska du ringa senare och berätta det?""Du kan göra det.""Okej. Syns nästa vecka. Älskar dig.""Ja, det gör vi. Och älskar dig med."Malefica lade ifrån sig telefonen och suckade. Hon gick ner i källaren och började trolla. * * * "Ni kan avsluta nu", sa Mrs. Alda. Vi plockade undan våra saker och gick ut."Vad är det vi har nu igen?" frågade Chriss."Vi har svenska med Clarissa", sa jag och Ami samtidigt och skrattade. Vi gick till våra skåp och tog svenska sakerna. Vi gick till salen och satte oss utanför."Undrar vad vi ska göra idag?" frågade Ami."Ja."Jag tittade på klockan."Det behöver ni inte undra över länge till", tänkte jag och hörde Clarissa komma runt hörnet."Då så, gå in nu", sa hon när hon hade öppnat. Jag reste mig upp från stolen och gick in. Jag och Ami satte oss vid ett bord och Chriss och Drew satte sig vid bordet bredvid. Chriss log mot mig och det kändes som om jag smälte."Idag ska vi skriva noveller", sa Clarissa och log. "Det ska vara en fantasynovell, med vilka fanatsykaraktärer ni vill. Den ska vara på minst två sidor men gärna fler. Jag vill ha den på fredag."Hon pausade lite. "Ni kan börja."Jag gick fram till katedern och tog papper till mig och Ami. Jag satte mig ner, gav henne papper och började skriva. Efter tre papper hade jag ont i handen och vilade den. Jag kollade på klockan, tio minuter kvar sedan slutar vi för dagen. Jag fortsatte skriva lite till."Ni kan plocka ihop era saker och ställa upp stolarna", sa hon.Jag lade ner pennorna i pennskrinet och papperna i mappen. Jag reste mig upp och satte upp stolen."Alla stolar uppe?" frågade Clarissa."Ja", sa alla."Då kan ni gå. Ha en fortsatt trevlig dag."Alla gick och sprang nästan till skåpen. Jag öppnade mitt och slängde in sakerna och tog mina saker."Så är du redo för att gå till "Cake and that"?" frågade Ami när jag stängde skåpet."Jag har längtat", sa jag och tog på mig jackan."Då går vi då."Vi gick till entrén. Chriss och Drew stod och väntade på oss."Hej då", sa Ami och kramade Drew."Ja, hej då", sa Drew och kysste henne på kinden. "Lova att du aldrig blir sjuk igen.""Det blir lite svårt. Men jag ska göra mitt bästa.""Hej då", sa jag."Hej då Topaz", sa Chriss. "Syns imorgon."Jag och Ami gick ut och kände kylan komma mot oss. Vi vände oss om och vinkade till Chriss och Drew. De vinkade och vi vände oss om."Brr, vad det är kallt", sa Ami."Lite är det väl", sa jag och ryckte på axlarna. Vi gick en bit och sedan svängde vi till höger. Framför oss låg det lilla caféet. Vi gick in och Amis pappa vinkade till oss. Vi gick fram till disken och satte oss på pallarna medan vi väntade på att han skulle bli färdig med en kund. Han serverade den andre kundens beställning och kom till oss."Så hur är det med er, tjejer?" frågade han oss."Det är bra pappa", sa Ami."Jo det är bra, Mr. Gersen", sa jag."Så vad ska ni beställa?" frågade han."Det vanliga", sa jag och Ami samtidigt och skrattade."Då fixar jag det."Han vände sig om och började fixa med vår beställning. Han gav den till oss och vi gick och satte oss i vårt gamla bås."Vad ska vi göra?" frågade jag och tog av mig jackan. "Vi har ju liksom ingen läxa.""Jag vet inte", sa hon och tog av sig sin jacka också. "Men hur gick det idag?""Det borde du ju veta. Du var med hela tiden.""Ja, men han hade kunnat viska.""Men det gjorde han inte. Han sa inget.""Det kommer, Topaz. Se vad som händer ikväll eller imorgon.""Ja, jag får se."Helt plötsligt kändes det som om någon stirrade på mig. Jag kollade runt men såg ingen."Vad är det?" frågade Ami och tittade på mig."Det känns som om någon stirrar på mig.""Jag ser ingen.""Inte jag i heller. Det var säkert bara inbillning.""Det var det säkert."Jag öppnade colan och tog en klunk. Det blev gråare där ute och jag kollade på klockan."Jag måste gå hem nu", sa jag och tog på mig jackan. "Vill du följa med?""Tack, men nej tack", sa hon. "Pappa sa att han ville ha min hjälp när du gått.""Åh, okej, men vi syns imorgon. Sista dagen innan höstlovet.""Ja, hej då."Vi kramades och jag tog mina saker. Jag gick till dörren, vinkade till henne och gick ut. Jag gick till baksidan och kollade så ingen fanns där. Ingen fanns där och jag sprang. Jag stannade där trottoaren till vår gata började och gick istället. Jag vill inte riskera att någon ser att jag står utanför mitt hus helt plötsligt. När jag gick fick jag känslan igen, känslan av att någon tittade på mig. Jag snurrade runt och kollade men såg ingen. Jag började gå igen och då såg jag något ovanligt. Utanför Mr. och Mrs. Seringers hus stod en bil som aldrig har funnits där innan. Jag gick närmare den. Det var en Volvo S40 och den var vit. Någon hade satt något skydd för det stora fönstret och alla de andra var svarta. Jag såg igenom fönstret och såg två människor. När jag såg de kände jag en konstig doft, men jag kunde inte placera den. Jag knackade på förarsidan, men de öppnade inte. Jag ryckte på axlarna och gick därifrån. Jag öppnade dörren och gick in. Vinden tog tag i dörren och smällde in den. Jag tog av mig jackan och hängde den på plats. Jag ställde väskan vid sko stället och tog av mig skorna. Jag sprang upp på mitt rum och bytade om. Jag gick till badrummet och tog min väska där jag har mina danskläder. Jag öppnade den och kollade om allt var där."Var är mina skor?" frågade jag mig själv. Jag kollade runt och såg att de var under vasken. Jag tog dem och lade dem i väskan. Jag hängde väskan på axeln och gick ner till mamma. Jag ställde väskan i hallen och gick till köket."Vad blir det för mat?” frågade jag henne."Vad du vill", sa hon. "Du, Topaz?""Ja, vad är det mamma?""Jo, pappa ringde innan och han ville att jag skulle berätta en sak.""Vad?""Jo, han vill att du och jag ska besöka honom i hovet nästa vecka."Det tog lite tid innan informationen sjönk in. "Menar du att vi ska till hovet nästa vecka för att träffa pappa och drottning Valerie?""Ja, det är precis vad jag menar. Du hade väl inte planerat något med Ami?""Nej, vi hade inget planerat. Hon, hennes familj och Drew ska till Thailand hela veckan.""Då passar det helt perfekt då.""Ja."Jag gick till kylskåpet och tog en blodpåse."När åker vi då?" frågade jag medan jag tog ett sugrör."På lördag", sa hon. "Vi får ta oss till den hemliga vampyrflygplatsen, så flyger de oss till hovet.""Okej."Jag satte mig vid bordet och sög upp blodet. Jag slängde påsen och gick ut i hallen. Jag tog på mig mina ytterkläder. Mamma ställde sig i dörrkarmen medan hon väntade på att jag skulle bli klar. Jag pussade henne på kinden och tog väskan. Jag hängde den över axeln och öppnade dörren."Syns sen mamma", sa jag."Innan du kommer hem kan du gå till sjukhuset och hämta fler blodpåsar", sa hon."Okej."Jag gick ut och stängde dörren. Som vanligt gick jag till baksidan och sprang till gränden bakom dansskolan. Jag pustade och gick in. Jag gick till omklädningsrummet och bytte om. Jag tog dörren in till salen och såg att jag var den första. Jag stängde alla dörrar och satte på stereon. Jag värmde upp och sedan dansade jag. Jag hörde hur musiken talade till mig. Eftersom ingen var där dansade jag i vampyrhastighet. Det kändes skönt att inte behöva hålla den inne. Om någon hade sett det hade de nog undrat om det var något datortrick. När jag ändå höll på övade jag lite på baletten. Sen började jag om med dansen vi höll på med nu. Jag var så inne i min dans att jag inte hörde när dörren öppnades. Först efter ett tag hörde jag fotsteg. Jag sprang till omklädningsrummet och stannade. Jag vände mig om och gick ut igen. När jag kom ut igen såg jag att det var Blis. Hon är en snäll person som började på dansen för ett år sedan."Hej Blis", sa jag när jag stängde dörren till omklädningsrummet."Hej Topaz", sa hon tillbaka. "Nu när du kom såg du något konstigt i spegeln?""Nej, skulle jag det?""Nej, det såg bara ut som något konstigt rörde sig. Det var säkert bara ljuset.""Ja, det var det säkert."Jag satte mig ner på golvet bredvid min väska och Blis satte sig bredvid mig. Jag hörde Mrs. Helen och resten komma in genom dörren."Då börjar vi med uppvärmningen", sa hon och satte på stereon. "Ni har varit fantastiska idag", sa Mrs. Helen och stängde av musiken. "Syns nästa vecka."Alla gick och jag gick fram till Mrs. Helen."Mrs. Helen?" sa jag."Vad är det, Topaz?" frågade hon."Jo, jag ska besöka min pappa i Frankrike under höstlovet så jag kommer inte nästa vecka.""Okej. Vad bra att du meddelar mig, då syns vi nästa vecka igen.""Ja, det gör vi. Hej då.""Hej då."Jag tog min väska och gick in i omklädningsrummet. Jag tog en snabbdusch och bytade om. Jag gick ut och in i gränden igen. Jag sprang till sjukhuset och gick in i entrén. Jag gick fram till disken."Är miss Wilma här?" frågade jag receptionisten."Hon är på våning sju. Du hittar henne där", sa hon."Tack."Jag gick till hissarna och gick in. Jag tryckte på sjuan och väntade. Hissdörrarna öppnades och Wilma var på väg in."Wilma", sa jag."Oh, Topaz", sa hon. "Din mamma ringde och sa att du skulle komma. Du behöver fler blodpåsar va?""Ja, det behöver jag. Vi ska åka till hovet nästa vecka, så jag behöver en stor kylväska att resa med dem.""Det fixar vi. Vi åker ner till källaren."Hon tryckte på knappen som ledde ner till källaren och vi väntade. Hissdörrarna öppnades ännu en gång och vi gick ut. Jag följde efter henne och hon stannade utanför en dörr. Hon låste upp den och gick in. Hon tog en stor kylväska och gav den till mig. Sedan gick hon och efter en stund kom hon tillbaka med blodpåsar till mig. Hon stoppade ner dem i kylväskan och stängde den."Varsågod", sa hon och log."Tack så mycket Wilma.""Varsågod."Jag nickade och sprang därifrån. Jag sprang ett tag innan jag var hemma. Jag öppnade dörren och ställde av mig grejerna. Sedan hängde jag upp jackan och ställde skorna. Jag tog kylväskan och satte in blodpåsarna i kylskåpet. Sedan gick jag och tog min väska. Jag sprang upp till mitt rum och lade kläderna i tvätten och sprang ner till vardagsrummet. Jag kollade efter mamma men såg henne inte. Jag gick till dörren som leder till källaren och öppnade. Jag nerför trappan och såg mamma vid hennes magisaker."Mamma?" sa jag."Topaz vad bra att du är här", sa hon. "Jag tänkte att vi kunde öva lite magi idag med tanke på att vår tid på lördag försvinner.""Det låter bra.""Jag har redan ringt till karaten och svärdfäktningen och sagt att du inte kommer på lördag eller nästa lördag."Tack mamma.""Ska vi börja då?""Visst. Vad ska vi göra idag då?""Jag ska lära dig lite om trolldrycker och hur viktigt det är att få dem rätt."Jag nickade."Du kan ta rocken som hänger där och sätta på dig", sa hon och pekade mot väggen bredvid henne. Jag gick fram och tog bort den från krocken. Jag tog upp den framför mig och kollade på den. Den var grön med guldiga mönster med drakar, älvor och stoft och den var väldigt stor. Den var fin, men var inte riktigt min stil."Jag vet att den inte är så fin, jag har ju haft den och din mormor har haft den", sa mamma och dök upp bakom mig. "Men trolldrycker är som kemi, du behöver skydd.""Har du ingen annan?""Bara sätt på den.""Men den är ju typ fem storlekar större än mig.""Bara ta på dig den, det kommer fixa sig."Jag tog på mig den och kollade ner på den. Då hände det, den krympte och blev precis i min storlek och den blev blå. En fin ljusblå med samma mönster som fanns innan."Så din favoritfärg är ljusblå?" frågade mamma."Ja, men hur visste rocken det?""Den absorberar ens tankar och räknar ut vilken färg den ska bli. När jag var liten och använde den var den alltid en mörklila."Jag nickade och kollade ner på rocken igen."Du kan använda din magi och ta de trolldryckerna där till bordet bredvid kitteln.""Okej"Jag koncentrerade mig och sa några förflyttningsord. Jag satte mina händer framför trolldryckerna och alla flög upp. Jag flyttade försiktigt händerna och satte dem framför bordet, sedan sänkte jag dem. Trolldryckerna åkte ner och ställdes på bordet."Mycket bra", sa mamma. "Idag tar vi bara en trolldryck för klockan börjar bli mycket.""Okej", sa jag och väntade."Ta den gröna flaskan med drakgift och ta en droppe."Jag gjorde som hon sa och letade upp drakgiftet. Jag hällde i det i kitteln."Ta nu den blå flaskan med renat vatten och häll i hela."Jag tog flaskan med renat vatten och hällde in den."Och nu den sista. Du tar den röda flaskan med ormgift och häller i en droppe."Jag letade upp ormgiftet och hällde i en droppe."Nu tar du träsleven bredvid dig och rör om."Jag gjorde som hon sa."Nu har du gjort en trolldryck som renar vatten. Du kan rena sjöar, floder och hav om du har tillräckligt mycket.""Vad häftigt.""Gå och lägg dig. Jag häller i trolldrycken i en flaska och märker den.""Okej, god natt."Jag tog av mig rocken och den blev som vanligt igen. Jag sprang uppför trapporna och in till mitt rum. Jag gick in i mitt badrum och gjorde mig färdig. Jag tog på mig en ny pyjamas och gick ut i rummet igen. Jag satte mig i sängen mot väggen. Jag drog upp knäna under hakan och slog armarna runt dem. Då hörde jag ett knackande ljud från fönstret. Jag reste mig upp och gick till det stora panoramafönstret. När jag stod där såg jag något i trädet utanför. Då såg jag ett par röda ögon stirra rakt på mig. Jag drog häftigt efter andan och var på väg att skrika när jag kände igen ögonen. Jag öppnade en bit av fönstret och satte mig i sängen."Tur att trädet är nära", tänkte jag. Han klättrade in och ställde sig framför mig. När han kom in såg jag att han hade bara ett par joggingbyxor på sig. Man kunde riktigt se hans väldefinierade muskler."Fint rum du har", sa han och satte sig bredvid mig."Vad gör du här vid den här tiden?" frågade jag honom."Jag har en sak jag måste berätta för dig.""Och det kunde inte vänta till imorgon?""Detta kan jag inte berätta i skolan. Jag tror knappast du hade blivit jätteglad om jag hade gjort så du skämde ut dig själv.""Kanske inte. Men berätta det då. Men innan kan du förklara de röda ögonen, jag menar det är inte halloween.""Detta är inte lätt att berätta, men jag känner att jag måste.""Ut med det då.""Jag är en Etiam."Hans bekännande kom som en chock. Jag bara stirrade framför mig en stund sen tittade jag på honom. Jag tänkte på hur jag skulle reagera och bestämde mig för att spela oskyldig."En vad då?""Lägg av Topaz. Jag vet att du är en vampyr och jag vet att du är en häxa.""Men det stämmer inte. Du har guldbruna ögon och du doftar inte.""Jag maskerar min doft precis som du.""Hur fick du reda på det?""Hur du var vampyr var att jag såg dig springa snabbare än någon människa från mitt hus för två dagar sedan.""Hur fick du reda på att jag var en häxa då?""När jag kysste dig igår lyfte du från marken, bokstavligt talat.""Så klumpigt av mig.""Ja, det kan säga. Jag har en sak jag vill fråga dig.""Och vad är det för fråga då?""Jo... eh... skulle du vilja... skulle du..?""Jag vill gärna bli din flickvän.""Hur visste du?""Jag är vampyr, tankeläsning kommer med då.""Just det."Vi skrattade och Chriss flyttade sig närmare mig. Han lade sin ena arm om mina axlar och drog mig närmare sig. Han kysste mig på hjässan. Jag har nog aldrig trivts så mycket som jag gör nu."Men varför har du röda ögon nu?" frågade jag."När jag och min familj är ute bland människor bär vi kontaktlinser. Desmälter bort på eftermiddagen, för våra ögon irriteras av det.""Vänta, menar du att Wallrick också är en vampyr?""Ja, varför det?""Inget bara det att han beter sig inte som en.""Nej, det kan jag hålla med om.""Vet någon annan om det?""Bara Drew.""Vad gjorde han? Jag menar när han fick reda på att hans bästa vän är vampyr.""Han gjorde inget. Han tyckte bara det var häftigt.""Typiskt Drew.""Vet Ami om det?""Jag har inte vågat berätta. Jag är rädd att hon ska bli rädd för mig.""Om jag känner Ami rätt kommer hon nog ta det ganska lugnt.""Du har kanske rätt."Chriss släppte sitt grepp om mig och lade sig ner. Jag lade mig bredvid honom med mitt huvud på hans bröst. Jag gäspade."Jag kanske ska gå, så du kan sova", sa han och var på att resa sig."Gå inte, snälla", sa jag och putade ner honom igen."Okej, jag går inte än.""Bra."Jag lade mitt huvud på hans bröst igen. Han knackade mig på hjässan. Jag tittade upp och såg att han hade satt sig upp."Vad gjorde du så för?" frågade jag.Han sa inget utan kysste mig mjukt. Jag blev förvånad först men sen kysste jag tillbaka. Jag kände en hetta sprida sig från mitt hjärta till min mun sen försvann den. Chriss suckade till och fortsatte nu ännu ivrigare. Det kändes som om fyrverkerier smällde i luften runt omkring oss. Jag flyttade ofrivilligt bort från honom för att hämta andan. Chriss lade sig ner och pustade."Blev det för tufft?" frågade han och log mot mig."Nej, men jag är hälften häxa, vilket gör mig till hälften människa så jag måste andas.""Jaha.""Kände du den med?""Vad?""Hettan. Jag kände den, den kom från mitt hjärta till min mun men sen försvann den.""Jo då. Varför skulle jag annars sucka?""Det kan vara av många olika saker.""Jag är inte den sortens kille.""Varför tror jag inte helt på det?""Hur ska jag kunna veta det?""Jag tror du hade kommit på en anledning."Jag lade mig på Chriss bröst igen och efter en stund somnade jag.

Kapitel 1 Jag gick nerför korridoren till mitt skåp."Trodde aldrig jag skulle säga detta, men jag saknar Amis pladdrande", tänkte jag. Korridoren hade nog aldrig känts så här ensam. Ami var sjuk idag i maginfluensan och jag var ensam. Jag öppnade skåpet och tog min gympaskass. Jag kollade på mitt armbandsur och såg att hon redan var tio över två."Shit, jag kommer försent", tänkte jag och började jogga lite. Jag kollade runt i korridoren, men såg ingen. Jag lyssnade efter fotsteg men det var tyst som muren."Alla har väl redan gått till sina klassrum, men det är tur för mig." Jag började springa snabbare och var framme utanför omklädningsrummet på femton sekunder."Nytt personbästa", tänkte jag och log för mig själv. "Bara mamma inte får reda på att jag använde mina vampyrkrafter i skolan." Jag öppnade dörren till det första omklädningsrummet och gick in. Jag gick in på toaletten och bytte om på rekordtid. Jag gick ut från omklädningsrummet och gick mot idrottshallen. Jag satte mina saker på en bänk på läktarna och satte mig ner."Jag hann. Jag är till och med två minuter för tidig." Jag hörde mina andra klasskamrater prata runt omkring. Det som är jobbigt med att vara vampyr är att man hör allt alla säger, till och med om de viskar. Så jag hör saker jag inte ens vill höra. Jag hörde hans röst innan jag såg honom. Chriss kom in i idrotthallen på andra sidan tillsammans med sina vänner. Jag kände hjärtat dunka snabbare och hur mina huggtänder växte. Jag tittade ner och andades djupt."Kom igen, Topaz. Kontrollera dig själv." De åkte in igen och jag suckade. Jag lyfte på huvudet och såg när Ruby gick fram till Chriss och kysste honom. Jag kände ett styng av svartsjuka och tittade ner igen."Då ska vi se. Idag ska vi ha lite bollträning", tänkte vår idrottslärare Mr. Kenneth. Det som också kommer med att vara vampyr är tankeläsning. Ibland kan det vara bra, men för det mesta är det bara jobbigt. Mr. Kenneth kom in."Då samlas vi på den vita linjen", sa han. Jag reste mig upp och gick ner från läktaren. Jag joggade till den vita linjen och satte mig ner. Mr. Kenneth ställde sig framför oss och tittade."Idag ska vi ha lite bollträning", sa han. "Ni ska lära er att vara schyssta med bollen, när ni passar också vidare. Är det någon som inte är här?""Ami Gersen är inte här idag", sa jag."Är det bara hon?""Ja, det är det.""Vad bra. Då delar jag in er två och två. Vi tar kille, tjej så länge det räcker."Han parade ihop alla på måfå. Hade Ami varit här hade jag fått henne. Det har jag alltid fått. Jag tittade på när han delade in alla. Jag tittade på Chriss genom min lugg."Chriss och Topaz", sa han. Mitt hjärta hoppade ett dubbelslag. Jag reste mig upp och gick fram till Chriss. Jag kände en brännande blick i nacken men vände mig inte om. Jag visste att det var Ruby."Hoppas att det inte gör något att du fick mig som partner?" sa jag och tittade blygt på honom."Det gör inget", sa han. "Lite omväxling är kul ibland." Han fyrade av sitt bländande leende mot mig och jag kände hur benen började kännas som gummi. Mr. Kenneth visslade i visselpipan och alla vände sig mot honom."Ni går och hämtar en boll till er lilla duo och sedan passar ni den till varandra.""Ska du eller jag hämta?" frågade jag och vred genererat på mig."Jag kan göra det", sa han och sprang mot bollkorgen. Jag tittade efter honom. Han kom tillbaka med en boll och vi började passa till varandra. Vi provade olika sätt att passa och Mr. Kenneth tittade gillande på oss. Timmen gick snabbt och Mr. Kenneth visslade igen."Då kan ni gå och lägga bollarna i korgen och sedan sätta er ner med er partner."Jag tog bollen frånChriss och slängde den i korgen."Snygg siktat" sa han berömmande."Tack", sa jag och kände hur det hettade till om kinderna. Vi satte oss ner bredvid varandra. Våra knän nuddade vid varandra och jag kände en stött åkte igenom min kropp."Undrar om han också kände det?" tänkte jag.Mr. Kenneth låste bollkorgen och sedan ställde han sig framför oss."Ni har varit väldigt duktiga idag", sa han. "Jag vill speciellt berömma Chriss och Topaz för de har presterat bäst idag. Ni borde följa deras exempel och samarbeta som de." Det hördes mummel i raden vi satt i. Mina kinder blev röda och jag tittade ner."Ni kan gå nu."Mummlet som hördes när alla reste sig upp skorrade i öronen, så jag reste mig upp och började gå. Då kände jag en hand om min handled. Jag vände mig om och såg Chriss."Du var riktigt duktig idag", sa han. "Du är nog den bästa partnern jag haft.""Tack", sa jag och fnittrade nervöst. "Du är inte så dålig själv.""Hehe. Men vi syns imorgon.""Mhm."Han vände sig om och sprang till sina vänner. Jag gick upp till läktaren och tog mina saker. Jag gick till närmaste omklädningsrum och satte mig ner. Jag väntade till alla hade lämnat alla omklädningsrum innan jag bytade om. Jag ville inte att alla skulle se mina stridsärr på min mage. De fick jag när jag hjälpte pappa att skydda vårt hem från onda vampyrer. De som inte följer vår drottnings order. Jag bytade om snabbt och gick ut ur omklädningsrummet. Jag gick den lilla korridoren till entrén. Precis innan jag skulle öppna dörren hörde jag något."Äntligen är hon här" tänkte Wallrick. Jag fick lite panik känslor och tryckte ner handtaget till dörren, men den öppnades inte. I och med jag visste att Wallrick och hans gäng var här någonstans kunde jag inte använda min styrka. Jag hörde fotsteg bakom mig och vände mig om."Vad vill du, Wallrick?" frågade jag vasst."Kolla hur det är med min sockertopp", sa han och ryckte på axlarna."Jag är inte din sockertopp. Så varför är jag inlåst här?" "För ingen kommer höra dig skrika här nere. Mr. Kenneth gick för 10 minuter sen och ingen annan är här förens vid sex.""Vad vill du?!"Han svarade inte utan gick fram till mig. Jag backade till jag slog jag i väggen. Wallrick satte sina armar på varsin sida om mitt huvud och på varsin sida om mig stod hans vänner."Jag vill ha lite kul", sa han och tittade rovlustet på mig."Du vill inte göra det här mot mig", sa jag så hotande jag kunde. Min röst skar sig och det lät alls inte så hotande som jag ville. Mamma hade sagt att jag inte fick använda mina vampyrkrafter eller mina häxkrafter på någon människa. Hon har till och med gjort så att jag inte kan använda någon magi på någon människa. Det är som all magi försvinner från min kropp, men just nu hade jag behövt det."Varför inte?""Snälla gör det bara inte.""Du nobbade mig för ett år sedan. Det kan jag inte tolerera, men jag har inte kunnat ge igen förens nu. Du har alltid haft Ami med dig och vi vill inte straffa oskyldiga." Han nickade mot de andra och de kom närmare mot mig. Den ena som jag tror heter Quil höll fast mig och den andra som jag tror heter Artin som hade stått med händerna bakom ryggen tog nu fram två små rep. Han tog tag i mina händer och bakband dem. Jag försökte sparka mot Wallrick men han tog tag i min fot. Han ställde ner den och sedan knöt Artin det andra bandet om mina fötter."Wallrick, snälla gör inte detta." Jag kände hur tårarna började klia inne i ögonen."Jag måste. Det är så här det går, för tjejer som nobbar mig.""Du är sjuk."Han gick närmare mig och började slicka på min hals. Det gick en rysning genom ryggen. Men det var inte en skön sådan."Du har så mycket kläder på dig", sa han. Han knäppte upp min kavaj och drog ner den så långt det gick i och med jag var bakbunden. Jag hade bara ett svart linne med knappar under och jag frös. Just nu ångrade så mycket att jag hade tagit just det linnet idag. Han tog tag i mig och drog mig närmare sig. Jag försökte backa men han höll mig hårt. Han kysste mig på halsen och gick vidare till min mun. Jag öppnade den och lät honom sticka in tungan. Sedan bet jag till."Aj!" skrek han till. "Din jävla hora. Detta ska du få betala för."Han slog till mig så jag svajade till. Den ena killen tog tag i mig och höll fast mig. Wallrick slog till mig igen."Nu gör vi så här. Jag slår till dig varje gång du gör något du inte borde. Oavsett vad jag gör ska du gilla det och göra tillbaka. Sedan när vi har hållit på här en stund ska vi åka till mitt ställe och avsluta det och om du berättar detta för någon kommer du inte leva länge till. Förstått?"Jag nickade."Då prövar vi igen."Han kysste min hals igen. Han kysste mig i halsgropen och jag rös till igen. Jag kände att han log mot mitt nyckelben. Han gick upp till min mun igen och började kyssas. Jag besvarade den och jag hatade varenda minut. Han flyttade sina händer från min rygg ner till min röv. Han klämde till och sedan flyttade han upp dem igen. Han slutade att kyssa mig och flyttade sig en liten bit ifrån mig."Nu ska vi till mitt lilla ställe", sa han och nickade mot de andra. Artin kom fram med ett svart tygstycke och satte det för mina ögon. Quil knöt upp banden runt fötterna så jag kunde gå. De vände mig om så vi gick mot omklädningsrummen. Vi gick förbi tjejernas mot Mr. Kenneths kontor. Vi gick in där och gick sedan igenom hans dörr. Vinden och regnet slog emot mig som pisksnärtar när vi kom ut. Vi kom ut på parkeringen och då såg jag att dimman låg som ett täcke över marken. De hade valt ett väldigt dåligt tyg, för med min vampyrsyn ser jag nästan helt igenom tyget. Men det kan ju inte de veta."Det är inte lönt att du försöker skrika", viskade han i mitt öra. "Det är ingen här vid den här tiden och ingen kommer se oss för dimman.""Du planerade detta eller hur?" väste jag fram."Jag har planerat en del. Men hur skulle jag kunna veta att Ami skulle vara sjuk just idag? Eller hur skulle jag kunna veta att det var dimma idag?"Jag ryckte på axlarna och jag hörde hur han skrattade tyst till. Vi gick mot grannskapet bredvid skolan."Det är här Chriss bor", tänkte jag. Vi fortsatte mot vägen där Chriss bor och efter en liten bit stannade vi utanför Chriss hus. Wallrick tog av mig ögonbindeln."Är det här bekant? frågade han."Vad gör vi utanför Chriss hus?" frågade jag förbryllat."Jag bor också här.""Men varför vet ingen att ni är bröder?""Vi har inte velat dela det med någon.""Åh.""Men nog med småpratet, vi har en sak att avsluta du och jag."Han knuffade till mig och jag började gå igen. Deras hus är ganska stort och trädgården med. Det är mer som en herrgård än en villa. Chriss familj är ganska rik så de har råd med det. Vi gick mot ingången men när vi var framme vid trappan till dörren svängde vi till vänster. Vi gick bak till baksidan och Artin öppnade en lucka i marken. Vi gick nerför den lilla trappen och när vi var nere öppnade de en dörr. Det var alldeles kolsvart där inne och Wallrick knuffade in mig. Han tände lampan och rummet lystes upp. Han nickade åt Artin och Quil och de gick ut. Han stängde dörren och vände sig mot mig."Välkommen till min lya", sa han och log. Jag kollade runt i rummet. Där fanns en säng, kylskåp, tv, dator och en mörklagd hörna som jag inte kunde se vad där fanns. Han kom fram till mig och tog tag i mig. Han drog mig mot sängen och satte ner mig där. Han knöt upp mina händer och jag slog till honom i ansiktet. Han backade och jag sprang mot dörren i andra ändan av rummet. Jag öppnade den och var på väg uppför trappan när han tog tag i min fot. Jag trillade och slog armarna. Han drog mig emot sig och jag försökte förgäves dra mig upp för trappan. Han ändrade sitt grepp från min fot till mitt linne. Han gick upp de sex stegen i två fotsteg jag hade hunnit upp och reste mig upp. Han lade mig över sin ena axel och gick ner i rummet igen. Han slängde ner mig på sängen och satte sig gränsle över min mage."Det var en av de dummaste sakerna du kunde göra", sa han och tittade ner på mig. "Snälla, gör det inte", bad jag till honom."Det kommer inte kännas ett dyft.""Gör det inte.""Det är ju roligast om man är vid medvetande, men du bara gnäller så..."Han lyfte upp sin arm och slog till mig i ansiktet, sedan blev allt svart. Jag vaknade av ett gnisslande ljud. Hela min kropp brann av smärta, speciellt i mitt underliv. Jag öppnade mina ögon och satte mig upp. Jag rös och insåg att jag frös. Jag kollade ner och såg att min kropp var helt naken."Så, du är vaken nu?" sa Wallrick."Hur länge har jag varit borta?" frågade jag och tittade mot där jag hade hört hans röst, den kom från den mörklagda hörnan."De minuter det tog för mig att göra min grej plus tjugo minuter. Hon är halv fem nu."Han pausade."Dina kläder ligger på golvet bredvid sängen.""Kan du gå?""Visst. Jag antar att du plågas tillräckligt."Han gick upp en bit i trappan, så han såg mig lite fortfarande, men jag orkade inte bry mig. Jag reste mig upp ur sängen och tog min kläder. Jag tog på mig mina trosor och min bh. Sen kollade jag ner på min mage. Mina stridsärr var blänkte mot det lilla ljuset. Jag tog på mig min kjol, sedan mina knästrumpor och mina knähöga stövlar. När jag tog på mig kjolen brände det till i ryggen, men jag brydde mig inte om det. Jag tog på mig mitt linne och sedan min kavaj. Jag vände mig om och såg Wallrick stå framför trappan. Han kom fram till mig och gav mig en fickspegel. Jag tittade förbryllat på honom. Jag öppnade den och kollade mig själv i spegeln. Då såg jag en stor blåtira runt mitt vänstra öga. Jag stängde spegeln och gav tillbaka den till honom."Du kan gå nu", sa han och kollade på mig."Det kan du slå vad om att jag ska", sa jag vasst."Kom ihåg, om detta kommer ut är du död."Jag bara nickade, tog mina saker och gick ut genom dörren jag hade kommit in igenom. Jag gick uppför trappan och gick lugnt till jag kom till skogen bakom Chriss hus. Då började jag springa och jag kände hur tårarna började komma. Jag grät hela vägen hem och när jag stod utanför mitt hus torkade jag bort dem. Jag skakade på huvudet och gick sedan in."Är du hemma så här tidigt?" frågade mamma när jag kom in."Ami är sjuk idag", sa jag och satte mig ner vid köksbordet. Mamma stod och diskade undan några grytor hon använt för att göra trolldrycker. Hon satte grytorna till torkning innan hon vände sig mot mig."Men herregud, Topaz vad har hänt?" frågade hon förskräckt."Jag har inte fått använda min magi mot människor, det är vad som har hänt. En kille i 9:an hotade, slog och våldtog mig.""Jag är ledsen gumman.""Det finns tyvärr inget att göra mot det nu. Får bara hoppas att det inte hänt något."Jag reste mig upp och gick upp till mitt rum. Jag ställde ner väskan på golvet och sedan bytade jag om till svarta mjukisbyxor och en ljusblå t-shirt. När jag drog upp byxorna kände jag den brännande smärtan i ryggen igen. Jag gick fram till helspegeln och kollade där det brände. Jag var tvungen att dra ner byxorna lite och då såg jag en liten stjärna med en ring runt. Jag kände på det och det kändes som torkat blod."Han märkte mig", tänkte jag. "Som ett boskap, som om han äger mig."Jag satte upp mitt hår i en hästsvans och sprang nerför trappan. Jag gick ut till mamma i köket och visade henne vad Wallrick hade gjort mot mig."Varför märkte han dig?" frågade hon, nog mest för sig själv."Jag vet inte", sa jag. "Det är precis som om jag är ägd av honom nu.""Ja, gumman."   "Undrar varför?""Jag önskade att jag visste varför, men det gör jag inte. Men slut på tråkigheterna, vad vill du ha och äta?""Jag vill inte ha något.""Du måste i alla fall ta en blodpåse.""Okej."Jag gick till kylskåpet och tog en blodpåse."Mamma, vi behöver fler blodpåsar."Mamma nickade och sedan gick jag och satte mig i vardagsrumssoffan. Jag satte på tv:n och bläddrade bland kanalerna. Tillslut fick det bli en film."Mamma!" skrek jag. "Ta med dig ett sugrör."Jag hörde hur hon rotade i lådorna och sedan kom hon in med ett sugrör till mig. Jag tog det, skar ett litet hål i påsen med min nagel och började suga. Mamma satte sig bredvid mig och trollade fram mat till sig själv. Hon högg in och jag fortsatte att suga mitt blod. Tiden gick och tillslut blev klockan halv elva. Jag reste mig upp och gick in i köket. Jag slängde påsen och sedan gick jag in till mamma igen. Jag pussade henne på kinden."God natt mamma", sa jag."God natt gumman", sa hon kramade min hand. "Vill du gå till skolan imorgon, med tanke på vad som hänt?""Ja. Jag vill inte att Wallrick ska tro att han har vunnit.""Okej, det är bra att du är stark."Jag skrattade till och sedan gick jag upp till mitt rum. Jag stängde dörren och gick in i mitt badrum. Jag borstade tänderna och gick sedan ut. Jag gick för att släcka lampan när jag kände mig iakttagen. Jag vände mig om mot det stora panoramafönstret och kollade ut, men jag såg ingen. Jag släckte och gick sedan och tog på mig min pyjamas. Sedan gick jag och lade mig. Jag lade och vände mig ett tag innan jag bestämde mig att det inte gick. Jag klättrade upp till bjälken ovanför min säng och hängde mig där. Det tog två minuter sedan somnade jag. * * * "Är det henne, vi letar efter?" frågade Moira."Ja, det är det", svarade Troumos. "Detta är vampyrhäxan som drottningen så värdefullt vördar.""Men varför kollar vi efter henne?""Därför hon besitter de mest fantastiska krafter. Hon kan göra saker inte ens drottningen kan. Om vi tar henne kan det bli slutet för drottningen.""Men hur ska vi få över henne på vår sida?""Vem har sagt att vi behöver? Om vi kidnappar henne och hotar drottningen med att vi dödar henne om hon inte släpper kronan, så behöver vi inte få över henne på vår sida. Jag har slagits med henne, hon är riktigt skicklig.""Hur ska vi då ta henne? Om hon nu är så skicklig och dessutom, på dagen kan vi inte vara ute och resten av dagen är hon omringad av människor.""Det löser sig. Detta kommer ändå inte hända nu." * * * "Topaz", sa mamma. Jag öppnade ögonen och släppte bjälken. Jag landade på fötterna och ställde mig framför mamma."Vad är det, mamma?" frågade jag."Jag skulle bara säga att du börjar om tio minuter. Men varför sov du på bjälken?""Jag gör alltid det när något har hänt.""Åh, okej. Men skynda dig nu så du hinner.""Mamma, jag har tio minuter."Mamma gick ut ur mitt rum och jag gick och klädde på mig. Jag tog på mig mina favoritjeans, en svartrutig skjorta och ett tjockt bälte. Jag satte det under bröstet. Jag gick in i badrummet och borstade igenom mitt hår. Jag putade bak det och sedan kollade jag mig i spegeln. Mitt hår går ner till midjan och är guldbrunt. Jag flätade det och sedan gick jag och tog min väska. Jag sprang ner till mamma i köket och tog en skål med flingor. Jag åt upp den snabbt och ställde sedan skålen i diskmaskinen."Hej då, mamma", sa jag och pussade henne på kinden."Hej då gumman", sa mamma. "Skynda dig nu, så du hinner.""Mamma om jag springer till skogen utanför parkeringen, så hinner jag. Jag kommer till och med bli fyra minuter för tidig.""Det är bra. Så iväg med dig."Jag tog på mig min jacka och mina skor, sedan gick jag ut. Jag gick till baksidan av vårt hus och sedan började jag springa. Det tog en minut sen stod jag i skogen bakom parkeringen. Jag gick över parkeringen och in genom entrén. Jag sprang lite försiktigt till mitt skåp och ställde in min väska. Jag hörde fotsteg och att de sedan stannade bakom min skåpslucka."Vad vill du, Wallrick?" frågade jag medan jag tog mina SO-böcker."Hur visste du att det var jag?" frågade han förvånat trots att han borde vant sig. Detta är inte första gången."Vild gissning." Jag stängde skåpet och började gå mot min sal. Jag hörde klapprandet från Wallricks skor när han joggade efter mig. Han tog tag om min midja och drog mig intill sig."Släpp mig", sa jag och försökte komma loss ur hans grepp."Var inte sådan nu", sa han och flåsade mig på huden bakom mitt högra öra."Vadå menar du arg? Jag hur mycket arg jag vill efter vad du gjorde igår.""Du vet att jag var tvungen.""Du var inte tvungen till någonting. Du har bara en sjuk idé att du måste göra det. Släpp mig nu, jag måste till min lektion.""Vi kan väl leka lite till? Vi måste ju ta räntan också. Jag tror inte din lärare kommer att sakna dig.""Släpp henne, Wallrick", sa en röst bakom oss."Varför skulle jag, lillbrorsan?"Wallrick vände sig om och drog mig med sig. Jag hade nog aldrig skämts så mycket i hela mitt liv som jag gjorde nu. Här stod jag som en hjälplös tjej med mitt livs största (och ända) kärlek framför mig i hans brors armar. Hur ser inte det ut?"Släpper du inte henne, kan du vinka hej då till ditt lilla ställe", sa Chriss hotfullt. Wallrick tittade överraskat på honom. "Ja, Wallrick. Jag vet om ditt lilla ställe under huset. Jag tror knappast mor och far skulle bli så glada om de fick reda på vad du gör där nere.""Du skulle inte...""Släpp Topaz, så håller jag tyst. Men du måste även lova att du låter henne vara till hon söker upp dig.""Jag lovar, bara berätta inte för mor och far."Wallrick släppte mig och sedan sprang han bort från mig och Chriss. Jag andades ut och insåg att jag hade hållit andan."Hur är det med dig?" frågade Chriss."Det är bättre nu", sa jag och tittade på honom. Hans guldbruna ögon visade oro och jag kunde knappt fatta att han kände oro för mig."Vad har hänt med ditt öga?"Jag var på väg att säga att det var hans bror, men kom sedan ihåg hans ord."Jag råkade knäa mig själv.""Åh. Men kom så går vi till lektionen. Vi börjar om två minuter."Då såg jag att han hade sina SO-böcker i armen. Han lade sin arm om mina axlar och sedan gick vi mot klassrummet."Verkar som om vi kom precis", sa han, samtidigt som han, tyvärr, släppte mig. Han gick fram till Ruby och hon kollade på mig som om jag hade slagit till henne i ansiktet. Chriss såg tydligen det och suckade."Lägg av Ruby", viskade han till henne. "Topaz blev attackerad av min bror och jag hjälpte bara henne hit.""Jag vill inte att du ska vara med henne.""Det bestämmer inte du ett skit om. Jag får vara med vilka vänner jag vill och om det inte passar dig kan du säga hej då till mig.""Vad menar du?""Vad jag menar är att om du inte accepterar att jag hänger med de personer jag vill, så gör jag slut."Mr. Werd kom och låste upp klassrummet. Jag suckade."Det hade varit kul att veta hur detta hade slutat", tänkte jag.Jag gick in klassrummet och satte mig på min plats. Det är en ganska bra plats enligt mig och Ami. Vi sitter i mitten av klassrummet närmast fönstret. Ami precis bredvid fönstret och sedan jag bredvid henne. Det visar att vi bryr oss om skolan, men inte är plugghästar. Men det visar även att vi inte är några av dem som sitter där bak som inte bryr sig. Mr. Werd ställde sig framför oss och klappade sina händer."God morgon elever", sa han och kollade på oss. "Idag ska vi börja med ett nytt studieprojekt.""Vad ska vi jobba med?" frågade någon framför mig."Vi ska jobba med Ryska revolutionen, kalla kriget, samt när Ryssland blev Sovjetunionen. Ni ska jobba enskilt och det blir inga undantag. Jag vill ha en uppsats på minst två sidor men gärna fler. Ni får själv välja vad ni vill skriva om som hände under den tiden. Ett exempel är, störtandet och mordet på tsaren och hans familj. Ni kan söka upp information på datorn eller i böcker. Uppsatsen ska lämnas in till mig om 3 veckor. Ni kan nu börja. Datorerna finns i skåpet bakom er."Ljudet av stolar som skrapade mot golvet brände i öronen. Jag satt kvar i stolen till alla hade tagit datorer och sedan tog jag en. Jag hade bestämt mig för att berätta om tsaren och hans familj. Jag loggade in och började söka runt."Sen ska jag ringa till pappa och fråga vad som mer specifikt hände", tänkte jag. "Det som är så bra med att ha en pappa som är vampyr är att han är gammal. Pappa hade varit med och bevakat halvbloden under den tiden. Han hade varit väldigt god vän med tsaren, har han själv sagt."Timmen gick snabbt och sedan var det dags att ställa in datorerna. Jag ställde in den och gick sedan och satte mig. Jag samlade ihop mina anteckningar som jag hade skrivit och sedan väntade jag på att Mr. Werd skulle avsluta."Hoppas ni använt tiden väl. Tack för idag."Alla reste sig upp samtidigt och sprang mot dörren. Det tog ett tag innan jag kom ut men tillslut var jag ute. Jag såg Ruby och Chriss gå iväg tillsammans och svartsjukan kom igen. Jag hörde att de pratade om något, men jag lyssnade inte så noga. Jag ville inte höra. Jag gick till mitt skåp och kollade vad vi hade mer innan lunch. Jag suckade."Vi har matte nu", tänkte jag och suckade igen. Jag bytade böcker och sedan gick jag till klassrummet. När jag ska till mattesalen går jag alltid förbi niornas skåp och idag stör det mig som mest. Jag kollade hela tiden efter Wallrick och såg honom vid Quils skåp. Han tittade på mig och log. Jag skyndade mig förbi och nästan sprang den sista biten till sofforna utanför mattesalen. Jag satte mig och pustade ut. Jag hörde resten av min klass komma. Det är inte särskilt svårt att veta att de är dem, de är som elefanter. Alla slog sig ner antigen i sofforna eller vid dem. Chriss satte sig på andra sidan soffan och Ruby satte sig bredvid. Jag kollade lite försiktigt på dem och det såg ut som om Ruby hade gråtit. När Chriss såg att Ruby hade satt sig bredvid honom flyttade han sig närmare mig. Jag sökte igenom hans tankar efter vad som hade hänt."Att hon inte kan lämna mig ifred", tänkte han. "Vi har gjort slut nu och hon fortsätter att klänga på mig. Kan hon inte låta mig vara med vem jag vill, kan vi också vara åtskilda. Men imorgon kommer hon ha någon annan som klänger på henne."Så det är därför hon gråter. Jag kände glädjen bubbla inom mig. Jag flyttade mig, knappt märkbart, närmare Chriss. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga och det störde mig. Jag menar jag kan bara inte säga, "Åh, så du och Ruby har gjort slut?". Då kommer han undra hur jag har fått reda på det och det kan jag ju inte förklara. Jo, om han hade varit vampyr. Men tyvärr är han inte det, det hade jag doftat. Mrs. Mathe kom runt hörnet och låste upp dörren till klassrummet."Välkommen in", sa hon och viftade med handen.Vi gick in och satte oss ner på våra platser. Det ända bra med matten är att jag får sitta bredvid Chriss. Det är inte så att det inte är kul, utan jag kan redan allt. Pappa lärde mig detta när jag började skolan. Jag har fotografiskt minne så jag glömmer aldrig något jag lärt mig. Såklart kommer det ju nya saker, men de åker ganska snabbt in."Idag ska vi fortsätta där vi avslutade igår", sa Mrs. Mathe. "Jag vet att alla är olika långt men försök att göra diagnosen för kapitel två innan ni går på höstlov. Ni kan börja." * * * De två vakterna gick igenom korridoren mot drottning Valeries sal. Vakterna som stod på post utanför öppnade dörrarna åt dem. De båda vakterna ställde sig framför Mr. Luané och drottningen."Mr. Luané, drottningen", sa de medan de vände och bugade mot båda. "Vi har något vi vill dela med er, Mr. Luané. Det är nog bäst om drottningen också hör detta.""Prata, nu", sa Valerie."Vampyrerna som bevakar staden er fru och dotter bor i, har sett Lamaner röra sig runt omkring ert grannskap.""Är de ute efter min dotter?""Det vet vi inte, sir.""Vad ska vi göra, drottning?""Vi ger henne en egen vakt. Utan hennes vetskap såklart, som kan skydda henne till dem har höstlov. Sedan kan hon bo här under höstlovet.""En utmärkt plan, ers höghet", sa en av vakterna."Jag har nog den perfekta kandidaten", sa Mr. Luané. "Mr. Anguis söner går i hennes skola och en av hans söner går i hennes klass. Men de har maskerat sin doft för alla, så ingen vet att de bor där, ja utom jag. Så har även min dotter gjort för ingen ska hitta henne. Jag har berättat hur viktigt det är att hon gömmer sig. Men jag undrar hur de kunde hitta henne nu.""Be vampyrerna i den staden att leta upp familjen Anguis och be deras son i Topaz klass att bevaka henne", sa Valerie. "Men se till att den äldre inte får vara i närheten av henne.""Varför det?""Jag fick en syn igår att den äldste attackerade din dotter igår och nu är hon väldigt skärrad.""Vi ringer dem nu och säger åt dem att hitta familjen", sa den andra vakten."Ni är klara här, så gå."Ja, ers höghet." * * * "Åh, det verkar som det är tid att avsluta, nu", sa Mrs. Mathe. "Visst går tiden snabbt när man har roligt?"Ingen sa något, men Mrs. Mathe uppfattade tystnaden som uppmuntran. Jag plockade ihop mina saker och gick mot dörren. Jag gick förbi niornas korridor och jag var så glad att de inte hade slutat än. Jag sprang nästan förbi och när jag hade en liten bit kvar till mitt skåp, gick jag. Jag öppnade det och ställde in matteboken och mitt pennskrin. Jag stängde det och sedan gick jag mot matsalen. När jag hade ett par meter kvar hörde jag klapprandet av skor. Jag fick panik för jag trodde det var Wallrick, men sedan hörde jag att det inte var Wallricks klapprande. Chriss kom närmare mig och tog tag i min handled."Stanna, Topaz", sa han."Vad är det?" frågade jag honom."Jag bara undrar om du har någon att äta lunch med?""Nej, Ami är fortfarande sjuk.""Vill du äta med mig?""Ja, det vill jag."Han släppte min handled och tillsammans gick vi till matsalen. Vi ställde oss i den meterlånga kön och väntade."Jag kom på, jag glömde säga tack, för du räddade mig innan", sa jag och tittade på honom. Kön flyttade sig och vi flyttade på oss med."Det var inget. Jag försöker rädda så många som möjligt från honom.""Det är väldigt snällt av dig.""Hehe, det är väl det. Men vad gjorde du utanför vårt hus igår?""Jag... jag gick i skogen och tillslut kom jag till fram ert hus.""Åh, men du borde inte gå i skogen själv. Det kan vara farligt. Speciellt med min bror i närheten.""Okej, det ska jag komma ihåg. Men varför äter du inte med Ruby?""Hon och jag gjorde slut efter SO-lektionen. Jag orkade inte med att hon styrde och ställde längre. Hon berättade för mig om vem hon inte tyckte att jag inte skulle hänga med och det är inte okej.""Nej, det är det inte."Vi betalade för maten och sedan gick vi och satte oss vid ett ledigt bord. Vi satt i 20 minuter och pratade om allt från skolan till min situation hemma. Jag var ju såklart tvungen att redigera lite."Det är nog bäst vi går nu så vi hinner, hämta våra saker till vår sista lektion idag", sa han och reste sig upp."Ja, det är nog bäst", sa jag och reste mig upp också. Vi ställde våra saker på vagnen sedan gick vi ut från matsalen. Vi gick i tystnad till våra skåp men det var ingen pinsam tystnad. Vi stannade först vid mitt skåp, så jag kunde ta mina saker. Sedan gick vi till hans skåp. Han tog sina saker och sedan gick vi mot vår svenskasal. Vi satte oss vid det höga bordet medan vi väntade. Jag kände en brännande blick i nacken. Jag behövde inte vara ett geni för att veta att det var Ruby. Jag hörde hennes tankar och de var inte trevliga precis. Men Rubys otrevliga tankar ersattes snart av Clarissas glada tankar."Då så, elever. Då går vi in", sa hon leende."Ska du säga Clarissa", sa Chriss. "Du är nästan en elev själv.""Chriss, sluta nu med komplimangerna."Alla skrattade och sedan gick vi in. Vi satte oss ner på våra platser. Det som är så bra med Clarissas lektioner är att vi inte har bestämda platser. Så idag sitter jag med Chriss."Idag ska vi läsa i tjugo minuter och sedan får ni sluta för jag ska på möte", sa hon och alla jublade. Jag räckte upp handen."Ja, vad är det Topaz?" frågade hon."Kan du komma en liten stund?" frågade jag."Visst."Clarissa kom fram till mig."Vad är det, Topaz?" frågade hon."Jag undrar om jag kan få läsa min franska bok?""Ja det kan du få göra, jag ser i alla fall ingen anledning till att du inte skulle få.""Tack."Jag tog fram min bok. Det är från serien "House of night", jag är på den andra som heter "Trahie" på franska."Är du så duktig?" viskade Chriss."Jag har lätt för språk. Men det visst inte bara jag."Jag pekade på hans spanska bok av "Sagan om ringen"."Okej, jag erkänner jag har också lätt för språk."Jag skrattade tyst och sedan började jag läsa. Jag såg att han tittade på mig i ögonvrån och mitt hjärta hoppade över ett slag. Jag fortsatte att läsa, men kunde inte koncentrera mig. Tankarna handlade bara om att jag satt bredvid Chriss."Så, ni kan avsluta på ett lämpligt ställe och sedan kan ni sätta upp stolarna", sa Clarissa. Jag avslutade och satte i bokmärket. Jag reste mig upp och ställde sedan upp stolen."Alla stolar uppe?""Ja", sa alla samtidigt."Då kan ni gå."Alla gick, men jag stannade kvar vid min plats. Jag vill inte stå tränga mig vid dörren. Chriss tyckte visst likadant idag för han stod kvar vid mig. När de andra hade kommit ut, gick jag till mitt skåp. Jag ställde in sakerna och sedan tog jag min jacka och väska. Jag tog på mig jackan och sedan gick jag mot entrén. Jag var på väg mot skogen när jag hörde någon ropa efter mig. Jag vände mig om och såg Chriss springa efter mig."Vill du att jag ska följa med dig hem?" frågade han andfått."Eh, visst", sa jag osäkert."Ska vi gå då?""Ja, det kan vi."Jag började gå mot skogen igen och jag hörde att Chriss följde efter."Bor du vid skogen?" frågade han."Jag bor ungefär fem minuter ifrån skolan, så ja ungefär.""Okej. Ja, du vet ju var jag bor.""Mm."Vi fortsatte att gå under tystnad. Han lade sin arm om mina axlar, som han hade gjort innan idag. Jag sökte i hans tankar efter ett spår om han gillar mig, men hittade inget. Efter ett par minuter var vi utanför mitt hus."Tack, för att du följde mig hem", sa jag."Det var så lite."Jag gick mot dörren, när Chriss tog tag i min handled."Vänta, Topaz", sa han och jag vände mig mot honom."Du gillar att ta om min handled, va?""Jag ville bara säga hej då.""Okej, hej då."Han drog mig närmare sig och sedan kysste han mig. Sedan vände han sig om och gick. Jag stod som fastfrusen, när jag såg honom gå iväg. När jag väl fick kontroll över mina fötter och mina ben gick jag in. Jag tog av mig mina skor och ställde dem i skohyllan. Sedan tog jag av mig jackan och hängde upp den."Är du redan hemma?" hördes mammas röst från vardagsrummet."Vi fick sluta tidigare för Clarissa skulle på möte."Jag sprang uppför trappan och in på mitt rum. Jag bytade först om, sedan satte jag upp håret i en hästsvans innan jag slängde mig i sängen med min mobil. Jag slog Amis nummer och satte luren mot örat. Det tog ett par toner innan hon svarade."Det är Ami", sa hon i andra änden."Hej, det är Topaz", sa jag."Hur är det med min bästa vän i hela världen?""Jo, det är bra. Jag har lite skvaller som du nog kommer gilla.""Du gjorde mig precis 100 % intresserad.""Vi kan börja med det första, tråkiga, vi har ny uppgift i SO. Det andra är och det är förmodligen den största...""Berätta, berätta.""Ja, lugn. Jo, det andra är att Chriss och Ruby har gjort slut...""Seriöst?! Nu har du chansen att dejta den snyggaste killen i skolan.""Jag har en sak till.""Vaddå?""Jo, Chriss har hängt med mig hela dagen och sedan följde han med mig hem. Och gissa vad?""Nä, jag kan inte. Berätta bara!""Chriss kysste mig innan han gick hem!""Gjorde han?!""Det är lika sant som att jag heter Topaz.""Tror du att han gillar dig?""Jag vet inte. Men man kan hoppas.""Ja, det gör vi. Men jag kommer imorgon.""Gör du? Det är skitbra. Då syns vi imorgon.""Ja, det gör vi. Syns!"Hon lade på luren och jag satte min mobil på laddning. Jag sprang nerför trappan och in till mamma i vardagsrummet."Vad blir det till mat?""Vad du själv vill ha. Du får trolla fram din mat idag.""Wooho."Jag gick ut i köket, tog en blodpåse och ett sugrör sedan gick jag in till mamma och satte mig. Jag trollade fram en liten måltid sedan åt jag. När den vanliga maten tog slut började dricka ur min blodpåse. Jag sög upp blodet snabbt och sedan tittade jag på film med mamma. * * * Det knackade på dörren."Jag tar det", ropade Lacer Anguis.Lacer öppnade dörren. Utanför stod två okända män i uniform."Vad kan jag hjälpa herrarna med?" frågade han."Vi skulle vilja prata med er sir och er yngste son. Vi är med i bevakningsteamet från drottning Valerie.""Det kan nog vi ordna. Varför kommer ni inte och sätter er i salongen, så länge?""Vi väntar där."Lacer visade in dem i salongen och sedan gick han till köket."Crystal, har du sett Chriss?" frågade han sin fru."Han är uppe på sitt rum. Varför det då?""Det är två män som söker honom och mig från drottning Valeries bevakningsteam.""Det är väl inget allvarligt?""Du behöver inte oroa dig ett dyft."Han kysste sin fru på kinden innan han gick upp till Chriss rum. Han knackade försiktigt på dörren."Chriss, jag behöver dig", sa han.Han hörde rörelse inne i rummet innan Chriss öppnade dörren."Vad är det, far?" frågade han och lade armarna i kors."Det är två män som vill prata med dig och mig från drottning Valeries bevakningsteam.""Okej, jag kommer."Chriss stängde dörren till sitt rum och sedan följde han med Lacer ner. De gick in i salongen och satte sig mitt emot de två vakterna.   "Nå, vad gäller saken?" frågade Chriss.   "Drottningen erbjuder dig ett väktarjobb", sa den ena.   "Vad eller vem ska jag vakta?"   "Hennes namn är Topaz och är Mr. Luanés dotter. Hon betyder väldigt myck...""Vänta, vänta nu. Menar ni Topaz Luané, som går i min klass på Crystal Clear High?""Just det. Som vi var på väg att säga, så är hon väldigt viktig för drottningen. Vi tror att Lamanerna är ute efter henne, därför ville drottningen ge henne en livvakt. Då föreslog Mr. Luané, någon från familjen Anguis och då tyckte vi det var bäst att det blev du.""Vänta säger ni att Topaz är en vampyr?! Jag har inte känt någon doft från henne.""Hon maskerar sin doft för att skydda sig från Lamaner och sedan är hon även häxa, så det är extra starkt.""Det är därför hon har varit så konstig, vetat saker innan mig och så vidare.""Kan vi lita på att du skyddar henne? Nu under de sista dagarna innan höstlovet, sedan kommer hon att åka till hovet. Drottningen sa att du kunde få följa med då om du ville. Men detta får inte komma ut till henne, hon får inte veta något. Du får vakta henne hur du vill men hon får inte veta något. Så kan vi lita på att du skyddar henne? Hon kan vara vampyrernas framtid.""Jag lovar och svär vid mitt namn att jag kommer skydda henne.""Bra, vi kommer meddela drottningen, så snart som möjligt om ditt val. För att andra vampyrer ska veta att du är en väktare, ska du få denna."En av vakterna tog fram en liten ask ur sin ficka. Han gav den till Chriss och han öppnade den. Inuti asken låg det en orm av renaste guld. Chriss plockade upp den och då bet ormen honom i handflatan, sedan snurrade den sig runt fingret och blev stel. Chriss kollade i sin handled och såg ett märke. Det var en orm som slingrade sig runt ett "v". Märket försvann och man såg bara en svag kontur av det."Jag har bara en fråga", sa han och tittade mot de båda vakterna."Och vad är den?" frågade de samtidigt."Får jag berätta för Topaz att jag är vampyr och att jag vet att hon är en?""Jag skulle då inte se något hinder i det. Men kom ihåg, hon får inte veta något om att du är hennes väktare.""Jag lovar.""Då är vi klara här. Tack för att vi fick komma. Lacer, Chrisstopher, tack för er tid. Hoppas vi ses igen."Det tog ett ögonblick sedan var de borta. Lacer tittade på sin son med stora ögon."Min son är väktare", sa han tyst för sig själv."Ja, far. Detta är mitt första steg mot att bli väktare i kungliga hovet.""Om nu Topaz är så viktig för drottningen så är du nog närmare än du tror. Jag är så stolt över dig. Men kom ihåg vakta henne noga.""Det ska jag, far.""Jag tycker du ska följa med till hovet med henne nästa vecka. Om du ändå ska berätta kommer hon ju inte tycka det är konstigt.""Ja, far. Jag följer med henne nästa vecka.""Det är bra min son. Gå nu och lägg dig.""God natt far."